Bildstabilisering och ett modifierat grepp – men hur är det med bildkvaliteten hos Alpha 7 II. Det kontrollerar vi här
Sony orsakade stor uppståndelse när de introducerade 24MP-kameran Alpha 7 och 36MP-kameran Alpha 7R – de första spegellösa systemkamerorna med fullformatssensorer. Ännu har ingen annan tillverkare följt efter.
De här två kamerorna (som dessutom fått sällskap av 12 MP-kameran Sony A7S) är otroligt små för att vara fullformatskameror, inte helt olika storleken hos Micro Four Thirds-kameran Olympus OM-D E-M1, och de erbjuder en kontrollnivå som påminner om vissa spegelreflexkameror med fullformatsensorer.
Nu har Sony skapat ny uppståndelse genom att introducera en uppdatering av sin A7-modell i form av A7 II. En första spontana reaktion är att förändringarna är ganska små eftersom sensorn, precis som de flesta av den nya kamerans komponenter, är en likadan Exmor CMOS-enhet på 24MP som sitter i originalet Sony A7.
Funktioner
De största nyheterna med A7 II är att det är den första fullformatskameran som har bildstabilisering inbyggd i huset. Det innebär att sensorn rör sig för att motverka kamerarörelser i fem riktningar under exponeringen. När ett stabiliserat Sonyobjektiv används blir stabiliseringseffekten optimerad, men inte ackumulerad: det är bara ett av systemen som används.
Trots att A7 II har ett likadant hybrid-AF-system som A7 hävdar Sony att den nya fokuseringsalgoritmen möjliggör en 30-procentig förbättring av autofokushastigheten, med snabbare och längre höghastighetsmatning och 1,5x förbättring i prestandan hos följande AF. Kameran erbjuder även låsbar AF som hjälper dig följa rörliga motiv. 
Sony har gett A7 II några av videofunktionerna som finns hos A7S. Till exempel kan den nu spela in XAVC S-, AVCHD- eller MP4-format, och Time Code-funktionen hjälper till med att identifiera scenen och synkning av materialet från flera kameror.
Andra höjdpunkter hos A7 II inkluderar ett känslighetsomfång på ISO 50-25 600, en elektronisk sökare på 0,5 tum och 2 400 000 pixlar, en lutningsbar RGBW LCD-skärm på tre tum med 1 228 800 pixlar, en batteritid på 350 bilder; inbyggd WiFi-uppkoppling, Near Field Communication (NFC), en maximal seriebildshastighet på 5 bps, samt en standardformad blixtsko med extra kontakter för att koppla in tillbehör som exempelvis en mikrofonadapter.
Konstruktion och hantering
Precis som de övriga kamerorna i Alpha 7-serien har A7 II ett ganska kantigt, men attraktivt retroutseende. Enligt Sony har sensorhöljet gjorts kraftigare i A7 II, med en större andel magnesium än i originalkameran. Det, kombinerat med kamerans fukt- och dammtätning gör den till en hållbar kamera.
En överraskning när du använder Alpha 7 II för första gången är hur högljudd slutaren är. Ingen klandrar dig om du tror att det är en spegelreflexkamera med en spegel som fälls ur vägen innan slutaren öppnas.
A7 II har ett bekvämt, väl tilltaget grepp med en texturerad yta som gör den säker att hålla. På baksidan av kameran sitter ett litet, men effektivt tumgrepp, vilket har samma texturerade yta som frontgreppet. De här elementen får kameran att kännas bekväm och säker i handen.
Många av knapparna på A7 II är anpassningsbara, så det är värt att lägga lite tid på att använda kameran och experimentera med olika inställningar. Det är även möjligt att anpassa funktionsmenyn som du kommer åt via ett tryck på Fn-knappen på kamerans baksida. Var och en av menyns 12 alternativt kan anpassas för att komma åt 12 av 32 funktioner. Grundinställningarna är bra, men det kan vara en bra idé att hålla ett öga på vilka funktioner du använder.
Trots att kamerans lutningsbara skärm är användbar när du fotar i landskapsformat från en låg nivå lider den, som de flesta skärmar, av lite reflektioner och blänk i väldigt ljusa förhållanden. Och självklart är en lutningsbar skärm inte till mycket hjälp när du fotar i stående format.
Som tur är har A7 II, precis som de övriga kamerorna i A7-serien, en utmärkt elektronisk sökare. Den ger en tydlig bild med massor av detaljer. Bilden i den elektroniska sökaren är naturlig, med bara lite skimmer här och där som påminner dig om att det är en elektronisk sökare istället för en optisk. Men färgerna är lite mindre mättade i den elektroniska sökaren än vad de är på skärmen, i tagna bilder och i verkligheten.
I det stora hela är kontrollerna på A7 II smart arrangerade, men videoinspelningsknappen är placerad vid sidan om tumgreppet. Det är inte ett stort problem att trycka på knappen om kameran är monterad på ett stativ, men om du handhåller den kan du behöva justera ditt grepp för att kunna trycka på den. En annan lite sämre sak är att ratten för exponeringskompensation av misstag lätt slås ur position.
Prestanda
Våra labbtester indikerar att A7 II är kapabel till att skapa lika detaljerade bilder som 28 MP-kameran Samsung NX1 i labbförhållanden. Bruset kontrolleras också på ett bra sätt genom de lägre, mellanhöga och måttligt höga känslighetsinställningarna. Vid ISO 6400 noteras ganska mycket kromatiskt brus i RAW-filer när man betraktar bilder vid 100 procent (när brusreduceringen är avstängd).
Kamerans brusreducering som samtidigt appliceras på JPEG-bilder döljer de färgprickarna på ett bra sätt, utan att för mycket detaljer går förlorade. Luminansbruset som finns kvar efter den processen är fint och jämnt fördelat.
Men går du upp till ISO 12800 och 25600 så börjar brusreduceringen som appliceras på JPEG-bilder att ta ut sin rätt, med en mer märkbar förlust av detaljer och uppmjukning vid 100 procent. Samtidigt erbjuder RAW-filer möjligheten att finjustera brusreduceringen för att hitta en acceptabel kompromiss där visst brus samsas med bättre detaljer. Men för det mesta rekommenderar vi att du undviker de högsta ISO-inställningarna om du vill göra utskrifter i A4-storlek eller större.
Självklart ville vi gärna utforska prestandan hos A7 II:s stabiliseringssystem. När vi använder kameran med Carl Zeiss Vario-Tessar FE 24-70 mm f/4 ZA OSS-objektivet, vilket i sig själv är stabiliserat, får vi acceptabelt skarpa resultat vid 70 mm, med en slutartid på 1/6 sek. Trots att den stabiliseringen inte riktigt motsvarar de 4,5 EV som hävdas av Sony är det väldigt bra.
I normala utomhusförhållanden på dagen är autofokussystemet i A7 II väldigt bra. Det är snabbt och korrekt i de flesta situationer, det klarar sig till och med bra med rörliga motiv och kan hänga med även när de rör sig från och mot kameran. AF-låslägen är särskilt bra för den typen av situation. Med det sagt kan sportfotografer på både proffs- och entusiastnivå få bättre resultat av kameror som Canon 7D Mark II eller Nikon D750, vilka ger större kontroll över hur ett motiv följs och bättre prestanda i svagt ljus. 
För det mesta skapar A7 II bilder med behagliga färger i läget Standard Creative Style. Det är ett bra generellt alternativ, men landskapsinställningen har en tendens att skapa attraktivare landskapsbilder med mer mättnad, lite mer värme och en något högre kontrast.
Det automatiska vitbalanssystemet presterar också bra, och går att förlita sig på i många olika ljusförhållanden. Som vanligt får det lite mer problem under viss artificiell ljussättning, men det är enkelt att ställa in en egen vitbalans.
När vi fotade utomhus i starkt vintersolljus och använde A7 II:s 1200-zons evaluerande ljusmätningssystem märkte vi att många av våra bilder tjänade på lite negativ exponeringskompensation. Fördelen med en elektronisk sökare är att du kan se effekten av dina exponeringsjusteringar redan innan du tar bilden.
Vi har inte fullt ut testat videokapaciteten hos A7 II, men vår första utvärdering visar att den skapar material av hög kvalitet som generellt ser naturligt ut.
Omdöme
Utöver att erbjuda en högkvalitativ känsla, en hållbar konstruktion och generellt utmärkt kontrollayout (bortsett från den irriterande videoinspelningsknappen) skapar Alpha 7 II bilder av superb kvalitet. Och trots att autofokussystemet inte når upp till den standard som krävs av professionella sportfotografer är det snabbt och korrekt i hyfsade ljusförhållanden.
Men trots att vi har lagt märke till att du behöver hålla ett öga på exponeringen och använda exponeringskompensationsfunktionen är det enkelt att få till korrekt exponering med den elektroniska sökaren som visar dig inverkan av sådana ändringar.
Kamerans stabiliseringssystem är också användbart, och låter dig ta skarpa bilder vid slutartider som normalt inte är möjligt när du handhåller en kamera.
Allt som allt gör detta att Sony Alpha 7 II är en väldigt attraktiv kamera.
DU KAN LÄSA HELA DET HÄR TESTET, INKLUSIVE BILDER OCH TESTTABELLER I DIGITALFOTO 5-2015. TIDNINGEN KÖPER DU ENKLAST VIA FAKTABÖCKER PÅ FÖLJANDE LÄNK: http://faktabocker.se/digitalfoto-5-2015.html
