TEST: FUJIFILM X-T1 MOT OLYMPUS E-M5 II

Systemkameror 21 apr 2016

Två snygga spegellösa retrokameror i stenhård kamp

Tvekampen-OlympusE-M5II-FujifilmX-T1-Utvald

De här två stiliga retrodesignade spegellösa systemkamerorna är ­ivriga att visa upp vad de kan. Faktum är att båda modellernas vädertätade hus i magnesiumlegering lätt får många trista systemkameror i plast att skämmas.

Den stora skillnaden mellan de här kamerorna och en spegelreflexkamera är att de saknar en reflexspegel under skalet. Istället plockas ett ljusflöde direkt från bildsensorn och skickas till en elektronisk sökare som sitter i mitten längst upp på kameran. Det ger dig en möjlighet att komponera dina bilder på den bakre skärmen, eller genom den elektroniska sökaren.

Tvekampen-OlympusE-M5II-fram-Wordpress

Är du van vid att använda en optisk sökare kommer du troligen känna att du både förlorar och vinner på att använda den elektroniska varianten. Fördelen är scenen framför dig visas som en förhandsvisning av hur bilden kommer bli, med exponeringsvärden, vitbalans och andra inställningar som en del i bilden. Det du ser är alltså det du får. Nackdelen är att trots att båda kamerorna har högkvalitativa OLED-sökare med hög upplösning på 2,36 MP så är bilden inte lika detaljerad som när du använder en optisk sökare, och du kan känna att du kommer en bit från verkligheten. X-T1 erbjuder dock ett ”naturligt” läge som vi återkommer till senare.

Funktioner

Medan båda kamerornas utsidor är snarlika är skillnaden på insidan desto större, speciellt när det kommer till sensorerna. X-T1 har en sensor i APS-C-format som mäter 23,6 x 15,6 mm, och har en beskärningsfaktor på 1,5x jämfört med en fullformatskamera. E-M5 II har en ganska mycket mindre Micro Four Thirds-sensor på 17,3 x 13 mm, med en beskärningsfaktor på 2,0x. Med tanke på att båda sensorerna erbjuder en nästan identisk pixelmängd – strax över 16 MP – så innebär det att E-M5 II har mindre pixlar, vilket gör stort dynamiskt omfång och signal/brusförhållandet till en större utmaning.

Tvekampen-FujifilmX-T1-fram-Wordpress

Uppbackad av en EXR II-processor har bildsensorn X-Trans II i X-T1 ett hybridautofokussystem som kombinerar både fasdetektering och kontrastdetektering, vilket ger hastighet och precision. Sensorns arkitektur, med ett färgfilter med slumpmässigt mönster eliminerar behovet av optiskt lågpassfilter, vilket ger potential att framhäva smådetaljer och textur i bilderna. E-M5 II använder en Live MOS-sensor tillsammans med en TruePic VII-processor. Autofokusen är kontrastdetekterande, vilket är en autofokusteknik som är känd för att vara något långsam i vissa lägen. Även den här modellen saknar lågpassfilter, och kamerans femaxliga sensorskiftstabilisering erbjuder extra skärpa.

X-T1 förlitar sig på optisk stabilisering som, så klart, endast finns tillgänglig när du använder stabiliserade objektiv. Stabiliseringen i E-M5 II är inte bara extremt bra, utan erbjuder även ett högupplöst fotograferingsläge. Det använder stabiliseringen för att skifta sensorn en aning under ett antal bilder, och bygger sedan upp en ultrahögupplöst bild på 40 MP (64 MP i RAW-läget) som skapas i kameran.

Tvekampen-OlympusE-M5II-bak-Wordpress

När Graphiteversionen av Fujifilm X-T1 lanserades visade den sig vara något av en hastighetsdemon. Den erbjöd ultrakorta slutartider på ner till 1/32 000 sek när man använde kamerans elektroniska slutare istället för den mekaniska. Den främsta fördelen är att du i det läget kan använda riktigt stora bländare även i ljusa förhållanden. Originalmodellen X-T1 kom dock snabbt ikapp, tack vare en en firmwareuppgradering. E-M5 II slår X-T1 vad gäller mekanisk slutartid, med 1/8 000 sek jämfört med 1/4 000 sek, men den har en långsammare maximal elektronisk slutartid på 1/16 000 sek.

Vid en jämförelse mellan Autofokuspunkter och ljumätningszoner ligger de båda kamerorna ganska jämnt – E-M5 II ligger dock något före X-T1. X-T1 har 77 AF-punkter och 256 ljusmätningszoner, och E-M5 II har 81 AF-punkter, samt 324 ljusmätningszoner. Vad gäller känslighet har X-T1 ett grundläggande känslighetsomfång på ISO 200-6400 (ISO 100-51200 i det utökade läget, men bara i JPEG-format), vilket slår E-M5 II:s ISO på 200-3200 (ISO 100-25500 i utökat läge).

Tvekampen-FujifilmX-T1-bak-Wordpress

Med den senaste firmwareversionen installerad kan båda kamerorna leverera 1080p Full-HD-video vid bildhastigheter upp till 24 och 60 bilder per sekund. E-M5 II erbjuder även 4K UHD-video, dock endast för tidsintervallsekvenser. Båda kamerorna har inbyggd WiFi för delning och fjärrfotografering.

Konstruktion och hantering

Vid en första titt ser kamerornas ovansidor ganska lika ut. Men en närmare inspektion avslöjar att X-T1 erbjuder en större uppsättning direktreglage, vilket passar bättre för entusiastfotografer. Kameran har två ”torn” med huvudreglage på var sida om sökaren, med rattar för ISO och matningsläge till vänster, och slutartid och ljusmätningslägen till höger. De fungerar extra bra tillsammans med Fujifilms X-fattningsobjektiv i R-serien, vilka har en fysisk bländarring. Om du exempelvis ställer in autoläget på slutartidsratten alternativt bländarringen så väljs antingen Bländarförval eller Slutartidsförval – eller Program om båda ställs in på Auto. Som i E-M5 II kan du via den elektroniska sökaren förhandsgranska exponerings- och vitbalansinställningarna. För en naturligare bild kan du stänga av de här alternativen och använda sökaren mer som en traditionell optisk enhet.

En tredje ratt längst till höger på X-T1:s ovansida ger dig upp till +/-3 stegs exponeringskompensation i 1/3 steg. Vi lyckades av misstag komma åt exponeringskompensationsratten ett antal gånger under vårt test, ofta i samband med att vi la ner kameran i en väska. En låsknapp längst upp på ratten hade inte varit fel, som den som används för kamerans ISO- och slutartidsrattar.

Tvekampen-OlympusE-M5II-ovan-Wordpress

E-M5 II har en ganska enkelt utrustad ovansida. En mer traditionell och nybörjarorienterad lägesratt ger tillgång till PASM-lägena, samt helautomatik, motivlägen och konstnärliga filter. De två rattarna till höger, vilka är ganska högt placerade, är vanliga inställningsrattar. Positivt är att tre av E-M5 II:s anpassningsbara funktionsknappar sitter på ovansidan, och en av dem ger tillgång till ett HDR-läge, vilket X-T1 saknar.

På baksidan har båda kamerorna ytterligare reglage, och där sitter även den vanliga multikontrollen, samt LCD-skärmen. X-T1 har en ganska enkel lutningsbar LCD-skärm på tre tum, med en upplösning på 1 040 000 pixlar. Skärmen kan inte fällas upp så att du kan ta självporträtt, men den är fortfarande användbar för fotografering från höga och låga vinklar.

Tvekampen-FujifilmX-T1-ovan-Wordpress

E-M5 II vinner kampen om bästa skärm eftersom den dessutom är tryckkänslig och fullständigt vridbar. Trots det känner vi att Olympus har missat en sak genom att inte lägga till ­peknavigering i sitt menysystem, vilket hade gjort det enkelt att justera fotograferingsparametrar. Istället får du nöja dig med den vanligare knappbaserade proceduren när du vill ta dig genom menyerna – vilket tar oss till nästa punkt. Medan menyerna i X-T1 är relativt intuitiva och enkla kan de kännas svårbegripliga i E-M5 II. Du tappar lätt bort dig när du letar efter kamerainställningar. Och om du ändrar några av grundfunktionerna så kan saker och ting bli riktigt förvirrande.

I slutänden vinner X-T1 på sin hantering. E-M5 II känns mer som en kamera man antingen hatar eller älskar vad gäller justeringen av reglage och inställningar. En del av oss på redaktionen älskar den, medan andra inte är lika imponerande.

Prestanda

Låt oss börja med autofokushastigheten. Fujifilm utlovar storverk gällande prestandan hos X-T1:s hybridautofokussystem. Det är visserligen väldigt snabbt i våra tester, även i ganska svagt ljus. Men det kontrastdetekterande systemet i E-M5 II placerade sig på en nästan oskiljbar andraplats, och är i princip lika exakt. En fördel rent hastighetsmässigt med E-M5 II är att du kan rikta kameran mot motivet du vill fokusera på, och sedan använda den tryckkänsliga skärmen.

Även när det gäller ljusmätningen blir det dött lopp. Båda kamerorna fungerar extra bra i multiläget eller det evaluerande läget. E-M5 II är generellt lite mer försiktig, och levererar ibland marginellt mörkare bilder för att undvika urfrätta högdagrar. X-T1 ger generellt något ljusare bilder, och har även ett utökat dynamiskt omfång-läge som använder selektiva ISO-justeringar i bilden.

X-T1 hamnar framför E-M5 II när det kommer till den automatiska vitbalansen, och levererar naturliga bilder under i princip alla ljusför­hållanden. E-M5 II drar åt något varmare bilder, oavsett om alternativet som bevarar varma färger är aktiverat eller inte. Vissa användare föredrar den extra värmen i hudtonerna, medan andra inte gillar den gulaktiga ton som normalt skapas av den automatiska vitbalansen.

När du behöver öka ISO-inställningarna bortom ISO 1600 blir bruset mycket mer uppenbart i bilderna från E-M5 II, vilka kan anta ett jämförelsevist grynigt utseende. X-T1 håller bilderna renare, samtidigt som kameran är bättre på att bevara smådetaljer. Visst kan man hävda att du, i vissa situationer, inte behöver öka ISO-värdet i E-M5 II så mycket ändå, tack vare den utmärkta inbyggda stabiliseringen. I verkligheten är dock stabiliseringen bara en bonus när du fotograferar statiska motiv.

Vad gäller kontinuerlig fotografering ligger E-M5 II i framkant med en seriebildshastighet på 10 bilder per sekund, men X-T1 ligger inte långt efter med sina 8 bilder per sekund. I det stora hela gör X-T1:s smartare reglagelayout att du kan reagera snabbare. Det är enklare att göra inställningar och snabba förändringar innan fotograferingsmöjligheten är förlorad för alltid.

Sammanfattning

De här två kamerorna erbjuder en oklanderlig byggkvalitet, och är vackra som synden. De är dessutom fullödiga alternativ till spegelreflexkameror vad gäller kontroll, mångsidighet och bildkvalitet. Ingen av dem erbjuder dock den fördel som fullformatssensorerna i Sonys Alpha 7-kameror ger.

Det finns saker vi älskar med Olympus OM-D E-M5 II, exempelvis den kreativa Live Bulb-inställningen som låter dig se en lång exponering utvecklas på skärmen. Den är lite mer kompakt än Fujifilm X-T1 och erbjuder ett dubbelt så stort ISO-omfång. E-M5 II:s fullständigt vridbara skärm och femaxliga sensorskiftstabilisering är ytterligare fördelar. I slutänden föredrar vi dock hanteringen hos Fujifilm X-T1. Du har i princip alla avancerade fotograferingsreglage på tumavstånd, och menysystemet är snabbare och enklare att navigera genom.

Men framförallt tar X-T1 bättre bilder. Färgåtergivningen är mer korrekt, bilderna är livligare, och bilder tagna vid höga ISO-tal är renare och mer detaljrika.

Bli en bättre Nikon-fotograf!

Du har väl inte missat våra populära special-utgåvor för dig med Nikonkamera? Ett par gånger om året släpper vi ett nytt magasin sprängfyllt med nyttiga och smarta fototips som lär dig bemästra din kameras reglage och funktioner. Läs mer här.

Fotografen för halva priset!

Prenumerera på Fotografen:
10 nr för 395 kr (Ord 790 kr)

Våra prenumerationer avslutas dessutom alltid automatiskt!

Läs mer och beställ här

Bli en bättre Canon-fotograf

Du har väl inte missat våra populära special-utgåvor för dig med Canonkamera? Ett par gånger om året släpper vi ett nytt magasin sprängfyllt med nyttiga och smarta fototips som lär dig bemästra din kameras reglage och funktioner.  Läs mer och beställ här.

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.