Panasonic Lumix G10 är en strippad version av storebror G2, och prestandan är densamma. Vi tycker dock att priset är aningen för högt, samtidigt som man saknar de bortplockade delarna. Av Dietmar Heinrich
I förra numret av tidningen testade vi Panasonic Lumix G2, och den här gången är det dags för ”lillebror” G10. Precis som de övriga systemkamerorna i den snabbt växande Lumix-familjen så är även den här modellen spegellös.
G10 kan beskrivas som en lätt strippad version av G2, och de största skillnaderna ligger faktiskt i att man tagit bort knappar för direkt åtkomst av filmläget, strippat reglaget för inställning av fokus, men framförallt har man bytt ut den vinklingsbara och tryckkänsliga skärmen mot en fast traditionell LCD-skärm.
Kameran startar blixtsnabbt, och är redo att ta den första bilden direkt efter att du skjutit strömreglaget framåt. Det innebär en riktigt snabb starttid med andra ord.
Autofokusen arbetar på riktigt snabbt, och det gäller även under lite sämre ljusförhållanden inomhus. Det sistnämnda beror inte minst på kamerans kraftiga autofokuslampa.
I högsta upplösning erbjuder Lumix G10 en högsta seriebildtagningshastighet på cirka 3,2 bilder per sekund, och har du valt JPEG så arbetar kameran på i den hastigheten tills minneskortet är fullt. Väljer du istället RAW-formatet så fylls bufferten efter cirka sju bilder. Därefter går hastigheten ner en hel del.
Hantering och reglage
Kamerahuset är klätt med ett gummiliknande material, vilket ge ett riktigt bra grepp. En bidragande detalj i det sammanhanget är dessutom det greppvänliga handtaget på högersidan.
Ovansidan domineras av den stora lägesväljaren som ger tillgång till de vanliga PASM-lägena, ett antal motivprogram, ett filmläge, digitala filter, samt tre olika användarinställningar. Till höger om lägesväljaren sitter dessutom strömknappen och det karakteristiska reglaget för inställning av matningsmetod. Panasonics intelligenta autoläge kommer du åt via en dedikerad knapp längst till höger på ovansidan. Någon dedikerad knapp för aktivering av videoläget erbjuds dock inte, vilket är en stor skillnad jämfört med G2-modellen. Ytterligare en sådan skillnad är att inställningsratten för fokus längst till vänster på ovansidan enbart erbjuder inställning av fokusmetod (singel autofokus, kontinuerlig autofokus och manuell fokus). Autofokusläge får du istället välja via vänsterknappen i fyrvägskontrollen på baksidan.
Kameran har bara en enda inställningsratt som är placerad längst upp till höger på baksidan. Jag saknar dock inte en andra ratt då det i exempelvis det manuella läget går att byta mellan inställning av bländare och slutare genom att trycka in knappen. Enkelt är bara förnamnet.
Den elektroniska sökaren på baksidan erbjuder hundra procents täckning, precis som sökaren i G2. Upplösningen är dock lägre – 202 000 pixlar, jämfört med 1 440 000 pixlar. Det är en klart märkbar skillnad som onekligen påverkar totalintrycket och kvalitetskänslan när man fotograferar ganska rejält.
En annan sak jag direkt reagerade på när jag testade G10 strax efter att testet av G2 var avslutat var att G10 saknar ögonsensor. Hos G2-modellen släcks automatiskt den bakre LCD-skärmen samtidigt som den elektroniska sökaren tänds så fort du för ögat till sökaren. I G10 måste du istället trycka på en knapp till vänster om sökaren för att byta mellan sökare och LCD-skärm. Den lägre upplösningen hos den elektroniska sökaren, och den manuella knappen gör att superzoomkänslan lätt infinner sig. Det är inte bra.
Precis som G2-modellen så erbjuder G10 ett HD-videoläge, och det är även i det här fallet upplösningen 720p som gäller (1280 x 720, 30 b/s). Dock erbjuds inte AVCHD Lite i den här kameran, utan du får hålla till godo med det lite mer utrymmeskrävande formatet Motion JPEG. Något uttag för en extern mikrofon erbjuds inte heller.
En intressant ny funktion i den här generationen Lumix-kameror heter intelligent upplösning (intelligent resolution). Funktionen väljer ut detaljerade områden i bilden och applicerar sedan en kombination av uppskärpning och kontrastökning. Resultatet blir helt klart bilder som uppfattas detaljrikare och som går att beskära ännu hårdare utan att försämra den resulterande bildkvaliteten i någon större utsträckning. Alternativet till att använda funktionen är naturligtvis att plocka in bilden i Photoshop och applicera motsvarande partiella uppskärpning och kontrastökning manuellt.
Bildkvalitet
Lumix G10 är inte bara en lätthanterad kamera utan den tar dessutom riktigt bra bilder i de flesta lägen. I porträttläget så bländade blixten exempelvis ner snyggt för att undvika utfrätta hudtoner, och hudtoner återges korrekt i de flesta lägen både inom- och utomhus.
Även utomhus är färgerna överlag välbalanserade. I situationer med extrema ljusförhållanden, exempelvis vid starkt solsken, får du dock hålla koll på flerzonsmätningen som i vissa lägen kan skapa överexponerade områden i bilderna. Punkt- eller centrumvägd ljusmätning är bättre i de lägena.
Samtidigt kunde jag vid inomhusfotograferingen konstatera att ljusmätningssystemet i något mindre knepiga blandljuslägen skötte sig exemplariskt. Exempelvis så lystes den publicerade inomhusscenen upp av en blandning av infallande ljus från ett fönster, skiftande ljus från en TV, samt glödlampljus. Notera dessutom den höga detaljnivån i inomhusbilden.
Till skillnad mot G2-modellen så säljs G10 bara i en enstaka kitvariant, och det är kamerahus plus 14-42-mm-objektivet. Men precis som jag konstaterade i testet av G2 så är kitobjektivet riktigt bra. Skärpan är godkänd överlag och jag kan konstatera att försämringen ut mot kanterna är minimal, vilket är ett bra betyg för ett bjektiv i den här klassen.
ISO-testet pekar på ungefär samma brusprestanda som vid testet av G2-modellen. Nu är det inte så speciellt konstigt eftersom båda kamerorna innehåller samma sensor och erbjuder samma signalbehandling. Det innebär med andra ord att det redan vid ISO 800 dyker upp en hel del gråsvart brus som är uppblandat med en svag antydan till färgbrus. Effekten framkommer mest i mörka täckande områden och skuggområden. Vid ISO 1600 ökar bruset en hel del och små detaljer försvinner. ISO 3200, men framförallt ISO 6400 bör undvikas i det längsta. Med tanke på vilken kameraklass G10 tillhör så innebär det alltså brus ganska tidigt i ISO-skalan.
Specifikationer
Kontakt: Samsung, www.samsung.se
Pris: 6 499:- inklusive moms (kamerahus + 14-42-mm-objektiv)
Bildsensor: 12,1-megapixel
Brännviddsförlängning: 2x
Optik: Objektivberoende. Kameran testades med ett Panasonic Lumix 14-42 mm, f/3,5-5,6
Filformat: JPEG, RAW
Minneskort: SD, SDHC, SDXC
ISO-omfång: 100-6400
Exponeringslägen: Intelligent Auto (iA), Program, Tidsautomatik, Bländarautomatik, Manuellt, Filmläge, Motivprogram
Ljusmätningsalternativ: Flerzon, Centrumvägd, Punkt
Fokuslägen: Auto, Kontinuerligt, Manuellt, Ansiktsigenkänning, Följande autofokus
Slutartider: 60-1/4000-dels sekund, BULB
Blixtlägen: Auto, Auto + Röda-ögon-eliminering, Upplättningsblixt, Upplättningsblixt + Röda-ögon-eliminering, Blixt med långsam synk, Blixt med långsam synk + Röda-ögon-eliminering
Matningslägen: Enbildstagning, Seriebildstagning, Självutlösare, Exponeringsgaffling
Nedsparningstid: Omedelbart (JPEG), Omedelbart (RAW)
LCD-skärm: 3 tum med 460 000 pixlar
Vikt: 366 gram (exklusive batteri och minneskort)
Batteri: Uppladdningsbart Lithium-Jon-batteri (DMW-BLB13E)
Batteritid: 380 bilder
Överföring: USB 2.0
Mjukvara: PhotoFunStudio 5.0, SilkyPix Developer Studio 3.1 SE
Omdöme
Funktioner (3 av 5)
Kameran har en för klassen ganska standardiserade uppsättning funktioner. Panasonics intelligenta autoläge och den nya intelligenta upplösningen är dock klara bonusar.
Bildkvalitet/Prestanda (4 av 5)
Jag hade sett en något bättre brusprestanda. Men bortsett från det så presterar den här kameran riktigt bra i alla lägen. Även hastighetsprestandan får klart godkänt.
Handhavande (4 av 5)
Kameran är förvisso mycket användarvänlig, men jag saknar G2-modellens ögonsensor och praktiska tryckkänsliga skärm.
Byggkvalitet (4 av 5)
Kamerahuset är klätt i ett gummiliknande material som gör det stöttåligt, och knappar samt reglage inger stort förtroende.
Värde för pengarna (3 av 5)
Kameran kostar mellan 1000 och 1200 kronor mer än övriga kameror i segmentet, förutom Olympus E-PL1 som betingar ungefär samma pris. Det är ett litet överpris enligt min mening.
Sammanfattning
Panasonic Lumix G10 tar av förklarliga skäl precis lika bra bilder som storebror G2, men jag kan inte låta bli att tycka att den är ganska mycket tråkigare att plåta med. Lägger du till 2000 kronor och köper en G2:a så får du bland annat en tryckkänslig och vinklingsbara skärm, en dedikerad filmknapp, ögonsensor, och en elektronisk sökare med mycket bättre upplösning. Jag tycker att det är värt den extra kostnaden.
Konkurrenter
Olympus E-PL1
Olympus är modiga när de skapar en systemkamera som fungerar precis som de flesta kompaktkamerorna i superzoomklassen. Den skara användare som tycker att vanliga systemkameror känns för avancerade, men ändå vill ha bättre bildkvalitet än vad kompaktkamerorna kan erbjuda hittar dock hem med den här modellen. Under skalet och i menysystemet döljer dessutom Pen E-PL1 riktig avancerade inställningsmöjligheter.
Canon EOS 1000D
Canon EOS 1000D var i det stora hela en riktigt trevlig bekantskap. Kameran levererar det du förväntar dig i de flesta lägen. ISO-prestandan är därtill riktigt bra för klassen. Funktionsmässigt ligger kameran bra till vid en jämförelse med konkurrenterna och prismässigt är det ingen tvekan – det här är ett bra köp.
