Den här gången blir det ytterligare ett litet inlägg om vinjettering. En del fotografer protesterar mot att lägga till en vinjettering på bilden (eller för den delen annan bildbehandling), de kanske tycker det är att fuska – att göra en bild bättre än den är och menar att bildens huvudmotiv ska vara tydligt i kameran utan efterbehandling i datorn. Om du tycker så tycker jag att absolut att du ska fortsätta jobba på så vis. Men jag tror att många ”icke-fotografer” som tittar på en bilder inte bryr sig om varför dom gillar en bild och alltså inte vad som är gjort i kameran och vad som är gjort i efterbehandlingen. De bara gillar bilden (eller inte….). I slutändan är fotografi en konstform och konstnärer tänker olika – det finns inga rätt och fel. Det viktiga är att du skapar de bilder du vill! Där fick ni lite av mina tankar runt fotografi och bildbehandling .
Nog med filosofi, låt oss skapa en vinjetteffek men denna gång i Photoshop!
Man kan skapa en vinjett på nästan hur många sätt som helst i Photoshop. Jag tänkte visa ett sätt som jag använder. Så följ med!
(1) Öppna bilden i Photoshop (Arkiv – öppna eller om du börjar i Lightroom Foto – Redigera i –Redigera i Photoshop).
(2) Gör en kopia av bakgrundlagret (Cmd/Ctrl+J)
Oavsett vad du tänker göra i Photoshop är det klokt att jobba på en lagerkopia och lämna bakgrundslagret orört eftersom då kan du alltid börja om från början om det går fel….
(3) Ändra blandningsläget från Normal till Multiplicera genom att klicka på dubbelpilen precis till höger om ”Normal”.
Med det nya lagret med blandningsläget ”Normal” så ser bilden ut som vanligt
När du bytt blandningsläge till ”Multiplicera” blir hela bilden mörkare, mer kontrastrik och färgerna mer mättade.
Tips: för att få lite platta och tråkiga bilder att komma till liv kan det här vara en metod: duplicera lagret (Cmd/Ctrl+J) och ändra blandningsläget från ”Normal” till ”Multiplicera” och dra ner opaciteten tills du tycker det ser bra ut.
(4) Använd verktyget Rektangulär markeringsram och dra upp en rektangel på bilden.
Verktyget ”Rektangulär markeringsram” finns i verktygsraden till vänster
Dra ut en markering genom att hålla musknappen intryck. Se till att bildens huvudmotiv finns inuti rektangeln.
(5) Med markeringen aktiv gå till Markera – Ändra – Ludd och ställ in ett ganska högt värde. Exakt vilket värde beror på bildens upplösning och din smak, men någonstans mellan 200-500 px för en 24 MP bild kan vara bra.
Markeringens ludd bestämmer hur mjuk övergången från markerat område till omarkerat blir
För den här bilden använde jag en radie på 300 px för luddet
(6) Med den Luddiga markeringen aktiv trycker du på delete-, backspace-knappen eller Redigera – Radera i menyraden.
Tryck Cmd+D för att ta bort markeringen.
Nu har kanterna blivit mörkare precis som vi ville för att fokusera blicken på rådjuret. Tycker du att vinjetten blev för stark kan du minska opaciteten på det översta lagret. Skulle vinjetten inte passa på någon del av bilden kan du använda en lagermask för att ta bort effekten på en del av bilden.
Bilden före vinjetterna
Bilden efter vinjetteringen. Tycker du effekten blev för stark kan du sänka opaciteten på det översta lagret
Det finns som sagt massor med sätt att skapa en vinjett. Skriv gärna en kommentar och dela med dig av den metod du använder!
Klart slut!
Hej!
Den här gången blir det ytterligare ett litet inlägg om vinjettering. En del fotografer protesterar mot att lägga till en vinjettering på bilden (eller för den delen annan bildbehandling), de kanske tycker det är att fuska – att göra en bild bättre än den är och menar att bildens huvudmotiv ska vara tydligt i kameran utan efterbehandling i datorn. Om du tycker så tycker jag att absolut att du ska fortsätta jobba på så vis. Men jag tror att många ”icke-fotografer” som tittar på en bilder inte bryr sig om varför dom gillar en bild och alltså inte vad som är gjort i kameran och vad som är gjort i efterbehandlingen. De bara gillar bilden (eller inte….). I slutändan är fotografi en konstform och konstnärer tänker olika – det finns inga rätt och fel. Det viktiga är att du skapar de bilder du vill! Där fick ni lite av mina tankar runt fotografi och bildbehandling .
Nog med filosofi, låt oss skapa en vinjetteffek men denna gång i Photoshop!
Man kan skapa en vinjett på nästan hur många sätt som helst i Photoshop. Jag tänkte visa ett sätt som jag använder. Så följ med!
(1) Öppna bilden i Photoshop (Arkiv – öppna eller om du börjar i Lightroom Foto – Redigera i –Redigera i Photoshop).
(2) Gör en kopia av bakgrundlagret (Cmd/Ctrl+J)
Oavsett vad du tänker göra i Photoshop är det klokt att jobba på en lagerkopia och lämna bakgrundslagret orört eftersom då kan du alltid börja om från början om det går fel….
(3) Ändra blandningsläget från Normal till Multiplicera genom att klicka på dubbelpilen precis till höger om ”Normal”.
Med det nya lagret med blandningsläget ”Normal” så ser bilden ut som vanligt
När du bytt blandningsläge till ”Multiplicera” blir hela bilden mörkare, mer kontrastrik och färgerna mer mättade.
Tips: för att få lite platta och tråkiga bilder att komma till liv kan det här vara en metod: duplicera lagret (Cmd/Ctrl+J) och ändra blandningsläget från ”Normal” till ”Multiplicera” och dra ner opaciteten tills du tycker det ser bra ut.
(4) Använd verktyget Rektangulär markeringsram och dra upp en rektangel på bilden.
Verktyget ”Rektangulär markeringsram” finns i verktygsraden till vänster
Dra ut en markering genom att hålla musknappen intryck. Se till att bildens huvudmotiv finns inuti rektangeln.
(5) Med markeringen aktiv gå till Markera – Ändra – Ludd och ställ in ett ganska högt värde. Exakt vilket värde beror på bildens upplösning och din smak, men någonstans mellan 200-500 px för en 24 MP bild kan vara bra.
Markeringens ludd bestämmer hur mjuk övergången från markerat område till omarkerat blir
För den här bilden använde jag en radie på 300 px för luddet
(6) Med den Luddiga markeringen aktiv trycker du på delete-, backspace-knappen eller Redigera – Radera i menyraden.
Tryck Cmd+D för att ta bort markeringen.
Nu har kanterna blivit mörkare precis som vi ville för att fokusera blicken på rådjuret. Tycker du att vinjetten blev för stark kan du minska opaciteten på det översta lagret. Skulle vinjetten inte passa på någon del av bilden kan du använda en lagermask för att ta bort effekten på en del av bilden.
Bilden före vinjetterna
Bilden efter vinjetteringen. Tycker du effekten blev för stark kan du sänka opaciteten på det översta lagret
Det finns som sagt massor med sätt att skapa en vinjett. Skriv gärna en kommentar och dela med dig av den metod du använder!
I det här inlägget tänkte jag visa hur du kan använda vinjettering för att suga betraktaren in i bilden. Vi har redan stött på detta i inlägget om skugga/efterbelysa i Lightroom, och vinjettering är helt enkelt en nermörkning av bildens kanter för att behålla betraktarens blick i bilden. Jag brukar ha en vinjettering på de flesta av mina bilder. Bör väl nämna att vissa inte mörkar ner kanterna utan gör tvärtom, dvs ljusar upp bildens kanter och en del tycker det ger en mer ”romantisk” stämning i bilden. Jag tycker inte alls om den ljusa vinjettering och använder den aldrig, men smaken är som baken så jag tänkte det var bäst att nämna möjligheten.
Tänk på att det är lätt att få vinjetteringssjuka och använda på tok för mycket av effekten (får själv en släng av denna bacill då-och-då), men det här är verkligen en smaksak. Känn efter hur mycket av effekten du vill ha (och om du vill ha effekten överhuvudtaget). Någon klok person som jag glömt namnet på sa eller skrev att en vinjett ska vara så stark att ögat hålls kvar i bilden, men inte så stark att den syns. Det ligger nog någonting i det.
Den här effekten kan göras på otroligt många olika sätt i olika program jag tänkte visa hur man kan åstadkomma den i de program vi stött på här i bloggen – Lightroom (detta inlägg) och Photoshop (nästa inlägg).
Tänkte visa tre alternativa sätt som du kan skapa en vinjett i Lightroom
ALTERNATIV 1
Låt oss börja med den här bilden
Norrsken över en lada fotograferad mellan Morgongåva och Vittinge i Uppland. Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 200 mm, ISO 3200, f/4, 10 sek)
Vi börjar med att klicka på Effekter-panelen….
Vinjetterings-reglagen hittar du under Effekter. Klicka på triangeln för att öppna panelen.
….och då ser vi dessa reglage
Reglagen som styr hur vinjetten blir heter Stil, Mängd, Mittpunkt, Rundhet, Ludd, Högdagrar
Stil : Högdagerprioritet (skyddar högdagrar och fungerar bra på ljusa bilder), Färgprioritet (minimerar färgskiftningar i mörka delar av bilden), Färgövertäckning (blandar svarta (eller vita) pixlar med bildens färger). Du kan byta mellan dessa genom att klick på dubbelpilen till höger om inställningen.
Jag ser ofta ingen tydlig skillnad mellan de olika stilarna. Jag brukar använda Högdagerprioritet men det kan vara värt att prova sig fram med de olika stilarna.
Mängd : det här reglaget kontrollerar hur stark effekten blir. Dra du reglaget åt vänster får du en mörk vinjett (max -100) och drar då åt höger en ljus (max +100)
Mittpunkt: Mittpunkts-reglaget kontrollerar hur långt in i bilden vinjetten går. Ett stort värde (max 100) håller vinjetten nära kanterna och ett lågt (min 0) låter den krypa in i bilden.
Om du ställer in en Mittpunkt på 0 kryper vinjetten långt in i bilden och ställer du in värdet 100 så finns den bara längst ut i hörnen
Rundhet: det här reglaget kontrollerar hur rund eller avlång vinjetten kommer att vara. Ett högt värde ger en cirkel medan ett lågt ger en rektangel.
Med inställningen +100 på Rundhet så bildar vinjetten en cirkel och med -100 en rektangel
Ludd: Ludd är hur mjuk gradienten från kanten av bilden till slutet av vinjetten är. Jag rekommenderar ett högt värde på den här inställningen (50-100) så att effekten inte blir för uppenbar och då stör istället för att styra betraktaren. Ludd är samma inställning som finns på både justeringspenseln och det radiella filtret som vi stött på tidigare.
Med ett värde på 0 för Luddet så får vinjetten en skarpkant och med värdet 100 får vi en maximal mjukhet i övergången
Högdagrar: om du valt Högdager- eller Färgprioritet som stil så kontrollerar det här reglaget hur mycket konstrast i högdagrarna som bevaras när du använder en mörk vinjett. Brukar inte använda det här reglaget speciellt mycket men prova om det påverkar dina bilder.
Nu ställer jag in de olika parametrarna för att få en vinjett som jag tycker om. Finns dessvärre inga färdiga recept utan olika bilder ”klarar av” olika mycket vinjettering.
Sådär klart!
Den stora nackdelen med att använda den här metoden är att vinjettens ljusaste punkt alltid hamnar mitt i bilden, ibland vill du styra betraktaren till något som ligger någon annanstans och här kommer nästa metod in…..
ALTERNATIV 2
Ett annat alternativ är att använda det radiella filtret och då drar du upp en cirkel/oval runt den del av bilden du vill att betraktare ska fokusera på och sedan sätter du Ludd till 50-100% och drar sakta ner exponeringen tills du mörkat ner omgivningen lagom. Det här metoden har fördelen att du inte behöver ha vinjettens centrum mitt i bilden utan du kan placera den där du vill. Dessutom är du inte låst till att vinjettera genom att mörka- eller ljusa upp kanterna utan kan använda andra inställningar som klarhet, skärpa, vitbalans….. Stora möjligheter att vara kreativ alltså!
(1) Vi börjar med att öppna det Radiella-filtret
(2) I den här bilden vill göra vattenfallet till en viktigare del av bilden. Därför klickar vi på det radiella-filtret och med musknappen intryckt drar ut en oval som täcker vattenfallet. För att få en mjuk vinjett sätt Ludd till någonstans mellan 50 och 100 och se till att Invertera mask inte är förbockad. De justeringar du nu gör kommer främst påverka bilden utanför cirkeln och det höga värdet på Ludd gör att övergången blir mjuk och inte så tydlig. För att få en vinjett-effekt minska exponeringen, i det här fallet drog jag ner ganska mycket (-1.7) för att göra det tydligt.
(3) Som du kanske kommer ihåg från inlägget om skugga/efterberlysa i Lightroom så kan du se var bilden påverkas av det radiella filtret (och på samma sätt för övertoningsfiltret och justerings penseln) genom att placera muspekaren över det aktiva filtret. Den röda övertäckningen visar var bilden påverkas. Här minskade jag Luddet till 40 för att skydda en större del av vattenfallet från nermörkning/vinjetteringen.
Så där här är före och efter det radiella filtret
Vi har ett problem…. Jag valde den här bilden för att illustrera ett problem som kan uppstå med överexponerade (det bästa är så klart att inte överexponera men ibland blir inte allt perfekt) eller väldigt ljusa bilder (var försiktig med att vinjettera ljusabilder). Om du tittar på himlen i bildens överkant ser du att den är utfrätt (helt vit). Tycker inte det gör så mycket i startbilden eftersom solen är där och vi förväntar oss mycket ljus, men efter vinjettering har himlen blivit grå och det ser inte alls trevlig ut. För att åtgärda detta kan du använda penseln som finns i panelen för det radiella-filtret och ”måla bort” vinjetten från himlen.
Du kan radera delar av det radiella-filtret genom att använda Pensel inställd till Radera. Notera att det här är penseln som finns i dialogrutan för det radiella-filtret och inte den vanliga justeringspenseln. Genom att placera muspekaren över punkten som hör till filtret får du en röd övertäckning som visar var och hur mycket bilden kommer att påverkas av justeringen. Här har jag målat bort effekten från himlen uppe i det vänstra halvan av bilden.
Så där bättre tycker jag!
ALTERNATIV 3
Ytterligare ett sätt att skapa en vinjett är att använda justeringspensel och måla med negativ exponering runt bildens kanter som vi gjorde i inlägget skugga/efterbelys i Lightroom. Med den här metoden har du full kontroll på hur vinjetten påverkar bilden. Du kan också använda flera penslar och på så sätt göra nermörkningen mer eller mindre stark på olika delar av bildens kanter.
Om du inte brukar vinjettera dina bilder tycker jag du ska prova för se och känna om det är något för dig. Den kända landskapsfotografen Ansel Adams lär ha sagt ”A picture is never finished until you’ve darkened the edges”. Men tänk på att inte använda för kraftig vinjettering – i det här inlägget är mängden vinjetteringen jag använt i överkant för att göra det tydligt, men ofta blir det bättre med en mer diskret effekt.
Det var allt för den här gången
Klart slut!
Hej igen!
I det här inlägget tänkte jag visa hur du kan använda vinjettering för att suga betraktaren in i bilden. Vi har redan stött på detta i inlägget om skugga/efterbelysa i Lightroom, och vinjettering är helt enkelt en nermörkning av bildens kanter för att behålla betraktarens blick i bilden. Jag brukar ha en vinjettering på de flesta av mina bilder. Bör väl nämna att vissa inte mörkar ner kanterna utan gör tvärtom, dvs ljusar upp bildens kanter och en del tycker det ger en mer ”romantisk” stämning i bilden. Jag tycker inte alls om den ljusa vinjettering och använder den aldrig, men smaken är som baken så jag tänkte det var bäst att nämna möjligheten.
Tänk på att det är lätt att få vinjetteringssjuka och använda på tok för mycket av effekten (får själv en släng av denna bacill då-och-då), men det här är verkligen en smaksak. Känn efter hur mycket av effekten du vill ha (och om du vill ha effekten överhuvudtaget). Någon klok person som jag glömt namnet på sa eller skrev att en vinjett ska vara så stark att ögat hålls kvar i bilden, men inte så stark att den syns. Det ligger nog någonting i det.
Den här effekten kan göras på otroligt många olika sätt i olika program jag tänkte visa hur man kan åstadkomma den i de program vi stött på här i bloggen – Lightroom (detta inlägg) och Photoshop (nästa inlägg).
Tänkte visa tre alternativa sätt som du kan skapa en vinjett i Lightroom
ALTERNATIV 1
Låt oss börja med den här bilden
Norrsken över en lada fotograferad mellan Morgongåva och Vittinge i Uppland. Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 200 mm, ISO 3200, f/4, 10 sek)
Vi börjar med att klicka på Effekter-panelen….
Vinjetterings-reglagen hittar du under Effekter. Klicka på triangeln för att öppna panelen.
….och då ser vi dessa reglage
Reglagen som styr hur vinjetten blir heter Stil, Mängd, Mittpunkt, Rundhet, Ludd, Högdagrar
Stil : Högdagerprioritet (skyddar högdagrar och fungerar bra på ljusa bilder), Färgprioritet (minimerar färgskiftningar i mörka delar av bilden), Färgövertäckning (blandar svarta (eller vita) pixlar med bildens färger). Du kan byta mellan dessa genom att klick på dubbelpilen till höger om inställningen.
Jag ser ofta ingen tydlig skillnad mellan de olika stilarna. Jag brukar använda Högdagerprioritet men det kan vara värt att prova sig fram med de olika stilarna.
Mängd : det här reglaget kontrollerar hur stark effekten blir. Dra du reglaget åt vänster får du en mörk vinjett (max -100) och drar då åt höger en ljus (max +100)
Mittpunkt: Mittpunkts-reglaget kontrollerar hur långt in i bilden vinjetten går. Ett stort värde (max 100) håller vinjetten nära kanterna och ett lågt (min 0) låter den krypa in i bilden.
Om du ställer in en Mittpunkt på 0 kryper vinjetten långt in i bilden och ställer du in värdet 100 så finns den bara längst ut i hörnen
Rundhet: det här reglaget kontrollerar hur rund eller avlång vinjetten kommer att vara. Ett högt värde ger en cirkel medan ett lågt ger en rektangel.
Med inställningen +100 på Rundhet så bildar vinjetten en cirkel och med -100 en rektangel
Ludd: Ludd är hur mjuk gradienten från kanten av bilden till slutet av vinjetten är. Jag rekommenderar ett högt värde på den här inställningen (50-100) så att effekten inte blir för uppenbar och då stör istället för att styra betraktaren. Ludd är samma inställning som finns på både justeringspenseln och det radiella filtret som vi stött på tidigare.
Med ett värde på 0 för Luddet så får vinjetten en skarpkant och med värdet 100 får vi en maximal mjukhet i övergången
Högdagrar: om du valt Högdager- eller Färgprioritet som stil så kontrollerar det här reglaget hur mycket konstrast i högdagrarna som bevaras när du använder en mörk vinjett. Brukar inte använda det här reglaget speciellt mycket men prova om det påverkar dina bilder.
Nu ställer jag in de olika parametrarna för att få en vinjett som jag tycker om. Finns dessvärre inga färdiga recept utan olika bilder ”klarar av” olika mycket vinjettering.
Sådär klart!
Den stora nackdelen med att använda den här metoden är att vinjettens ljusaste punkt alltid hamnar mitt i bilden, ibland vill du styra betraktaren till något som ligger någon annanstans och här kommer nästa metod in…..
ALTERNATIV 2
Ett annat alternativ är att använda det radiella filtret och då drar du upp en cirkel/oval runt den del av bilden du vill att betraktare ska fokusera på och sedan sätter du Ludd till 50-100% och drar sakta ner exponeringen tills du mörkat ner omgivningen lagom. Det här metoden har fördelen att du inte behöver ha vinjettens centrum mitt i bilden utan du kan placera den där du vill. Dessutom är du inte låst till att vinjettera genom att mörka- eller ljusa upp kanterna utan kan använda andra inställningar som klarhet, skärpa, vitbalans….. Stora möjligheter att vara kreativ alltså!
(1) Vi börjar med att öppna det Radiella-filtret
(2) I den här bilden vill göra vattenfallet till en viktigare del av bilden. Därför klickar vi på det radiella-filtret och med musknappen intryckt drar ut en oval som täcker vattenfallet. För att få en mjuk vinjett sätt Ludd till någonstans mellan 50 och 100 och se till att Invertera mask inte är förbockad. De justeringar du nu gör kommer främst påverka bilden utanför cirkeln och det höga värdet på Ludd gör att övergången blir mjuk och inte så tydlig. För att få en vinjett-effekt minska exponeringen, i det här fallet drog jag ner ganska mycket (-1.7) för att göra det tydligt.
(3) Som du kanske kommer ihåg från inlägget om skugga/efterberlysa i Lightroom så kan du se var bilden påverkas av det radiella filtret (och på samma sätt för övertoningsfiltret och justerings penseln) genom att placera muspekaren över det aktiva filtret. Den röda övertäckningen visar var bilden påverkas. Här minskade jag Luddet till 40 för att skydda en större del av vattenfallet från nermörkning/vinjetteringen.
Så där här är före och efter det radiella filtret
Vi har ett problem…. Jag valde den här bilden för att illustrera ett problem som kan uppstå med överexponerade (det bästa är så klart att inte överexponera men ibland blir inte allt perfekt) eller väldigt ljusa bilder (var försiktig med att vinjettera ljusabilder). Om du tittar på himlen i bildens överkant ser du att den är utfrätt (helt vit). Tycker inte det gör så mycket i startbilden eftersom solen är där och vi förväntar oss mycket ljus, men efter vinjettering har himlen blivit grå och det ser inte alls trevlig ut. För att åtgärda detta kan du använda penseln som finns i panelen för det radiella-filtret och ”måla bort” vinjetten från himlen.
Du kan radera delar av det radiella-filtret genom att använda Pensel inställd till Radera. Notera att det här är penseln som finns i dialogrutan för det radiella-filtret och inte den vanliga justeringspenseln. Genom att placera muspekaren över punkten som hör till filtret får du en röd övertäckning som visar var och hur mycket bilden kommer att påverkas av justeringen. Här har jag målat bort effekten från himlen uppe i det vänstra halvan av bilden.
Så där bättre tycker jag!
ALTERNATIV 3
Ytterligare ett sätt att skapa en vinjett är att använda justeringspensel och måla med negativ exponering runt bildens kanter som vi gjorde i inlägget skugga/efterbelys i Lightroom. Med den här metoden har du full kontroll på hur vinjetten påverkar bilden. Du kan också använda flera penslar och på så sätt göra nermörkningen mer eller mindre stark på olika delar av bildens kanter.
Om du inte brukar vinjettera dina bilder tycker jag du ska prova för se och känna om det är något för dig. Den kända landskapsfotografen Ansel Adams lär ha sagt ”A picture is never finished until you’ve darkened the edges”. Men tänk på att inte använda för kraftig vinjettering – i det här inlägget är mängden vinjetteringen jag använt i överkant för att göra det tydligt, men ofta blir det bättre med en mer diskret effekt.
Den här gången tänkte jag visa hur man kan räta upp lutande horisonter (eller andra sneda bilder). Visst kan man välja att ha bilden lutande av konstnärliga skäl, men oftast är det inte en bra idé åtminstone inte för landskapsbilder. Bilden kan vara hur fin som helst men om horisonten lutar förstörs hela intrycket. Så ta för vana att alltid se till att bilden inte lutar.
Mina bilder brukar ofta luta åt något håll när de kommer från kameran, men tack och lov finns det en funktion i Lightroom som gör det enkelt att fixa detta – Beskär-verktyget.
Här är ett exempel på en bild jag tagit där horisonten lutar – inte snyggt… Bilden är tagen med en Panasonic Lumix GM5 + Lumix G Vario PZ 45-175/4-5.6 (@ 175 mm, f/7.1 ISO 200, 1/1250 sek). Tips: använd inte för liten bländare på m4/3 kameror då det ger upphov till diffraktion som ger sämre skärpa. Skulle inte använda en bländare mycket mindre än f/7.1 eller kanske 8.
(1) Beskär-verktyget finns längst till vänster i verktygsraden. Vi klickar på den för att öppna verktyget.
(2) Sådär nu har vi öppnat upp Beskär-verktyget och kan se vilka funktioner vi kan kontrollera. (1) Om du klickar på ikonen med två vinkelhakar så kan du klicka och dra ut en ruta så som du vill ha bilden, ytan utanför rutan tas bort. (2) Om du vill beskära bilden med ett speciellt storleksförhållande (t.ex 4:3 16:9, 1:1…) tryck på de små trianglarna till höger om ”Original”. Bra om du vill skriva ut i ett visst format. (3) När du klickar på beskär-verktyget syns en ram runt bilden som du kan ta tag i och göra mindre (eller ibland större, åtminstone i Photoshops beskär-verktyg) men vill du beskära fritt och inte hålla dig till speciella bildstorlekar måste du klicka-upp hänglåset och då kan du beskära bilden fritt genom att klicka på ramen och dra med musknappen intryckt. (4) Räta-upp funktionen är till för att just räta upp lutande bilder (som den här) och vi ska strax se hur man gör det. (5) Efter en upprätning kan det bli kanter som saknar pixlar (framförallt om lägger samman bilder till panoramor) och dess kan man beskära bort och vill du att Lightroom automatiskt ska beskära bort dessa områden klickar du i rutan för ”Begränsa till bild”. Blir beskärningen/upprätningen inte bra kan du trycka på ”Återställ” längst ner så återgår bilden till hur den var innan du gjort något.
Dialogrutan för beskär/räta upp-verktyget. För att stänga dialogrutan klickar du på ”Stäng” längst ner till höger i dialogrutan eller klickar en gång till på beskär-verktygets ikon i verktygsraden. Beskärverktyget i Photoshop liknar i stort det som finns i Lightroom.
Du kan beskära bilden med givna förhållanden mellan sidornas längd genom att klicka på dubbelpilen till höger om texten ”original”(2), mycket användbart om du ska skriva ut och vill att bilden ska passa i en viss ramstorlek.
Tips: ta gärna en funderare om din bild kan bli bättre om den får en annan (t.ex kvadratisk- eller panorama-….) eller tajtare beskärning. Inte sällan finns det en bättre bild inuti en större mindre bra bild.
(3) Låt oss räta upp den här bilden. I Beskär-verktyget klickar vi på ikonen för ”Räta upp”
(4) Klicka nu på horisonten och dra längs den med musknappen intrycket du ser en linje som visar den nuvarande lutande horisonten. När du släpper musknappen……..
(5) ……bli horisonten vågrät (drar du upp längs t.ex en trädstam kommer den att bli lodrät). Du kan se i bilden nedan att för att få horisonten vågrät var Lightroom tvungen att rotera bilden och det gör att den måste beskäras lite. De pixlar du förlorar är priset du får betala för att du fotade snett :-) När du inaktiverar beskär-verktyget (genom att klicka på dess ikon igen) är bilden upprätad och klar
Lightroom roterar bilden för att få horisonten rak och priset du betalar är de pixlar som du kan se som lite mörkare utanför den vita ramen
Den sneda störande horisonten har nu blivit rak.
Tips: när jag skrev det här inlägget upptäckte jag något jag inte tänkt på tidigare. Till höger om ”Räta upp” står det Automatisk och trycker du på den knappen så rätar horisonten upp sig automatiskt. Jag provade på många bilder och oftast fungerar det utmärkt. Bilder där det inte fungerade på fick jag göra som ovan i inlägget. Så prova att trycka på ”Automatiskt” först!
Tips: vill du växla mellan liggande- och stående format på bilden vid beskärning tryck X på tangentbordet.
Tips: om du trycker på O på tangentbordet (eller via Lightroom-menyn, Verktyg – Beskär stödlinjeöverteckning) så finns det en rad överteckningar som hjälper dig med bildkompositionen (tryck på O flera gånger för att vandra igenom de olika överteckningarna). Du kan t.ex få linjer som representerar tredjedelsregeln (ett rutnät som delar upp bilden i nio lika stora delar och där du ska placera det visuellt intressanta i bilden där linjer korsar varandra). Men det finns en rad andra överteckningar du kan använda som den Gyllene spiralen, Gyllene snittet……Detta är mycket användbart vid beskäring eftersom du kan komponera den beskurna bilden med hjälp av dessa stödlinjer. Alltså om du råkar få ditt motiv mitt i bilden (vilket ofta resulterar i en statisk och tråkig känsla) kan du beskära bilden med övertäckningen för tredjedelsregeln aktiv och enkelt se till att huvudmotivet hamnar där två linjer korsar varandra.
Tips: om du trycker I på tangentbordet kommer det upp information om bilden som datum då bilden togs, vilken tidpunkt och kanske viktigast av allt pixeldimensionen (trycker du I en gång till ser du detaljer som bländare, slutartid, ISO och brännvidd). Om du multiplicerar mängden pixlar på lång- och kortsida får du bildens storlek i MP, dvs om det står 3000 x 2000 betyder det att bilden innehåller 6000000 pixlar, dvs är en 6 MP bild. Hur många MP din bild är avgör hur stort du kan skriva ut den med god kvalitet. Här är en länk till moderskeppets hemsida där de diskuterar utskriftsstorlek och MP (finns en bra tabell som visar hur stort du kan skriva ut med god kvalitet beroende på hur många MP bilden är).
Det finns inte många regler som du inte med gott samvete kan bryta mot – du får gör vad du vill med din bild som jag brukar skriva. Men en sned horisont bör man åtgärda. Få saker är så störande för betraktaren som en landskapsbild med sned horisonten. Så titta på dina bilder och om horisonten är sned – räta upp den, det tar sekunder (och med ”Automatisk” är det bara ett knapptryck) och bilden kommer att bli mycket bättre!! Men om du ändå vill ha en lutande bild så se till att den lutar så pass mycket att det inte ser ut som ett misstag vid fotograferandet utan som en medveten effekt.
Klart slut!
Hej igen!
Den här gången tänkte jag visa hur man kan räta upp lutande horisonter (eller andra sneda bilder). Visst kan man välja att ha bilden lutande av konstnärliga skäl, men oftast är det inte en bra idé åtminstone inte för landskapsbilder. Bilden kan vara hur fin som helst men om horisonten lutar förstörs hela intrycket. Så ta för vana att alltid se till att bilden inte lutar.
Mina bilder brukar ofta luta åt något håll när de kommer från kameran, men tack och lov finns det en funktion i Lightroom som gör det enkelt att fixa detta – Beskär-verktyget.
Här är ett exempel på en bild jag tagit där horisonten lutar – inte snyggt… Bilden är tagen med en Panasonic Lumix GM5 + Lumix G Vario PZ 45-175/4-5.6 (@ 175 mm, f/7.1 ISO 200, 1/1250 sek). Tips: använd inte för liten bländare på m4/3 kameror då det ger upphov till diffraktion som ger sämre skärpa. Skulle inte använda en bländare mycket mindre än f/7.1 eller kanske 8.
(1) Beskär-verktyget finns längst till vänster i verktygsraden. Vi klickar på den för att öppna verktyget.
(2) Sådär nu har vi öppnat upp Beskär-verktyget och kan se vilka funktioner vi kan kontrollera. (1) Om du klickar på ikonen med två vinkelhakar så kan du klicka och dra ut en ruta så som du vill ha bilden, ytan utanför rutan tas bort. (2) Om du vill beskära bilden med ett speciellt storleksförhållande (t.ex 4:3 16:9, 1:1…) tryck på de små trianglarna till höger om ”Original”. Bra om du vill skriva ut i ett visst format. (3) När du klickar på beskär-verktyget syns en ram runt bilden som du kan ta tag i och göra mindre (eller ibland större, åtminstone i Photoshops beskär-verktyg) men vill du beskära fritt och inte hålla dig till speciella bildstorlekar måste du klicka-upp hänglåset och då kan du beskära bilden fritt genom att klicka på ramen och dra med musknappen intryckt. (4) Räta-upp funktionen är till för att just räta upp lutande bilder (som den här) och vi ska strax se hur man gör det. (5) Efter en upprätning kan det bli kanter som saknar pixlar (framförallt om lägger samman bilder till panoramor) och dess kan man beskära bort och vill du att Lightroom automatiskt ska beskära bort dessa områden klickar du i rutan för ”Begränsa till bild”. Blir beskärningen/upprätningen inte bra kan du trycka på ”Återställ” längst ner så återgår bilden till hur den var innan du gjort något.
Dialogrutan för beskär/räta upp-verktyget. För att stänga dialogrutan klickar du på ”Stäng” längst ner till höger i dialogrutan eller klickar en gång till på beskär-verktygets ikon i verktygsraden. Beskärverktyget i Photoshop liknar i stort det som finns i Lightroom.
Du kan beskära bilden med givna förhållanden mellan sidornas längd genom att klicka på dubbelpilen till höger om texten ”original”(2), mycket användbart om du ska skriva ut och vill att bilden ska passa i en viss ramstorlek.
Tips: ta gärna en funderare om din bild kan bli bättre om den får en annan (t.ex kvadratisk- eller panorama-….) eller tajtare beskärning. Inte sällan finns det en bättre bild inuti en större mindre bra bild.
(3) Låt oss räta upp den här bilden. I Beskär-verktyget klickar vi på ikonen för ”Räta upp”
(4) Klicka nu på horisonten och dra längs den med musknappen intrycket du ser en linje som visar den nuvarande lutande horisonten. När du släpper musknappen……..
(5) ……bli horisonten vågrät (drar du upp längs t.ex en trädstam kommer den att bli lodrät). Du kan se i bilden nedan att för att få horisonten vågrät var Lightroom tvungen att rotera bilden och det gör att den måste beskäras lite. De pixlar du förlorar är priset du får betala för att du fotade snett :-) När du inaktiverar beskär-verktyget (genom att klicka på dess ikon igen) är bilden upprätad och klar
Lightroom roterar bilden för att få horisonten rak och priset du betalar är de pixlar som du kan se som lite mörkare utanför den vita ramen
Den sneda störande horisonten har nu blivit rak.
Tips: när jag skrev det här inlägget upptäckte jag något jag inte tänkt på tidigare. Till höger om ”Räta upp” står det Automatisk och trycker du på den knappen så rätar horisonten upp sig automatiskt. Jag provade på många bilder och oftast fungerar det utmärkt. Bilder där det inte fungerade på fick jag göra som ovan i inlägget. Så prova att trycka på ”Automatiskt” först!
Tips: vill du växla mellan liggande- och stående format på bilden vid beskärning tryck X på tangentbordet.
Tips: om du trycker på O på tangentbordet (eller via Lightroom-menyn, Verktyg – Beskär stödlinjeöverteckning) så finns det en rad överteckningar som hjälper dig med bildkompositionen (tryck på O flera gånger för att vandra igenom de olika överteckningarna). Du kan t.ex få linjer som representerar tredjedelsregeln (ett rutnät som delar upp bilden i nio lika stora delar och där du ska placera det visuellt intressanta i bilden där linjer korsar varandra). Men det finns en rad andra överteckningar du kan använda som den Gyllene spiralen, Gyllene snittet……Detta är mycket användbart vid beskäring eftersom du kan komponera den beskurna bilden med hjälp av dessa stödlinjer. Alltså om du råkar få ditt motiv mitt i bilden (vilket ofta resulterar i en statisk och tråkig känsla) kan du beskära bilden med övertäckningen för tredjedelsregeln aktiv och enkelt se till att huvudmotivet hamnar där två linjer korsar varandra.
Tips: om du trycker I på tangentbordet kommer det upp information om bilden som datum då bilden togs, vilken tidpunkt och kanske viktigast av allt pixeldimensionen (trycker du I en gång till ser du detaljer som bländare, slutartid, ISO och brännvidd). Om du multiplicerar mängden pixlar på lång- och kortsida får du bildens storlek i MP, dvs om det står 3000 x 2000 betyder det att bilden innehåller 6000000 pixlar, dvs är en 6 MP bild. Hur många MP din bild är avgör hur stort du kan skriva ut den med god kvalitet. Här är en länk till moderskeppets hemsida där de diskuterar utskriftsstorlek och MP (finns en bra tabell som visar hur stort du kan skriva ut med god kvalitet beroende på hur många MP bilden är).
Det finns inte många regler som du inte med gott samvete kan bryta mot – du får gör vad du vill med din bild som jag brukar skriva. Men en sned horisont bör man åtgärda. Få saker är så störande för betraktaren som en landskapsbild med sned horisonten. Så titta på dina bilder och om horisonten är sned – räta upp den, det tar sekunder (och med ”Automatisk” är det bara ett knapptryck) och bilden kommer att bli mycket bättre!! Men om du ändå vill ha en lutande bild så se till att den lutar så pass mycket att det inte ser ut som ett misstag vid fotograferandet utan som en medveten effekt.
Den här gången tänkte jag visa hur man kan skapa en drömsk stämning i en bild utan att förlora (alltför mycket) detaljer. Tekniken kallas Ortoneffekten (efter Michael Orton som utvecklade effekten i mörkrummet) och passar bra på olika typer av bilder, inte minst porträtt och landskap. Man kan åstadkomma Ortoneffekten på olika sätt, jag brukar använda Photoshop men det fungerar nog i de flesta bildbehandlingsprogram som kan hantera lager. Vissa älskar den här effekten (som jag) andra gör det inte. Tycker att du ska prova på någon av dina bilder för att se om du gillar den!
Låt oss börja med den här bilden från Fånö bokskog som ligger utanför Enköping (och jag tror det är Sveriges nordligaste bokskog).
Fånö bokskog utanför Enköping en tidig höstmorgon. Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 112mm, f/5, ISO 3200, 1/160 sek)
(1) Det första jag gör är att redigera rå-filen i Lightroom på ett sätt jag gillar. Du kan se justeringarna jag gjorde i Grundläggande-panelen nedan.
(2) Sedan tar jag över bilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop) och där klonar jag bort detaljer som jag inte tycker om (framför allt de tunna grenarna på bildens vänstra sida). När jag är klar i Photoshop trycker jag Arkiv – Spara och då importeras bilden tillbaka till Lightroom.
Nu är de tunna grenarna borta och vi är tillbaka i Lightroom. Bilden skulle kunna vara färdig nu och ser ut så här. Här kan det vara värt att påpeka att min syn på bilden skiljer sig åt från min grannbloggare Thomas av Sjöskum som i ett inlägg skriver att han inte använder Photoshop (Den eviga frågan). Jag ser mig själv mer som än bildskapare än dokumentär fotograf och ser det som en förädling av bilden så jag har inga problem att jobba med bilder i Photoshop. Jag instämmer dock helt i vad Thomas skriver att bara man inte försöker dölja vad man gjort om någon frågar (eller bryter mot tävlingsregler) så spelar det ingen roll vad du gör med din bild utan det viktiga är att du hittar din stil, kanske bildkonst eller kanske ren dokumentärfotografering eller kanske något annat. Det är du som bestämmer.
Men poängen med det här inlägget är att visa hur du kan åstadkommer Ortoneffekten i Photoshop och jag tror den kommer att passa bra på den här bilden. Låt oss börja med att öppna bilden i Photoshop igen och sätta igång (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop)!
(3) Duplicera lagret (Cmd/Ctrl-J) och jobba på lagerkopian (kallas Lager 1 här). Jag tycker du ska duplicera bakgrundslagret varje gång du jobbar med en bild i Photoshop eftersom du då skyddar originalbilden om redigeringen skulle gå på tok….
(4) Använd filtret Gaussisk oskärpa på det översta lagret (Filter – Oskärpa – Gaussisk oskärpa). Hur mycket du behöver beror på hur hög upplösningen bilden har men du vill att alla detaljer ska försvinna men bildens ”stora drag” ska finnas kvar. En radie någonstans mellan 20-40 kan nog vara lagom (för en 24 MP bild), jag valde en radie på 30 pixlar för den här bilden.
Tips: Om du känner till funktionen ”Smarta objekt” i Photoshop föreslår jag att du använder den för att lättare prova olika radier på den Gaussisk oskärpan. Har du inte hört talas om smarta objekt kan du istället ta bort lagret (klicka på lagret du vill ta bort och sedan på den lilla sopptunnan längst ner till höger), duplicera det understa lagret igen och prova en ny radie för att hitta en lagom mängd oskärpa.
Så här ser dialogrutan ut för filtret Gaussisk oskärpa. Jag väljer en radie på 30 pixlar för den här bilden – detaljerna försvinner men de stora dragen finns kvar.
(5) Nu behöver du använda ett Nivåer-justeringslager (1) och (2) för att öka kontrasten.
Justeringslager kan du hitta till på olika sätt. Ett är den lilla cirkeln med en ljus och en mörk halva (1)
(6) Alt-klicka mitt emellan justeringslagret och lagret du precis gjorde oskarpt med Gaussisk oskärpa, detta gör att justeringslagret bara påverkar det lager som ligger precis under (man brukar säga att man fäster justeringslagret till det underliggande lagret). Ett justeringslager är fäst om den syns en liten krokig pil som pekar neråt (inringat i bilden nedan). Du ser också dialogrutan för Nivåer-verktyget har kommit upp med bl.a ett histogram (syns den inte så dubbel-klicka på histogram ikonen på justeringslagret så kommer dialogrutan upp igen).
Fäst justeringslagret genom att Alt-klicka mellan justeringslagret och lagret du vill fästa det till. Nu kommer den justering du gör bara påverka det lagret.
Nu kan du dra in svartpunkten till ett värde på 10-20 (eller där histogrammet börjar) (1) och för vitpunkten, dra in den till 225 (eller tills histogrammet börjar) (2). På det här viset får vi tillbaka kontrast i bilden. Har bilden hög konstrast från början behöver du inte använda Nivåer för att öka kontrasten utan kan hoppa över det här steget.
Återställ kontrast i lagret med Gaussisk oskärpa med hjälp av ett Nivåer-justeringslager
(7) Minska opaciteten av Orton-lagret till 10-30%. Den exakta opaciteten beror på bilden och vad du tycker om. Nu har vi fått en drömsk bild men tappat lite detaljer och konturer. Det ska vi försöka åtgärda nu!
(8) Nu ska vi hämta tillbaka lite detaljer från ursprungsbilden. Det gör vi genom att klicka på det understa lagret och duplicera det (Cmd/Ctrl-J). Klicka och dra det nya lagret till toppen av lagerstapeln (Bakgrund kopiera heter lagret i bilden här under). Bilden ser nu ut som när vi började eftersom Photoshop läser lagerstapeln uppifrån, men frukta inte – arbetet har inte varit förgäves!
Duplicera bakgrundslagret och dra det högst upp i lagerstapeln
(9) Nu lägger vi på ett Högpassfilter på det översta lagret (Filter – Annat – Högpass).
Sätt radien till 0.1 (minsta möjliga värde på radien) och nu ser bilden helt grå ut, men…..
….öka sakta radien tills du kan börja skönja kanterna i bilden (en radie någonstans mellan 4-6 brukar bli bra, men beror på bildens upplösning).
(7) Ändra sedan blandningsläget från ”Normal” till ”Mjukt ljus”. Tycker du det blir för starkt så sänk opaciteten tills du tycker det är lagom. I ett av mina tidigare inlägg visade jag hur man kan jobba med texturer och där diskuterade jag blandningslägen lite mer i detalj så titta gärna tillbaka till det inlägget.
Så där nu har vi lyckats skapa Ortoneffekten! Notera att Högpasslagret (kallat Bakgrund kopiera) har blandingsläget Mjukt ljus.
Mjukt ljus är ett blandingsläge som gör 50% grått genomskinligt och mörka delar av bilden mörkare och ljusare delar ljusare (dvs ökar kontrasten i bilden) samt att färgerna blir lite mer mättade. Gör ett experiment: öppna en bild i Photoshop, duplicera bakgrundslagret (Cmd/Ctrl-J) och ändra sedan blandningsläget till mjukljus på det översta lagret så ser du vad som händer.
Tips: När du jobbar med flera lager för att bygga upp en bild kan det vara bra att döpa lagren så man vet vad de gör och alltså inte låta Photoshop döpa dom till ”Lager 1” eller ”Bakgrund kopiera”. Det är bara att dubbelklicka på namnet och skriva in ett bättre namn….Ska göra det i fortsättningen…..om jag kommer ihåg…..
Det jag gör nu är att spara bilden (Arkiv – Spara). Trycker du på ”Spara” kommer bilden importeras tillbaka till Lightroom med den nya Ortoneffekten och placeras bredvid startbilden. (Varning: Tryck inte på ”Spara som” för då bryts kopplingen till Lightroom!)
I Lightroom så skugga/efterbelyser jag bilden med justeringspenseln och det radiella filtret för att göra ljuset mer komplext och på så vis skapa intresse och djup i bilden. Dessutom beskär jag bilden lite till då trädstammen precis i vänsterkanten av bilden stör mig lite. Så här blev slutresultatet
Den här bilden formades i tre faser: (1) Framkallning av rå-filen i Lightroom, (2) Kloning & Ortoneffekten i Photoshop, (3) Skugga/efterbelysa i Lightroom
Var kreativ och prova det här på dina bilder, kan fungera bra från allt från porträtt till landskap. Eftersom vi använder Photoshop för att få till en Ortoneffekt har du alltid möjlighet att ta bort eller minska effekten på en del av bilden med hjälp av lagermasker.
Här är två andra bilder där jag använt Ortoneffekten för få en drömsk stämning i bilden och dessutom konverterat till svart-vitt (för något stör mig med de färger som finns i bilden….) men hur man gör det får bli ett senare inlägg.
Ett ensamt rådjur fotograferat i Horsbäcksdalen utanför Heby i Uppland. Eftersom jag tycker färgerna gör bilden orolig eller onödigt komplicerad tänker jag konvertera den till svartvitt. För att få rådjuret att stå ut från bakgrunden har jag ökat kontrasten ganska mycket men annars inte gjort så många justeringar.
Svartvit-konverteringen löser färgproblemet och en ganska kraftig Ortoneffekten ger en fin drömsk känsla i bilden. Resultatet är att rådjuret sticker ut som bildens huvudmotiv. Den här gillar jag – den kommer jag nog skriva ut!
En annan bild från Horsbäcksdalen, den här gången med en räv som huvudmotiv. Jag gör samma sak som med rådjursbilden; ökar kontrasten, använder Ortoneffekten och sedan svartvit-konvertering
En bild med ett lite magiskt skimmer över sig är resultatet av Ortoneffekten
Kom ihåg att bilderna du tar är dina och du får göra precis vad du vill med dem – så låt kreativiteten flöda!!
Klart slut!
Hej igen,
Den här gången tänkte jag visa hur man kan skapa en drömsk stämning i en bild utan att förlora (alltför mycket) detaljer. Tekniken kallas Ortoneffekten (efter Michael Orton som utvecklade effekten i mörkrummet) och passar bra på olika typer av bilder, inte minst porträtt och landskap. Man kan åstadkomma Ortoneffekten på olika sätt, jag brukar använda Photoshop men det fungerar nog i de flesta bildbehandlingsprogram som kan hantera lager. Vissa älskar den här effekten (som jag) andra gör det inte. Tycker att du ska prova på någon av dina bilder för att se om du gillar den!
Låt oss börja med den här bilden från Fånö bokskog som ligger utanför Enköping (och jag tror det är Sveriges nordligaste bokskog).
Fånö bokskog utanför Enköping en tidig höstmorgon. Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 112mm, f/5, ISO 3200, 1/160 sek)
(1) Det första jag gör är att redigera rå-filen i Lightroom på ett sätt jag gillar. Du kan se justeringarna jag gjorde i Grundläggande-panelen nedan.
(2) Sedan tar jag över bilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop) och där klonar jag bort detaljer som jag inte tycker om (framför allt de tunna grenarna på bildens vänstra sida). När jag är klar i Photoshop trycker jag Arkiv – Spara och då importeras bilden tillbaka till Lightroom.
Nu är de tunna grenarna borta och vi är tillbaka i Lightroom. Bilden skulle kunna vara färdig nu och ser ut så här. Här kan det vara värt att påpeka att min syn på bilden skiljer sig åt från min grannbloggare Thomas av Sjöskum som i ett inlägg skriver att han inte använder Photoshop (Den eviga frågan). Jag ser mig själv mer som än bildskapare än dokumentär fotograf och ser det som en förädling av bilden så jag har inga problem att jobba med bilder i Photoshop. Jag instämmer dock helt i vad Thomas skriver att bara man inte försöker dölja vad man gjort om någon frågar (eller bryter mot tävlingsregler) så spelar det ingen roll vad du gör med din bild utan det viktiga är att du hittar din stil, kanske bildkonst eller kanske ren dokumentärfotografering eller kanske något annat. Det är du som bestämmer.
Men poängen med det här inlägget är att visa hur du kan åstadkommer Ortoneffekten i Photoshop och jag tror den kommer att passa bra på den här bilden. Låt oss börja med att öppna bilden i Photoshop igen och sätta igång (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop)!
(3) Duplicera lagret (Cmd/Ctrl-J) och jobba på lagerkopian (kallas Lager 1 här). Jag tycker du ska duplicera bakgrundslagret varje gång du jobbar med en bild i Photoshop eftersom du då skyddar originalbilden om redigeringen skulle gå på tok….
(4) Använd filtret Gaussisk oskärpa på det översta lagret (Filter – Oskärpa – Gaussisk oskärpa). Hur mycket du behöver beror på hur hög upplösningen bilden har men du vill att alla detaljer ska försvinna men bildens ”stora drag” ska finnas kvar. En radie någonstans mellan 20-40 kan nog vara lagom (för en 24 MP bild), jag valde en radie på 30 pixlar för den här bilden.
Tips: Om du känner till funktionen ”Smarta objekt” i Photoshop föreslår jag att du använder den för att lättare prova olika radier på den Gaussisk oskärpan. Har du inte hört talas om smarta objekt kan du istället ta bort lagret (klicka på lagret du vill ta bort och sedan på den lilla sopptunnan längst ner till höger), duplicera det understa lagret igen och prova en ny radie för att hitta en lagom mängd oskärpa.
Så här ser dialogrutan ut för filtret Gaussisk oskärpa. Jag väljer en radie på 30 pixlar för den här bilden – detaljerna försvinner men de stora dragen finns kvar.
(5) Nu behöver du använda ett Nivåer-justeringslager (1) och (2) för att öka kontrasten.
Justeringslager kan du hitta till på olika sätt. Ett är den lilla cirkeln med en ljus och en mörk halva (1)
(6) Alt-klicka mitt emellan justeringslagret och lagret du precis gjorde oskarpt med Gaussisk oskärpa, detta gör att justeringslagret bara påverkar det lager som ligger precis under (man brukar säga att man fäster justeringslagret till det underliggande lagret). Ett justeringslager är fäst om den syns en liten krokig pil som pekar neråt (inringat i bilden nedan). Du ser också dialogrutan för Nivåer-verktyget har kommit upp med bl.a ett histogram (syns den inte så dubbel-klicka på histogram ikonen på justeringslagret så kommer dialogrutan upp igen).
Fäst justeringslagret genom att Alt-klicka mellan justeringslagret och lagret du vill fästa det till. Nu kommer den justering du gör bara påverka det lagret.
Nu kan du dra in svartpunkten till ett värde på 10-20 (eller där histogrammet börjar) (1) och för vitpunkten, dra in den till 225 (eller tills histogrammet börjar) (2). På det här viset får vi tillbaka kontrast i bilden. Har bilden hög konstrast från början behöver du inte använda Nivåer för att öka kontrasten utan kan hoppa över det här steget.
Återställ kontrast i lagret med Gaussisk oskärpa med hjälp av ett Nivåer-justeringslager
(7) Minska opaciteten av Orton-lagret till 10-30%. Den exakta opaciteten beror på bilden och vad du tycker om. Nu har vi fått en drömsk bild men tappat lite detaljer och konturer. Det ska vi försöka åtgärda nu!
(8) Nu ska vi hämta tillbaka lite detaljer från ursprungsbilden. Det gör vi genom att klicka på det understa lagret och duplicera det (Cmd/Ctrl-J). Klicka och dra det nya lagret till toppen av lagerstapeln (Bakgrund kopiera heter lagret i bilden här under). Bilden ser nu ut som när vi började eftersom Photoshop läser lagerstapeln uppifrån, men frukta inte – arbetet har inte varit förgäves!
Duplicera bakgrundslagret och dra det högst upp i lagerstapeln
(9) Nu lägger vi på ett Högpassfilter på det översta lagret (Filter – Annat – Högpass).
Sätt radien till 0.1 (minsta möjliga värde på radien) och nu ser bilden helt grå ut, men…..
….öka sakta radien tills du kan börja skönja kanterna i bilden (en radie någonstans mellan 4-6 brukar bli bra, men beror på bildens upplösning).
(7) Ändra sedan blandningsläget från ”Normal” till ”Mjukt ljus”. Tycker du det blir för starkt så sänk opaciteten tills du tycker det är lagom. I ett av mina tidigare inlägg visade jag hur man kan jobba med texturer och där diskuterade jag blandningslägen lite mer i detalj så titta gärna tillbaka till det inlägget.
Så där nu har vi lyckats skapa Ortoneffekten! Notera att Högpasslagret (kallat Bakgrund kopiera) har blandingsläget Mjukt ljus.
Mjukt ljus är ett blandingsläge som gör 50% grått genomskinligt och mörka delar av bilden mörkare och ljusare delar ljusare (dvs ökar kontrasten i bilden) samt att färgerna blir lite mer mättade. Gör ett experiment: öppna en bild i Photoshop, duplicera bakgrundslagret (Cmd/Ctrl-J) och ändra sedan blandningsläget till mjukljus på det översta lagret så ser du vad som händer.
Tips: När du jobbar med flera lager för att bygga upp en bild kan det vara bra att döpa lagren så man vet vad de gör och alltså inte låta Photoshop döpa dom till ”Lager 1” eller ”Bakgrund kopiera”. Det är bara att dubbelklicka på namnet och skriva in ett bättre namn….Ska göra det i fortsättningen…..om jag kommer ihåg…..
Det jag gör nu är att spara bilden (Arkiv – Spara). Trycker du på ”Spara” kommer bilden importeras tillbaka till Lightroom med den nya Ortoneffekten och placeras bredvid startbilden. (Varning: Tryck inte på ”Spara som” för då bryts kopplingen till Lightroom!)
I Lightroom så skugga/efterbelyser jag bilden med justeringspenseln och det radiella filtret för att göra ljuset mer komplext och på så vis skapa intresse och djup i bilden. Dessutom beskär jag bilden lite till då trädstammen precis i vänsterkanten av bilden stör mig lite. Så här blev slutresultatet
Den här bilden formades i tre faser: (1) Framkallning av rå-filen i Lightroom, (2) Kloning & Ortoneffekten i Photoshop, (3) Skugga/efterbelysa i Lightroom
Var kreativ och prova det här på dina bilder, kan fungera bra från allt från porträtt till landskap. Eftersom vi använder Photoshop för att få till en Ortoneffekt har du alltid möjlighet att ta bort eller minska effekten på en del av bilden med hjälp av lagermasker.
Här är två andra bilder där jag använt Ortoneffekten för få en drömsk stämning i bilden och dessutom konverterat till svart-vitt (för något stör mig med de färger som finns i bilden….) men hur man gör det får bli ett senare inlägg.
Ett ensamt rådjur fotograferat i Horsbäcksdalen utanför Heby i Uppland. Eftersom jag tycker färgerna gör bilden orolig eller onödigt komplicerad tänker jag konvertera den till svartvitt. För att få rådjuret att stå ut från bakgrunden har jag ökat kontrasten ganska mycket men annars inte gjort så många justeringar.
Svartvit-konverteringen löser färgproblemet och en ganska kraftig Ortoneffekten ger en fin drömsk känsla i bilden. Resultatet är att rådjuret sticker ut som bildens huvudmotiv. Den här gillar jag – den kommer jag nog skriva ut!
En annan bild från Horsbäcksdalen, den här gången med en räv som huvudmotiv. Jag gör samma sak som med rådjursbilden; ökar kontrasten, använder Ortoneffekten och sedan svartvit-konvertering
En bild med ett lite magiskt skimmer över sig är resultatet av Ortoneffekten
Kom ihåg att bilderna du tar är dina och du får göra precis vad du vill med dem – så låt kreativiteten flöda!!
I det här inlägget tänkte jag visa det mycket användbara övertoningsfiltret i Lightroom. Jag brukar ofta använda det till att mörka ner himlar eller ljusa upp förgrunder. Som exempel tänkte jag använda en bild som är ganska ordentligt underexponerad, men jag är rädd om detaljer i högdagrarna och Lightroom är bra att få fram information ur skuggor (åtminstone om bilden är i rå-format). Jag använde en ganska liten bländare (f/11) för att få ett stort skärpedjup och för att få solstrålar. I efterhand inser jag att det här var ett tillfälle då det kunde ha varit bra att ta en exponering för himlen och en för förgrunden och lägga samman dem i Photoshop som jag beskrev här Blanda två exponeringar
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
(1) Först gör jag några ganska ordentliga justeringar i Grundläggande-panelen för att dra fram detaljer ur de mörka områdena
Justerar bilden i Lightrooms Grundläggande-panel för att få fram så mycket detaljer som möjligt i högdagrarna och från skuggorna. Tycker också den här bilden tål lite ”Klarhet”. Ökar också ”Lyster” som är ett reglage som ökar mättnaden på de minst mättade färgerna men inte på de färger som redan har hög mättnad – en sorts ”smart mättnad”
(2) Nu aktiverar vi övertoningsfiltret (1) som finns i verktygsraden. Nu öppnar sig en mängd inställningar (2) som i stort liknade de finns som i Grundläggande-panelen. Dessutom finns en liten av/på knapp (3) som du kan trycka på för att stänga av effekten (samma av/på knapp finns för övrigt både för justeringspensel och det radiella filtret som vi tittat på i ett tidigare inlägg tidigare).
Övertoningsfiltrets inställningsmöjligheter är nästan samma som finns i Grundläggande-panelen, men det finns även reglage för skärpa och brusreducering.
(3) Med övertoningsfiltret aktivt, klicka någonstans i mitten av bilden och dra neråt med musknappen intryckt. Nu dyker tre linjer upp. I området från bildens överkant fram till den första linjen (område 1) blir effekten av justeringen maximal, i fältet från den först till mittersta linjen (område 2) avtar effekten till 50% av max och mellan mittersta till den understa linjen avtar effekten gradvis till 0% (område 3) och under den nedersta linjen (område 4) påverkas bilden inte alls av de justeringar du gör i inställningarna för övertoningsfiltret. Om du klickar med centrumpunkten (5) och håller musknappen nertryckt kan du flytta runt övertoningsfiltret i bilden. Du kan också klicka på den övre eller undre linjen och öka och minska storleken på de olika fälten (behöver alltså inte vara symmetriska som här, utan de kan vara olika breda). Dessutom kan du klicka på den mittersta linjen och hålla musknappen nertryck och rotera filtret (6). Det verkar lite komplicerat i skriven text, men om du provar kommer du snabbt inse hur det fungerar.
(4) Precis som för justeringspenseln och det radiella filtret får du en röd övertäckning som representerar filtret om du placerar muspekaren över den gråa cirkeln med en svart prick i mitten (på det aktiva filtret). De justeringar du gör i inställningarna kommer bara påverka de delar av bilden som täcks av den röda övertäckningen och ju rödare färgen är desto mer av justering slår igenom.
Med det här filtret vill jag få fram mera detaljer i himlen och mörka ner den något så jag använder negativ Exponering (-0.14) och minskar Högdagrarna (-97). Dessutom vill jag förstärka den blåa färgen i himlen något så jag sänker Temperaturen (-2) samt ökar Mättnaden (+16).
(5) Nu vill jag lägga till ett nytt övertoningsfilter på förgrunden. För detta så klickar jag på Nytt och den här gången vill jag påverka klipporna så jag klickar mitt på dessa och drar filtret uppåt den här gången.
I övertoningsfiltret för förgrunden gjorde jag bilden ytterligare lite ljusare (Exponering +0.72) och framför allt varmare (Temperatur +17). Här har jag roterat övertoningsfiltret något genom att ”ta tag” i den mittersta linjen (se punkt 3 ovan).
Placerade muspekaren på pricken för att synliggöra var filtret kommer att påverka bilden. Pilen visar hur jag drog filtret (uppåt den här gången). Kom ihåg att varje filter representeras av en grå prick och om den dessutom har en svart punkt i mitten är det aktivt, dvs du kan ändra inställningarna och flytta runt filtret (eller ta bort det genom att trycka ”delete”).
(6) Hmmm, gillar inte vad förgrundens övertoningsfilter gör med stenen. För att ta bort effekten från stenen klickar jag, med övertoningsfiltret aktivt, på Pensel (1) och sedan Radera(2). Penselinställningarna är de gamla vanliga Storlek, Ludd och Flöde och man kan välja att göra penseln medveten om kanter genom att ha Automatisk mask i-klickad. Nu är det bara att måla bort effekten från stenen. Om man placerar muspekaren över pricken så kan man se hur stenen nu inte påverkas av övertoningsfiltrets justering. Notera att detta alltså inte är justeringspenseln utan en pensel som ligger i övertoningsinfiltret jag använt här!
Så där, nu är jag ganska nöjd med Övertoningsfiltren och klickar på dess ikon i verktygsraden för att inaktivera filtret och komma tillbaka till de globala justeringar. Genom att ha ett övertoningsfilter för himlen och ett annat för förgrunden kan jag justera dessa områden oberoende av varandra.
(7) Ser nu att det finns några fula ljusprickar (”lens flare”) på stenen i förgrunden som jag vill ta bort. Gör ett försök med Fläckborttagnings-verktyget och målar över ljusprickarna. Inte alltid det fungerar men det gör det faktiskt den här gången som du kan se nedan (jämför stenen i förgrunden med någon bild ovan).
(7) Tycker nu att hela bilden är lite för ljus och har för urblekta färger (det var ju trots allt en varm och lite skum solnedgång). För att råda bot på detta gör jag lite förändringar Grundläggande-panelen. Sådär nu börjar det likna nåt! Så här varmt och intensivt kändes det när jag låg på klippan och tog den här bilden.
Eftersom Lightroom jobbar ”icke-destruktivt” (bildfilen påverkas inte direkt utan det du gör skrivs ner som instruktioner i en sidofil) så kan du gå fram och tillbaka mellan de olika verktygen och ändra inställningar hur många gånger som helst utan att bildkvaliteten bryts ner (i program som Photoshop som direkt ändrar på bildens pixlar kan man förstöra detaljer om man inte ser upp).
Såg här såg startbilden ut.
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
Och så här blev det efter våra justeringar! Skulle nog kallade det här en HDR-bild då det dynamiska omfånget i bilden är stort, men all information kommer från en och samma rå-fil. Det jag också gjort med bilden, men inte visat, är en lätt brusreducering och uppskärpning.
Så blev resultatet efter redigeringen med enbart Lightroom
Tips: Övertoningsfiltret är ett mycket användbart verktyg att mörka ner eller ljusa upp delar av bilden. Du kan använda flera filter på en bild och skulle effekten också påverka något du inte vill kan du alltid måla bort effekten på delar av bilden (som vi gjorde med stenen i förgrunden).
Tips: Glöm inte att du kan justera många saker med filtren inte bara ljus/mörker utan också mycket annat, som här där jag lade till blått i himlen och värmde upp förgrunden för att skapa en intressant färgkontrast.
Det finns en ytterligare sak man kan använda övertoningsfiltret till. Under listan med justeringar man kan göra med övertoningsfiltret står det Färg och till höger är en vit ruta med ett kryss över. Om du klickar på rutan öppnar sig en färgväljare och om du väljer en färg kan du lägga den över bilden (tona bilden) och på så viss kreativt färga hela eller delar av bilden. Den här funktionen fungerade inte bra med den bild jag valde för det här inlägget, men om jag hittar någon bild där den här funktionen passar så gör jag ett inlägg som visar detta. Du kanske har en bild där det passar – prova!
Klart slut!
Hej!
I det här inlägget tänkte jag visa det mycket användbara övertoningsfiltret i Lightroom. Jag brukar ofta använda det till att mörka ner himlar eller ljusa upp förgrunder. Som exempel tänkte jag använda en bild som är ganska ordentligt underexponerad, men jag är rädd om detaljer i högdagrarna och Lightroom är bra att få fram information ur skuggor (åtminstone om bilden är i rå-format). Jag använde en ganska liten bländare (f/11) för att få ett stort skärpedjup och för att få solstrålar. I efterhand inser jag att det här var ett tillfälle då det kunde ha varit bra att ta en exponering för himlen och en för förgrunden och lägga samman dem i Photoshop som jag beskrev här Blanda två exponeringar
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
(1) Först gör jag några ganska ordentliga justeringar i Grundläggande-panelen för att dra fram detaljer ur de mörka områdena
Justerar bilden i Lightrooms Grundläggande-panel för att få fram så mycket detaljer som möjligt i högdagrarna och från skuggorna. Tycker också den här bilden tål lite ”Klarhet”. Ökar också ”Lyster” som är ett reglage som ökar mättnaden på de minst mättade färgerna men inte på de färger som redan har hög mättnad – en sorts ”smart mättnad”
(2) Nu aktiverar vi övertoningsfiltret (1) som finns i verktygsraden. Nu öppnar sig en mängd inställningar (2) som i stort liknade de finns som i Grundläggande-panelen. Dessutom finns en liten av/på knapp (3) som du kan trycka på för att stänga av effekten (samma av/på knapp finns för övrigt både för justeringspensel och det radiella filtret som vi tittat på i ett tidigare inlägg tidigare).
Övertoningsfiltrets inställningsmöjligheter är nästan samma som finns i Grundläggande-panelen, men det finns även reglage för skärpa och brusreducering.
(3) Med övertoningsfiltret aktivt, klicka någonstans i mitten av bilden och dra neråt med musknappen intryckt. Nu dyker tre linjer upp. I området från bildens överkant fram till den första linjen (område 1) blir effekten av justeringen maximal, i fältet från den först till mittersta linjen (område 2) avtar effekten till 50% av max och mellan mittersta till den understa linjen avtar effekten gradvis till 0% (område 3) och under den nedersta linjen (område 4) påverkas bilden inte alls av de justeringar du gör i inställningarna för övertoningsfiltret. Om du klickar med centrumpunkten (5) och håller musknappen nertryckt kan du flytta runt övertoningsfiltret i bilden. Du kan också klicka på den övre eller undre linjen och öka och minska storleken på de olika fälten (behöver alltså inte vara symmetriska som här, utan de kan vara olika breda). Dessutom kan du klicka på den mittersta linjen och hålla musknappen nertryck och rotera filtret (6). Det verkar lite komplicerat i skriven text, men om du provar kommer du snabbt inse hur det fungerar.
(4) Precis som för justeringspenseln och det radiella filtret får du en röd övertäckning som representerar filtret om du placerar muspekaren över den gråa cirkeln med en svart prick i mitten (på det aktiva filtret). De justeringar du gör i inställningarna kommer bara påverka de delar av bilden som täcks av den röda övertäckningen och ju rödare färgen är desto mer av justering slår igenom.
Med det här filtret vill jag få fram mera detaljer i himlen och mörka ner den något så jag använder negativ Exponering (-0.14) och minskar Högdagrarna (-97). Dessutom vill jag förstärka den blåa färgen i himlen något så jag sänker Temperaturen (-2) samt ökar Mättnaden (+16).
(5) Nu vill jag lägga till ett nytt övertoningsfilter på förgrunden. För detta så klickar jag på Nytt och den här gången vill jag påverka klipporna så jag klickar mitt på dessa och drar filtret uppåt den här gången.
I övertoningsfiltret för förgrunden gjorde jag bilden ytterligare lite ljusare (Exponering +0.72) och framför allt varmare (Temperatur +17). Här har jag roterat övertoningsfiltret något genom att ”ta tag” i den mittersta linjen (se punkt 3 ovan).
Placerade muspekaren på pricken för att synliggöra var filtret kommer att påverka bilden. Pilen visar hur jag drog filtret (uppåt den här gången). Kom ihåg att varje filter representeras av en grå prick och om den dessutom har en svart punkt i mitten är det aktivt, dvs du kan ändra inställningarna och flytta runt filtret (eller ta bort det genom att trycka ”delete”).
(6) Hmmm, gillar inte vad förgrundens övertoningsfilter gör med stenen. För att ta bort effekten från stenen klickar jag, med övertoningsfiltret aktivt, på Pensel (1) och sedan Radera(2). Penselinställningarna är de gamla vanliga Storlek, Ludd och Flöde och man kan välja att göra penseln medveten om kanter genom att ha Automatisk mask i-klickad. Nu är det bara att måla bort effekten från stenen. Om man placerar muspekaren över pricken så kan man se hur stenen nu inte påverkas av övertoningsfiltrets justering. Notera att detta alltså inte är justeringspenseln utan en pensel som ligger i övertoningsinfiltret jag använt här!
Så där, nu är jag ganska nöjd med Övertoningsfiltren och klickar på dess ikon i verktygsraden för att inaktivera filtret och komma tillbaka till de globala justeringar. Genom att ha ett övertoningsfilter för himlen och ett annat för förgrunden kan jag justera dessa områden oberoende av varandra.
(7) Ser nu att det finns några fula ljusprickar (”lens flare”) på stenen i förgrunden som jag vill ta bort. Gör ett försök med Fläckborttagnings-verktyget och målar över ljusprickarna. Inte alltid det fungerar men det gör det faktiskt den här gången som du kan se nedan (jämför stenen i förgrunden med någon bild ovan).
(7) Tycker nu att hela bilden är lite för ljus och har för urblekta färger (det var ju trots allt en varm och lite skum solnedgång). För att råda bot på detta gör jag lite förändringar Grundläggande-panelen. Sådär nu börjar det likna nåt! Så här varmt och intensivt kändes det när jag låg på klippan och tog den här bilden.
Eftersom Lightroom jobbar ”icke-destruktivt” (bildfilen påverkas inte direkt utan det du gör skrivs ner som instruktioner i en sidofil) så kan du gå fram och tillbaka mellan de olika verktygen och ändra inställningar hur många gånger som helst utan att bildkvaliteten bryts ner (i program som Photoshop som direkt ändrar på bildens pixlar kan man förstöra detaljer om man inte ser upp).
Såg här såg startbilden ut.
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
Och så här blev det efter våra justeringar! Skulle nog kallade det här en HDR-bild då det dynamiska omfånget i bilden är stort, men all information kommer från en och samma rå-fil. Det jag också gjort med bilden, men inte visat, är en lätt brusreducering och uppskärpning.
Så blev resultatet efter redigeringen med enbart Lightroom
Tips: Övertoningsfiltret är ett mycket användbart verktyg att mörka ner eller ljusa upp delar av bilden. Du kan använda flera filter på en bild och skulle effekten också påverka något du inte vill kan du alltid måla bort effekten på delar av bilden (som vi gjorde med stenen i förgrunden).
Tips: Glöm inte att du kan justera många saker med filtren inte bara ljus/mörker utan också mycket annat, som här där jag lade till blått i himlen och värmde upp förgrunden för att skapa en intressant färgkontrast.
Det finns en ytterligare sak man kan använda övertoningsfiltret till. Under listan med justeringar man kan göra med övertoningsfiltret står det Färg och till höger är en vit ruta med ett kryss över. Om du klickar på rutan öppnar sig en färgväljare och om du väljer en färg kan du lägga den över bilden (tona bilden) och på så viss kreativt färga hela eller delar av bilden. Den här funktionen fungerade inte bra med den bild jag valde för det här inlägget, men om jag hittar någon bild där den här funktionen passar så gör jag ett inlägg som visar detta. Du kanske har en bild där det passar – prova!
I det här inlägget tänkte jag visa något ganska enkelt men väldigt viktigt. Hur noga du än är då du byter objektiv kommer damm förr eller senare tas sig in i kameran och hamna på sensorn och ge upphov till så kallade sensorfläckar. Sensorfläckar kan förstöra vilken bild som helst, och det är inte roligt att se dessa på en bild du just ramat in.
Sensorfläckar kan vara svåra att hitta men kan förstöra en utskrift om du inte tar bort dom. Bilden är tagen med en Nikon D610 + Sigma 150-600/5-6.3 C (@ 600 mm, f/6.3, 1/1000 sek, ISO 320) vid Axsjön utanför Morgongåva i Uppland.
Sensorfläckarna blir tydligare när du använder en liten bländare (dvs stort f-nummer) och främst på släta ytor som t.ex himlar. Sensorfläckar kan vara svåra att se men när man väl sett dom är det det enda man ser…. Tack och lov finns det en bra funktion i Lightroom för att upptäcka och ta bort dessa, Fläckborttagningsverktyget.
(1) Börja med att klicka på Fläckborttagningsverktyget(1). Det dyker upp några valmöjligheter under bilden, välj automatisk som inställning för Verktygsöverteckning (2). Sedan klickar du i rutan Visa fläckar (3).
(2) Bilden blir nu svart och vit på ett sätt så kanter och kontraster framhävs. Dra reglaget bredvid den i-klickade Visa fläckar-rutan åt höger för att synliggöra allt svagare fläckar. Du ser små vita cirklar i den övre delen av bilden dessa är sensorfläckar (alla små röda pilar). Om du är osäker om en vit ring är en fläck eller något som ska vara i bilden klicka bara ur rutan Visa fläckar så ser du bilden som vanligt igen.
(3) Precis under verktygsraden finns inställningarna för den aktiva fläckborttagningspensel. Mina förslag är, om vi börjar underifrån, att ha Opacitet på 100, Ludd på 50 och Storlek anpassar du till fläckarnas storlek. Sedan kan välja hur penseln ska fungera Klona eller Lagning; jag använder Lagning då jag tycker resultatet oftast blir bättre.
(4) När du gjort penseln (cirkeln) något större än fläckarna klickar du bara på dem och de försvinner (blir det inte bra tryck Cmd/Ctrl-Z och försök igen).
(4) Sådär, nu var sensorfläckarna borta!
Alla sensorfläckar är borta! Nu kan bilden skrivas ut.
Den färdiga bilden utan sensorfläckar. För säkerhets skull titta igenom hela bilden 100% storlek för att försäkra dig om att du inte missat några sensorfläckar
Tips: Fläckborttagningsverktyg kan inte bara användas att ta bort sensorfläckar med utan även andra ”fläckar” som små fåglar på en himmel eller andra småsaker.
Tips: du kan inte bara klicka på fläckarna utan också måla med fläckborttagningspenseln och ibland lyckas den ganska bra med att ta bort störande saker i bilden, men det fungerar inte på långa vägar så bra som att klona i Photoshop, men kan vara värt ett försök. Kan också vara värt att prova Klona istället för Lagning i inställningarna för penseln om det inte blir bra.
Tips: om du börjar få väldigt många sensorfläckar är det tid att gå till kameraaffären och lämna i kameran för sensorrengöring (eller om du vågar göra det själv). Med tanke på hur många sensorfläckar som dök upp i bilden jag använde i det här inlägget är det nog tid för mig att lämna in kameran för sensorrengöring…..
Klart slut!
Hej!
I det här inlägget tänkte jag visa något ganska enkelt men väldigt viktigt. Hur noga du än är då du byter objektiv kommer damm förr eller senare tas sig in i kameran och hamna på sensorn och ge upphov till så kallade sensorfläckar. Sensorfläckar kan förstöra vilken bild som helst, och det är inte roligt att se dessa på en bild du just ramat in.
Sensorfläckar kan vara svåra att hitta men kan förstöra en utskrift om du inte tar bort dom. Bilden är tagen med en Nikon D610 + Sigma 150-600/5-6.3 C (@ 600 mm, f/6.3, 1/1000 sek, ISO 320) vid Axsjön utanför Morgongåva i Uppland.
Sensorfläckarna blir tydligare när du använder en liten bländare (dvs stort f-nummer) och främst på släta ytor som t.ex himlar. Sensorfläckar kan vara svåra att se men när man väl sett dom är det det enda man ser…. Tack och lov finns det en bra funktion i Lightroom för att upptäcka och ta bort dessa, Fläckborttagningsverktyget.
(1) Börja med att klicka på Fläckborttagningsverktyget(1). Det dyker upp några valmöjligheter under bilden, välj automatisk som inställning för Verktygsöverteckning (2). Sedan klickar du i rutan Visa fläckar (3).
(2) Bilden blir nu svart och vit på ett sätt så kanter och kontraster framhävs. Dra reglaget bredvid den i-klickade Visa fläckar-rutan åt höger för att synliggöra allt svagare fläckar. Du ser små vita cirklar i den övre delen av bilden dessa är sensorfläckar (alla små röda pilar). Om du är osäker om en vit ring är en fläck eller något som ska vara i bilden klicka bara ur rutan Visa fläckar så ser du bilden som vanligt igen.
(3) Precis under verktygsraden finns inställningarna för den aktiva fläckborttagningspensel. Mina förslag är, om vi börjar underifrån, att ha Opacitet på 100, Ludd på 50 och Storlek anpassar du till fläckarnas storlek. Sedan kan välja hur penseln ska fungera Klona eller Lagning; jag använder Lagning då jag tycker resultatet oftast blir bättre.
(4) När du gjort penseln (cirkeln) något större än fläckarna klickar du bara på dem och de försvinner (blir det inte bra tryck Cmd/Ctrl-Z och försök igen).
(4) Sådär, nu var sensorfläckarna borta!
Alla sensorfläckar är borta! Nu kan bilden skrivas ut.
Den färdiga bilden utan sensorfläckar. För säkerhets skull titta igenom hela bilden 100% storlek för att försäkra dig om att du inte missat några sensorfläckar
Tips: Fläckborttagningsverktyg kan inte bara användas att ta bort sensorfläckar med utan även andra ”fläckar” som små fåglar på en himmel eller andra småsaker.
Tips: du kan inte bara klicka på fläckarna utan också måla med fläckborttagningspenseln och ibland lyckas den ganska bra med att ta bort störande saker i bilden, men det fungerar inte på långa vägar så bra som att klona i Photoshop, men kan vara värt ett försök. Kan också vara värt att prova Klona istället för Lagning i inställningarna för penseln om det inte blir bra.
Tips: om du börjar få väldigt många sensorfläckar är det tid att gå till kameraaffären och lämna i kameran för sensorrengöring (eller om du vågar göra det själv). Med tanke på hur många sensorfläckar som dök upp i bilden jag använde i det här inlägget är det nog tid för mig att lämna in kameran för sensorrengöring…..
I förra inlägget visade jag hur man kan skugga/efterbelysa i Photoshop, och här tänkte jag beskriva hur man kan göra samma sak i Lightroom.
Som exempel tänkte jag använda den här bilden på Uppsalaslott. Jag vet, den är lite underexponerad men jag gjorde det för att inte riskera att tappa detaljer i molnen (och jag vet att Lightroom är ganska bra på att dra fram detaljer ur skuggorna).
Uppsala slott, Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 78mm, f/8, ISO 640, 1/1250 sek)
Innan vi börjar att skugga/efterbelysa så gör jag några globala justering genom att använda reglagen i Grundläggande-panelen (syns inte panelen så klicka på den lilla triangeln till höger om texten ”Grundläggande”).
Efter globala justeringar i Grundläggande-panelen
Så där, nu är vi redo för att börja skugga/efterbelysa!
(1) Vi börjar med att använda justeringspenseln genom att klicka på dess ikon i verktygsraden (1). Nu öppnar sig en mängd reglage (2) som är väldigt lika de som finns i Grundläggande-panelen. Längst ner finns lite inställningar för hur penseln beter sig (3); Storlek är väl självförklarande, Ludd är hur mjuk penseln är (effekten avtar gradvis mellan den inre och yttre cirkeln). Flöde anger hur snabbt effekten målas in (hur många penseldrag som behövs för att nå maximal effekt) och densitet sätter en begränsning på hur stark effekten kan bli. Genom att ha Automatisk mask i-bockad försöker Lightroom att inte måla över kanter i bilden, och denna funktion fungerar hyggligt om man inte gör alltför stora förändringar i ljushet, men se upp för fula glorior längs kanter i bilden.
Det enklaste sättet att få grepp om penselreglagen är att prova med olika inställningar och se vad som händer. Ofta (men inte alltid) brukar jag ha 100% ludd för att det ska vara mindre uppenbart var jag målat. Flödet brukar jag dra ner till 30-50% (men det gör jag inte här för att de ska vara lättare och se var jag målat) och densiteten lämnar jag oftast på 100%.
Justeringspenselns reglage. Notera att även vitbalansen kan förändras med justeringspenseln – med andra ord kan man måla med vitbalans vilket kan vara mycket användbart!
Tips: Skulle du råka måla fel kan du klicka på Radera (3) och då målar du bort tidigare penseldrag (A och B är bara två penselförinställningar du kan spara, men det är en funktion jag inte använder).
Tips: du kan ändra styrkan på effekten även efter det att du målat med justeringspenseln. Ibland kan det vara lättare att måla med en (för) stark effekt så du ser var du målat och sedan minska styrkan tills det ser bra ut.
(2) Vi börjar med är att måla med en pensel där vi ställt in in negativ exponering (1) och målar över de mörka delarna i himlen. Varje pensel du använder får en prick och om den har en svart punkt i mitten så är den aktiv (2). Genom att placera muspekaren över en aktiva penseln för man en rödfärg där man målat. Alla röda områden i bilden hör till samma pensel även om de inte sitter ihop.
Måla med en negativ exponering över mörka delar av himlen. Den röda ytorna visar var jag målat.
(3) Nu klickar vi på Nytt (1) för att få en ny pensel. Den här gången använder vi mera exponering (2) för att kunna ljusa upp slottet för att få det att träda fram mer ur bilden. Med Atomask i-klickad går det ganska lätt att bara måla slottet. Genom att placera muspekaren över den aktiva penseln kan vi se var vi målat (3). Den gråa pricken (utan en svart punkt i mitten) (4) är penseln vi använde för att mörka ner molnen, men nu är den inte aktiv. Eftersom penseln är mjuk (ludd 100) så behöver man inte vara jättenoga när du målar det blir ändå inga kanter.
Vi använder justeringspenseln med en positivt värde på exponeringen för att ljusa upp slottet
(4) Så nu vill jag ljusa upp trappan ner från slottet. Klickar på Nytt för en ny pensel med vilken jag målar ökad exponering på trappan ner från slottet. Genom att hålla muspekaren över den aktiva penseln kan du se hur jag målat. Som du kan se på den röda markeringen har jag tagit bort effekten från fontänen, vattnet blev alldeles utfrätt (vit yta utan detaljer). Det gjorde jag genom att trycka på Radera (1) och sedan måla bort penseldragen från fontänen.
Tips: Du får mer flexibilitet om du använder många penslar för då kan du justera var och en separat. Du kan alltid gå tillbaka till en pensel genom att klicka på den grå cirkeln och ändra dess inställningar.
(5) Nu byter vi verktyg till det radiella filtret (1). Även här finns de flesta inställningar som finns i Grundläggande-panelen. När du gör en förändring kommer detta påverka bilden utanför cirkeln du får när du klickar och drar i bilden, men ofta vill jag att det ska fungera tvärtom, dvs effekten sker inuti cirkeln men inte utanför. För att få filtret att fungera så klicka-i Invertera mask (2). Som för justeringspensel sätter jag Ludd till 100 för att undvika tydliga gränser för effekten.
(6) Klicka nu i bilden där du vill ha filtret och dra ut en cirkel med musknappen nertryckt. Om du klickar och drar i de vita fyrkanterna (1) kan du ändra cirkelns storlek eller göra den till en oval istället.
Jag tänker göra ljuset på träden lite mer intressant genom att placera ut en antal radiella filter. Den här gången låter jag exponeringen vara och använder i stället Skuggor (prova vilken justering som blir bäst) (2).
Radiella-filtret
Fortsätter att placera ut radiella filter. Även här får varje filter en grå prick och det filter som är aktivt (dvs det du kan ändra inställningar på) markeras med en svart punkt. Du kan hoppa mellan filtren genom att klicka på de grå prickarna.
Även med det radiella filtret syns det där du målat med en röd övertäckning om du ställer muspekaren över det aktiva filtret (den med en svart prick i den gråa). Tänk på att när det radiella filtret är aktivt syns bara gråa prickar som indikerar just radiella filter, byter du tillbaka till justeringspensel så ser du bara prickar som avser olika penslar.
(7) Som avslutning vill jag mörka ner kanterna för att få betraktaren att dras in i bilden mot slottet. För att åstadkomma detta använder jag en pensel med negativ exponeringen och målar runt bildens kanter. Som vanligt har jag placerat muspekaren över den aktiva penseln så du kan se var jag mörkat ner bilden.
Så där, nu är vi klara!
Justeringspenseln och radiella filtret är väldigt kraftfulla verktyg som gör det möjligt att måla in olika justeringar på delar av bilden. Detta gäller inte bara exponering, utan också sådant som vitbalans, brusreducering, klarhet och skärpa. Detta öppnar upp väldigt många kreativa möjligheter. Experimentera!
Startbilden
Samma bild efter att vi redigerat den i Lightroom. Om man tycker att det blev för mycket kan du aktivera justeringspensel eller radiella filtret, klicka på de grå prickarna och ändra de inställningar du gjort. Du kan gå fram och tillbaka så många gånger du vill utan att bildkvaliteten påverkas – Lightroom jobbar icke-destruktivt.
En filter jag inte nämnt i det här inlägget är Övertoningsfiltret (som också finns i verktygsraden) och är mycket användbart för att mörka ner eller ljusa upp delar av bilden. Sparade övertoningsfiltret med flit till ett senare inlägg så det är inte glömt :-).
Klart slut!
Hej igen!
I förra inlägget visade jag hur man kan skugga/efterbelysa i Photoshop, och här tänkte jag beskriva hur man kan göra samma sak i Lightroom.
Som exempel tänkte jag använda den här bilden på Uppsalaslott. Jag vet, den är lite underexponerad men jag gjorde det för att inte riskera att tappa detaljer i molnen (och jag vet att Lightroom är ganska bra på att dra fram detaljer ur skuggorna).
Uppsala slott, Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 78mm, f/8, ISO 640, 1/1250 sek)
Innan vi börjar att skugga/efterbelysa så gör jag några globala justering genom att använda reglagen i Grundläggande-panelen (syns inte panelen så klicka på den lilla triangeln till höger om texten ”Grundläggande”).
Efter globala justeringar i Grundläggande-panelen
Så där, nu är vi redo för att börja skugga/efterbelysa!
(1) Vi börjar med att använda justeringspenseln genom att klicka på dess ikon i verktygsraden (1). Nu öppnar sig en mängd reglage (2) som är väldigt lika de som finns i Grundläggande-panelen. Längst ner finns lite inställningar för hur penseln beter sig (3); Storlek är väl självförklarande, Ludd är hur mjuk penseln är (effekten avtar gradvis mellan den inre och yttre cirkeln). Flöde anger hur snabbt effekten målas in (hur många penseldrag som behövs för att nå maximal effekt) och densitet sätter en begränsning på hur stark effekten kan bli. Genom att ha Automatisk mask i-bockad försöker Lightroom att inte måla över kanter i bilden, och denna funktion fungerar hyggligt om man inte gör alltför stora förändringar i ljushet, men se upp för fula glorior längs kanter i bilden.
Det enklaste sättet att få grepp om penselreglagen är att prova med olika inställningar och se vad som händer. Ofta (men inte alltid) brukar jag ha 100% ludd för att det ska vara mindre uppenbart var jag målat. Flödet brukar jag dra ner till 30-50% (men det gör jag inte här för att de ska vara lättare och se var jag målat) och densiteten lämnar jag oftast på 100%.
Justeringspenselns reglage. Notera att även vitbalansen kan förändras med justeringspenseln – med andra ord kan man måla med vitbalans vilket kan vara mycket användbart!
Tips: Skulle du råka måla fel kan du klicka på Radera (3) och då målar du bort tidigare penseldrag (A och B är bara två penselförinställningar du kan spara, men det är en funktion jag inte använder).
Tips: du kan ändra styrkan på effekten även efter det att du målat med justeringspenseln. Ibland kan det vara lättare att måla med en (för) stark effekt så du ser var du målat och sedan minska styrkan tills det ser bra ut.
(2) Vi börjar med är att måla med en pensel där vi ställt in in negativ exponering (1) och målar över de mörka delarna i himlen. Varje pensel du använder får en prick och om den har en svart punkt i mitten så är den aktiv (2). Genom att placera muspekaren över en aktiva penseln för man en rödfärg där man målat. Alla röda områden i bilden hör till samma pensel även om de inte sitter ihop.
Måla med en negativ exponering över mörka delar av himlen. Den röda ytorna visar var jag målat.
(3) Nu klickar vi på Nytt (1) för att få en ny pensel. Den här gången använder vi mera exponering (2) för att kunna ljusa upp slottet för att få det att träda fram mer ur bilden. Med Atomask i-klickad går det ganska lätt att bara måla slottet. Genom att placera muspekaren över den aktiva penseln kan vi se var vi målat (3). Den gråa pricken (utan en svart punkt i mitten) (4) är penseln vi använde för att mörka ner molnen, men nu är den inte aktiv. Eftersom penseln är mjuk (ludd 100) så behöver man inte vara jättenoga när du målar det blir ändå inga kanter.
Vi använder justeringspenseln med en positivt värde på exponeringen för att ljusa upp slottet
(4) Så nu vill jag ljusa upp trappan ner från slottet. Klickar på Nytt för en ny pensel med vilken jag målar ökad exponering på trappan ner från slottet. Genom att hålla muspekaren över den aktiva penseln kan du se hur jag målat. Som du kan se på den röda markeringen har jag tagit bort effekten från fontänen, vattnet blev alldeles utfrätt (vit yta utan detaljer). Det gjorde jag genom att trycka på Radera (1) och sedan måla bort penseldragen från fontänen.
Tips: Du får mer flexibilitet om du använder många penslar för då kan du justera var och en separat. Du kan alltid gå tillbaka till en pensel genom att klicka på den grå cirkeln och ändra dess inställningar.
(5) Nu byter vi verktyg till det radiella filtret (1). Även här finns de flesta inställningar som finns i Grundläggande-panelen. När du gör en förändring kommer detta påverka bilden utanför cirkeln du får när du klickar och drar i bilden, men ofta vill jag att det ska fungera tvärtom, dvs effekten sker inuti cirkeln men inte utanför. För att få filtret att fungera så klicka-i Invertera mask (2). Som för justeringspensel sätter jag Ludd till 100 för att undvika tydliga gränser för effekten.
(6) Klicka nu i bilden där du vill ha filtret och dra ut en cirkel med musknappen nertryckt. Om du klickar och drar i de vita fyrkanterna (1) kan du ändra cirkelns storlek eller göra den till en oval istället.
Jag tänker göra ljuset på träden lite mer intressant genom att placera ut en antal radiella filter. Den här gången låter jag exponeringen vara och använder i stället Skuggor (prova vilken justering som blir bäst) (2).
Radiella-filtret
Fortsätter att placera ut radiella filter. Även här får varje filter en grå prick och det filter som är aktivt (dvs det du kan ändra inställningar på) markeras med en svart punkt. Du kan hoppa mellan filtren genom att klicka på de grå prickarna.
Även med det radiella filtret syns det där du målat med en röd övertäckning om du ställer muspekaren över det aktiva filtret (den med en svart prick i den gråa). Tänk på att när det radiella filtret är aktivt syns bara gråa prickar som indikerar just radiella filter, byter du tillbaka till justeringspensel så ser du bara prickar som avser olika penslar.
(7) Som avslutning vill jag mörka ner kanterna för att få betraktaren att dras in i bilden mot slottet. För att åstadkomma detta använder jag en pensel med negativ exponeringen och målar runt bildens kanter. Som vanligt har jag placerat muspekaren över den aktiva penseln så du kan se var jag mörkat ner bilden.
Så där, nu är vi klara!
Justeringspenseln och radiella filtret är väldigt kraftfulla verktyg som gör det möjligt att måla in olika justeringar på delar av bilden. Detta gäller inte bara exponering, utan också sådant som vitbalans, brusreducering, klarhet och skärpa. Detta öppnar upp väldigt många kreativa möjligheter. Experimentera!
Startbilden
Samma bild efter att vi redigerat den i Lightroom. Om man tycker att det blev för mycket kan du aktivera justeringspensel eller radiella filtret, klicka på de grå prickarna och ändra de inställningar du gjort. Du kan gå fram och tillbaka så många gånger du vill utan att bildkvaliteten påverkas – Lightroom jobbar icke-destruktivt.
En filter jag inte nämnt i det här inlägget är Övertoningsfiltret (som också finns i verktygsraden) och är mycket användbart för att mörka ner eller ljusa upp delar av bilden. Sparade övertoningsfiltret med flit till ett senare inlägg så det är inte glömt :-).
Vad menas med detta och varför ska jag göra det här med mina bilder?
Den här tekniken går ut på att selektivt göra delar av bilden mörkare eller ljusare. Det är en mycket användbart och något jag gör med nästan alla mina bilder för att försöka skapa mera intresse och dramatik. Det finns åtminstone tre saker du kan uppnå genom att skugga/efterbelysa:
● Eftersom ögat dras först till de ljusa delarna i bilden kan du genom att skugga/efterbelysa styra betraktaren dit du vill – det du vill att bilden ska handla om!
● Dessutom skapas en känsla av djup eftersom ljusa delar av bilden ofta uppfattas ligga närmare betraktaren än mörka.
● Ett enformigt ljus ger ofta (i mitt tycke) en ganska tråkig bild, men genom att i efterbehandlingen skapa ett mer komplext ljus kan man skapa spänning – och eftersom jag tycker om dramatiska bilder gör jag det här på nästan alla mina bilder. Men det här är ju såklart ett konstnärligt beslut och vad vi tycker om är olika….
Vad i bilden ska jag göra mörkare/ljusare?
Problemet är att veta vad man ska mörka ner eller ljusa upp. Som vanligt finns det inga regler, utan man måste prova sig fram och öva för att komma fram till vad man gillar. Ska jag ändå försöka ge några förslag. Det kan vara effektfullt att ljusa upp delar av bilden som redan är ljusa och mörka ner redan mörka delar – det ger en bild med hög kontrast vilket ibland blir bra. Andra förslag är att mörka ner himlar, mörka ner störande detaljer som inte tillför bilden något och ljusa upp ögon eller bildens huvudmotiv. Många bilder tjänar också på att kanterna mörkas ner, det ger ett sug in i bilden (kallas vinjettering).
Hur åstadkommer jag effekten i Photoshop?
Det finns många sätt att åstadkomma den här effekten och jag ska visa den jag använder. I Photoshop finns faktiskt speciella verktyg som kallas just skugga/efterbelysa (eng dodge/burn) men dessa använder jag faktiskt aldrig….
Så här gör jag!
Här använder jag Photoshop men den här metoden fungar i vilket bildbehandlingsprogram som helst som har lager och blandningslägen.
(1) Öppna den bild du vill jobba med (Akriv – öppna)
(2) Klicka på den lilla ikonen för nytt lager (eller tryck Shift – Cmd/Ctrl – N och tryck OK i dialogrutan som dyker upp). Nu skapas ett tomtlager ovanför din startbild.
(3) Fyll det tomma lagret med 50% grå färg (Redigera – Fyllning – 50% grå). Passar också på att göra bilden större så den fyller hela bildytan genom att klicka på förstoringsglaset i verktygsraden och sedan högerklicka på bilden och välj ”Anpassa till skärm”
(4) Byt blandingsläge till Mjukt ljus (Soft Light). Det här blandningsläget gör att 50% grått blir genomskinligt.
(5) Klicka på penselverktyget (1). Använd en svart mjuk pensel (0% hårdhet) (2) och en ganska låg opacitet (20%) (3) och måla på det översta lagret där du vill mörka ner upp bilden. Tryck ”D” för att få svart som färg (4). Måla över de områden du vill mörka ner, i det här fallet målade jag över skuggpartierna på marken mellan de upplysta fälten och runt bildens kanter.
(6) Byt färg till vit (tryck X – växlar förgrunds- och bakgrundsfärg) och måla där du vill ljusa upp bilden, i det här fallet de ljusa partierna på marken och några av trädstammarna. Du kan ana på Lager 1 i skärmavbildningen nedan hur jag målat.
Här är slutbilden! Det kanske inte ser ut som så mycket har hänt, men om man jämför start- och slutbild sida vid sida ser man att det är en ganska markant skillnad.
Du kan göra effekten mindre uppenbar för betraktaren genom att använda Gaussisk oskärpa på det översta lagret (Lager 1), dvs det lager du målade på (Filter – Oskärpa – Gaussisk oskärpa) samt sänka dess opaciteten. En annan stor fördel med denna metod är att du jobbar på ett sätt man brukar kalla ”icke destruktivt”. Det betyder att du inte påverkat startbilden – stänger du av det översta lagret (klicka på det lilla ögat vid sidan av lager-ikonen som du målade på så ser bilden ut precis som när du började) – och alltså kan börja om om du inte blev nöjd med resultatet.
Här är ett annat exempel där jag skuggat och efterbelyst ganska mycket. Jag har markerat med röda där jag ljuset upp bilden och där jag mörkar ner har har jag markerat med blått.
Här är aamma bild utan markeringarna
Tänkte ge dig ett litet bonustips på hur du snabbt och nästan automatiskt kan skugga/efterbelysa med hjälp av filtret ”Högpass”.
(1) Öppna bilden
(2) Skapa en lagerkopia genom att tryck Cmd/Ctrl –J
(3) Använd filtret ”Högpass” (Filter – Andra – Högpass). Ställ in en radie mellan 50-100, men värdet beror på hur stor bilden är så prova dig fram med olika värden. Om du omvandlar lagret till ”Smarta filter” (Filter – Konvertera för smarta filter) är det är lättare att prova olika radier för högpass filtret, men har du inte hört talas om Smarta filter kan du hoppa över detta och istället trycka Cmd/Ctrl-Z (ångrar det sista du gjort) för att börja om och prova med en nytt värde på radien.
(4) Ändra blandningsläget på det översta lagret (på vilket du använde Hög pass filtret ) till ”Mjuk ljus” eller ”Täcka över”. Blir effekten för stark kan du sänka opaciteten tills du gillar det du ser.
Före
Efter
En stor nackdel med den här metoden är att du inte har så mycket kontrol över vad som händer, men du kan ju alltid använda en lagermask på Högpass-lagret och ta bort effekten på områden den inte passar genom att måla med en mjuk svart pensel.
Ett litet tips för svartvita bilder att att göra konverteringen ganska kontrast fattig (ibland till och med använda en liten mängd negativ kontrast i rå-konverteringen). I nästa steg använder du skugga/efterbelys för att återinföra kontrast på det sätt du vill. Resultatet kan bli ganska spektakulärt då du ganska fritt kan styra betraktarens resa genom bilden!
I min mening vinner nästan alla bilder på att du gör lite skugga/efterbelysa men det kan krävas lite övning innan det blir som du tänkt. Men som vanligt finns inget rätt och fel, du bestämmer hur din bild ska se ut – kanske mycket skugga/efterbelysa eller inget alls. Helt upp till dig!
I nästa inlägg tänkte jag visa hur man gör i Lightroom för att skugga och efterlysa!
Klart slut!
Vad menas med detta och varför ska jag göra det här med mina bilder?
Den här tekniken går ut på att selektivt göra delar av bilden mörkare eller ljusare. Det är en mycket användbart och något jag gör med nästan alla mina bilder för att försöka skapa mera intresse och dramatik. Det finns åtminstone tre saker du kan uppnå genom att skugga/efterbelysa:
● Eftersom ögat dras först till de ljusa delarna i bilden kan du genom att skugga/efterbelysa styra betraktaren dit du vill – det du vill att bilden ska handla om!
● Dessutom skapas en känsla av djup eftersom ljusa delar av bilden ofta uppfattas ligga närmare betraktaren än mörka.
● Ett enformigt ljus ger ofta (i mitt tycke) en ganska tråkig bild, men genom att i efterbehandlingen skapa ett mer komplext ljus kan man skapa spänning – och eftersom jag tycker om dramatiska bilder gör jag det här på nästan alla mina bilder. Men det här är ju såklart ett konstnärligt beslut och vad vi tycker om är olika….
Vad i bilden ska jag göra mörkare/ljusare?
Problemet är att veta vad man ska mörka ner eller ljusa upp. Som vanligt finns det inga regler, utan man måste prova sig fram och öva för att komma fram till vad man gillar. Ska jag ändå försöka ge några förslag. Det kan vara effektfullt att ljusa upp delar av bilden som redan är ljusa och mörka ner redan mörka delar – det ger en bild med hög kontrast vilket ibland blir bra. Andra förslag är att mörka ner himlar, mörka ner störande detaljer som inte tillför bilden något och ljusa upp ögon eller bildens huvudmotiv. Många bilder tjänar också på att kanterna mörkas ner, det ger ett sug in i bilden (kallas vinjettering).
Hur åstadkommer jag effekten i Photoshop?
Det finns många sätt att åstadkomma den här effekten och jag ska visa den jag använder. I Photoshop finns faktiskt speciella verktyg som kallas just skugga/efterbelysa (eng dodge/burn) men dessa använder jag faktiskt aldrig….
Så här gör jag!
Här använder jag Photoshop men den här metoden fungar i vilket bildbehandlingsprogram som helst som har lager och blandningslägen.
(1) Öppna den bild du vill jobba med (Akriv – öppna)
(2) Klicka på den lilla ikonen för nytt lager (eller tryck Shift – Cmd/Ctrl – N och tryck OK i dialogrutan som dyker upp). Nu skapas ett tomtlager ovanför din startbild.
(3) Fyll det tomma lagret med 50% grå färg (Redigera – Fyllning – 50% grå). Passar också på att göra bilden större så den fyller hela bildytan genom att klicka på förstoringsglaset i verktygsraden och sedan högerklicka på bilden och välj ”Anpassa till skärm”
(4) Byt blandingsläge till Mjukt ljus (Soft Light). Det här blandningsläget gör att 50% grått blir genomskinligt.
(5) Klicka på penselverktyget (1). Använd en svart mjuk pensel (0% hårdhet) (2) och en ganska låg opacitet (20%) (3) och måla på det översta lagret där du vill mörka ner upp bilden. Tryck ”D” för att få svart som färg (4). Måla över de områden du vill mörka ner, i det här fallet målade jag över skuggpartierna på marken mellan de upplysta fälten och runt bildens kanter.
(6) Byt färg till vit (tryck X – växlar förgrunds- och bakgrundsfärg) och måla där du vill ljusa upp bilden, i det här fallet de ljusa partierna på marken och några av trädstammarna. Du kan ana på Lager 1 i skärmavbildningen nedan hur jag målat.
Här är slutbilden! Det kanske inte ser ut som så mycket har hänt, men om man jämför start- och slutbild sida vid sida ser man att det är en ganska markant skillnad.
Du kan göra effekten mindre uppenbar för betraktaren genom att använda Gaussisk oskärpa på det översta lagret (Lager 1), dvs det lager du målade på (Filter – Oskärpa – Gaussisk oskärpa) samt sänka dess opaciteten. En annan stor fördel med denna metod är att du jobbar på ett sätt man brukar kalla ”icke destruktivt”. Det betyder att du inte påverkat startbilden – stänger du av det översta lagret (klicka på det lilla ögat vid sidan av lager-ikonen som du målade på så ser bilden ut precis som när du började) – och alltså kan börja om om du inte blev nöjd med resultatet.
Här är ett annat exempel där jag skuggat och efterbelyst ganska mycket. Jag har markerat med röda där jag ljuset upp bilden och där jag mörkar ner har har jag markerat med blått.
Här är aamma bild utan markeringarna
Tänkte ge dig ett litet bonustips på hur du snabbt och nästan automatiskt kan skugga/efterbelysa med hjälp av filtret ”Högpass”.
(1) Öppna bilden
(2) Skapa en lagerkopia genom att tryck Cmd/Ctrl –J
(3) Använd filtret ”Högpass” (Filter – Andra – Högpass). Ställ in en radie mellan 50-100, men värdet beror på hur stor bilden är så prova dig fram med olika värden. Om du omvandlar lagret till ”Smarta filter” (Filter – Konvertera för smarta filter) är det är lättare att prova olika radier för högpass filtret, men har du inte hört talas om Smarta filter kan du hoppa över detta och istället trycka Cmd/Ctrl-Z (ångrar det sista du gjort) för att börja om och prova med en nytt värde på radien.
(4) Ändra blandningsläget på det översta lagret (på vilket du använde Hög pass filtret ) till ”Mjuk ljus” eller ”Täcka över”. Blir effekten för stark kan du sänka opaciteten tills du gillar det du ser.
Före
Efter
En stor nackdel med den här metoden är att du inte har så mycket kontrol över vad som händer, men du kan ju alltid använda en lagermask på Högpass-lagret och ta bort effekten på områden den inte passar genom att måla med en mjuk svart pensel.
Ett litet tips för svartvita bilder att att göra konverteringen ganska kontrast fattig (ibland till och med använda en liten mängd negativ kontrast i rå-konverteringen). I nästa steg använder du skugga/efterbelys för att återinföra kontrast på det sätt du vill. Resultatet kan bli ganska spektakulärt då du ganska fritt kan styra betraktarens resa genom bilden!
I min mening vinner nästan alla bilder på att du gör lite skugga/efterbelysa men det kan krävas lite övning innan det blir som du tänkt. Men som vanligt finns inget rätt och fel, du bestämmer hur din bild ska se ut – kanske mycket skugga/efterbelysa eller inget alls. Helt upp till dig!
I nästa inlägg tänkte jag visa hur man gör i Lightroom för att skugga och efterlysa!
Den här gången har jag tänkt visa hur man kan blanda två olika exponeringar för att få med detaljer i bilden som man inte kan fånga med en exponering. En mycket användbar teknik och ett bra alternativ till HDR. Bilden nedan går inte att fånga med en exponering; stjärnorna och tåget behöver helt olika inställningar.
Upptåget på väg från Sala till Uppsala en kall vinterkväll
För att få den här bilden var jag tvungen att ta en bild för att få med stjärnhimlen och en annan för att få tåget med lagom rörelseoskärpa. Alla bilder importerades i Lightroom som är det program där alla min bildprojekt startar. Så här såg de oredigerade startbilderna ut.
En lång exponering för att få fram stjärnorna. Nikon D610 Sigma 20/1.4 (@ f/2.8 ISO 800, 20 sek)
En kortare exponering när tåget rusar förbi. Nikon D610 Sigma 20/1.4 (@ f/4.5 ISO 500, 1 sek)
Startbilderna är fotograferade på samma plats men olika dagar eftersom det var otroligt kallt (-25 grader) när jag fotade stjärnhimlen och jag insåg att det skulle bli en lång väntan till nästa tåg…men dagen därpå när jag lyckades fånga tåget var himlen molnig. Jag försökte placera stativet på ungefär samma sätt (hade turligt nog gjort markeringar i snön så jag kunde hitta samma plats igen) men det är ändå lite olika vinklar på de två bilderna, men eftersom vi bara är ute efter stjärnhimlen från ena bilden kommer det att fungera ändå.
Nu sätter vi igång och monterar ihop dessa bilder!
(1) Först justerar vi bilden med stjärnhimlen i Lightroom. Jag vill ha en bild med tydliga stjärnor och en ”bra” vitbalans, hur resten av bilden ser ut spelar ingen roll då vi bara ska använda stjärnhimlen från den här bilden. Är du intresserad vad jag gjort så ta en titt på inställningarna i Lightrooms panel för grundläggande inställningar nedan, men dessa inställningar kommer att vara helt annorlunda för andra bilder så det absolut ingen ”recept”.
(2) Öppna stjärnbilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Adobe Photoshop CC). Nu öppnas den här filen i Photoshop och vi lämnar den för en stund och fokuserar på tåg bilden istället.
(3) Nästa steg är att justera bilden med tåget. Det du vill göra är att justera ton, kontrast och vitsbalans (Temperatur och färgtons reglagen) tills du tror att bildens passar ihop med stjärnhimlen. De exakta värdena som är lämpliga kommer att variera från bild till bild. Hur himlen ser ut spelar ingen roll – den ska vi byta ut.
(4) Öppna tågbilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Adobe Photoshop CC). Nu öppnas även denna bild i Photoshop.
(5) Nu har vi båda bilderna öppna i två flikar i Photoshop.
(6) Nu måste vi placera de två bilderna ovanpå varandra i en lagerstapel. För att få till detta så markerar vi hela stjärnbilden (Cmd/Ctrl-A) och sedan trycker vi Cmd/Ctrl-C för att kopiera bilden. Därefter klicka vi på fliken för tågbilden och där klistrar vi in stjärnbilden genom att trycka Cmd/Ctrl-V. Nästa uppgift är att få bilderna att matcha varandra. Ett sätt att göra det är att markera båda lagren (Cmd/Ctrl-klicka på dem) och sedan använda funktionen ”Justera lager automatiskt…” som finns i redigera menyn i Photoshop. Ibland fungerar det inte, och då kan man sänka opaciteten på det översta lagret till 50% så man kan delvis kan se igenom det och sedan använda funktionen ”Omforma fritt” som du aktiverar genom att trycka Cmd/Ctrl-T. Sedan kan du flytta och tänja det över lagret tills det matchar det undre, och därefter återställa opaciteten till 100% – så fick jag göra här.
(7) Vi vill bara använda stjärnhimlen från det över lagret och behöver därför använda en lagermask. En svart lagermask gör att lagret som masken är kopplad till inte syns och därför ser vi tågbilden trots att stjärnbilden ligger överst i lagerstapeln. Masker kan vara lite förvirrande i början men prova lite så kommer det nog att klarna, men kort kan man säga att svart färg döljer bilden och vit färg släpper igenom den.
Genom att hålla inne Alt-tangenten samtidigt som vi klickar på ”Ny mask” ikonen (1) får vi en svart mask till det aktiva lagret (2). Glömmer man att tryck på Alt-tangenten får man en vit lagermask, men då är det bara att invertera den genom att först klicka på mask-tumnageln (den vita rutan till höger om bildtumnageln) trycka Cmd/Ctrl-I och den blir svart och bilden med stjärnhimlen syns inte längre.
(8) Genom att måla med en mjuk vit pensel över himlen kan vi ta himlen från det översta lagret samtidigt som vi behåller tåget från det undre. För att få pensel vit: tryck först på ”D” på tangentbordet och sedan på ”X” för att skifta förgrundsfärgen till vit (1). En mjuk pensel får du genom att sätt hårdhet till 0% (2). Sätt opaciteten till 100% (3) för i detta fall vill vi ha fram en tydlig stjärnhimmel. För masker gäller svartfärg döljer och vit släpper igenom (grå nyanser släpper igenom lite).
(9) Klicka på masken och börja måla över himlen för att få fram stjärnorna från det över lagret och medan vi behåller tåget från det undre. Händer ingeting så har du nog missat att klicka på masken – vilket jag gör det hela tiden….. :-) I lager panelen kan du se att det börjar bli vita fält i lagermasken och där släpps stjärnorna igenom.
Färdigt!
Det här är en väldigt användbar metod att få fram bilddetaljer över hela bilden. Ett lämpligt scen för denna teknik är ett lanskap och om du har kameran på ett stativ kan du ta en bild med en bra exponerad förgrund och en annan där du bara exponerar för bakgrunden och sedan använder du den här tekniken att slå ihop exponeringarna med hjälp av Photoshop – då får detaljer i både ljusa och mörka partier utan att avvända HDR tekniker. Lager masker är viktiga att behärska och det kan ta lite träningen men det kommer att gå; kom ihåg svart-döljer och vitt-släpper igenom.
Här har jag använt Photoshop men detta går att göra i alla bildbehandlingsprogram som har lager och lagermasker.
Skulle du göra fel i Lightroom eller Photoshop (och de flesta andra program) kan du alltid ångra det senaste du gjort genom att tryck Cmd/Ctrl-Z (och håller du dessutom ner Alt-tangenten kan du vandra flera steg bakåt)
Klar slut!
Den här gången har jag tänkt visa hur man kan blanda två olika exponeringar för att få med detaljer i bilden som man inte kan fånga med en exponering. En mycket användbar teknik och ett bra alternativ till HDR. Bilden nedan går inte att fånga med en exponering; stjärnorna och tåget behöver helt olika inställningar.
Upptåget på väg från Sala till Uppsala en kall vinterkväll
För att få den här bilden var jag tvungen att ta en bild för att få med stjärnhimlen och en annan för att få tåget med lagom rörelseoskärpa. Alla bilder importerades i Lightroom som är det program där alla min bildprojekt startar. Så här såg de oredigerade startbilderna ut.
En lång exponering för att få fram stjärnorna. Nikon D610 Sigma 20/1.4 (@ f/2.8 ISO 800, 20 sek)
En kortare exponering när tåget rusar förbi. Nikon D610 Sigma 20/1.4 (@ f/4.5 ISO 500, 1 sek)
Startbilderna är fotograferade på samma plats men olika dagar eftersom det var otroligt kallt (-25 grader) när jag fotade stjärnhimlen och jag insåg att det skulle bli en lång väntan till nästa tåg…men dagen därpå när jag lyckades fånga tåget var himlen molnig. Jag försökte placera stativet på ungefär samma sätt (hade turligt nog gjort markeringar i snön så jag kunde hitta samma plats igen) men det är ändå lite olika vinklar på de två bilderna, men eftersom vi bara är ute efter stjärnhimlen från ena bilden kommer det att fungera ändå.
Nu sätter vi igång och monterar ihop dessa bilder!
(1) Först justerar vi bilden med stjärnhimlen i Lightroom. Jag vill ha en bild med tydliga stjärnor och en ”bra” vitbalans, hur resten av bilden ser ut spelar ingen roll då vi bara ska använda stjärnhimlen från den här bilden. Är du intresserad vad jag gjort så ta en titt på inställningarna i Lightrooms panel för grundläggande inställningar nedan, men dessa inställningar kommer att vara helt annorlunda för andra bilder så det absolut ingen ”recept”.
(2) Öppna stjärnbilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Adobe Photoshop CC). Nu öppnas den här filen i Photoshop och vi lämnar den för en stund och fokuserar på tåg bilden istället.
(3) Nästa steg är att justera bilden med tåget. Det du vill göra är att justera ton, kontrast och vitsbalans (Temperatur och färgtons reglagen) tills du tror att bildens passar ihop med stjärnhimlen. De exakta värdena som är lämpliga kommer att variera från bild till bild. Hur himlen ser ut spelar ingen roll – den ska vi byta ut.
(4) Öppna tågbilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Adobe Photoshop CC). Nu öppnas även denna bild i Photoshop.
(5) Nu har vi båda bilderna öppna i två flikar i Photoshop.
(6) Nu måste vi placera de två bilderna ovanpå varandra i en lagerstapel. För att få till detta så markerar vi hela stjärnbilden (Cmd/Ctrl-A) och sedan trycker vi Cmd/Ctrl-C för att kopiera bilden. Därefter klicka vi på fliken för tågbilden och där klistrar vi in stjärnbilden genom att trycka Cmd/Ctrl-V. Nästa uppgift är att få bilderna att matcha varandra. Ett sätt att göra det är att markera båda lagren (Cmd/Ctrl-klicka på dem) och sedan använda funktionen ”Justera lager automatiskt…” som finns i redigera menyn i Photoshop. Ibland fungerar det inte, och då kan man sänka opaciteten på det översta lagret till 50% så man kan delvis kan se igenom det och sedan använda funktionen ”Omforma fritt” som du aktiverar genom att trycka Cmd/Ctrl-T. Sedan kan du flytta och tänja det över lagret tills det matchar det undre, och därefter återställa opaciteten till 100% – så fick jag göra här.
(7) Vi vill bara använda stjärnhimlen från det över lagret och behöver därför använda en lagermask. En svart lagermask gör att lagret som masken är kopplad till inte syns och därför ser vi tågbilden trots att stjärnbilden ligger överst i lagerstapeln. Masker kan vara lite förvirrande i början men prova lite så kommer det nog att klarna, men kort kan man säga att svart färg döljer bilden och vit färg släpper igenom den.
Genom att hålla inne Alt-tangenten samtidigt som vi klickar på ”Ny mask” ikonen (1) får vi en svart mask till det aktiva lagret (2). Glömmer man att tryck på Alt-tangenten får man en vit lagermask, men då är det bara att invertera den genom att först klicka på mask-tumnageln (den vita rutan till höger om bildtumnageln) trycka Cmd/Ctrl-I och den blir svart och bilden med stjärnhimlen syns inte längre.
(8) Genom att måla med en mjuk vit pensel över himlen kan vi ta himlen från det översta lagret samtidigt som vi behåller tåget från det undre. För att få pensel vit: tryck först på ”D” på tangentbordet och sedan på ”X” för att skifta förgrundsfärgen till vit (1). En mjuk pensel får du genom att sätt hårdhet till 0% (2). Sätt opaciteten till 100% (3) för i detta fall vill vi ha fram en tydlig stjärnhimmel. För masker gäller svartfärg döljer och vit släpper igenom (grå nyanser släpper igenom lite).
(9) Klicka på masken och börja måla över himlen för att få fram stjärnorna från det över lagret och medan vi behåller tåget från det undre. Händer ingeting så har du nog missat att klicka på masken – vilket jag gör det hela tiden….. :-) I lager panelen kan du se att det börjar bli vita fält i lagermasken och där släpps stjärnorna igenom.
Färdigt!
Det här är en väldigt användbar metod att få fram bilddetaljer över hela bilden. Ett lämpligt scen för denna teknik är ett lanskap och om du har kameran på ett stativ kan du ta en bild med en bra exponerad förgrund och en annan där du bara exponerar för bakgrunden och sedan använder du den här tekniken att slå ihop exponeringarna med hjälp av Photoshop – då får detaljer i både ljusa och mörka partier utan att avvända HDR tekniker. Lager masker är viktiga att behärska och det kan ta lite träningen men det kommer att gå; kom ihåg svart-döljer och vitt-släpper igenom.
Här har jag använt Photoshop men detta går att göra i alla bildbehandlingsprogram som har lager och lagermasker.
Skulle du göra fel i Lightroom eller Photoshop (och de flesta andra program) kan du alltid ångra det senaste du gjort genom att tryck Cmd/Ctrl-Z (och håller du dessutom ner Alt-tangenten kan du vandra flera steg bakåt)
Den här gången tänkte jag visa ett väldigt enkelt sätt att ge bilder en extra ”knuff”. För att göra detta måste du ladda ner Perfect Effects 10 från https://www.on1.com/apps/effects10free/. Det här programmet kostar ingenting, så har inget att förlora att prova!
När du startar programmet kommer du att se ett antal filter som du kan lägga på din bild. Det som gör Perfect Effects 10 så bra är att du inte bara kan lägga på ett filter utan du kan sedan finjustera dessa nästan hur mycket som helst. Dessutom kan du stapla flera filter på varandra och skapa unika effekter. Inte nog med det, du kan även måla in och ut effekterna hos filtren med en mask för att verkligen anpassa filtren till din bild. I det här exemplet kommer jag använda ett filter som heter ”Dynamic contrast” vilket fungerar väldigt bra på landskaps- eller arkitekturbilder men inte på bilder med stora släta ytor (till exempel porträttbilder och bilder med kort skärpedjup) eller brusiga bilder. Man kan säkert skapa samma i effekt i Photoshop men jag vet inte riktigt hur och med Perfect Effects 10 är det väldigt enkelt (räcker ibland med ett knapptryck) så jag föredrar denna metod.
Som exempel tänkte jag använda den här bilden på en lada tagen vid solnedgången mellan Morgongåva och Vittinge i Uppland.
Nikon D610, Sigma 70-200/2.8 (@ 122 mm, f/14, ISO 100, 1/4 sek)
(1) Vi öppnar bilden i Perfect effects 10 och väljer filterkategorin ”Dynamic contrast”. Gratisversionen har inte alla filter som den betalda versionen har (så alla filter som syns på den här skärmavbildningen kommer du inte att se om du använder gratisversionen)
(2) När du klickat på kategorin ”Dynamic contrast” kommer den öppna sig och ge dig några olika förinställningar – startpunkter – som du bör finjustering så det passar din bild. Jag tycker att förinställningen ”Natural” nästan alltid ger bäst resultat, men prova de andra alternativen så du ser vad de gör med bilden (ibland blir man överraskad).
(3) I många fall är det klart nu och det är bara att trycka ”Save” (spara) (1) nere i högra hörnet och allt är klart. Men beroende på hur bilden ser ut kan man behöva justera resultatet. Prova att dra i reglagen för ”Small” (små detaljer i bilden), ”Medium” (mellanstora detaljer) och ”Large” (stora detaljer i bilden) (2). Experimentera! Du kan också justera bildens högdagrar (Highlights), skuggor (Shadows) samt vit- (Whites) och svartpunkt (Blacks) (3). Med den sista spaken ”Vibrance” (lyster) kan man justera färgmättnad (4). Vibrance/lyster påverkar främst de färgerna som har minst mättnad och skyddar de färger som redan är mättade (fungerar på samma sätt i Lightroom).
Du kan slå av/på effekten genom att klicka på bocken i den blå cirkeln (5) och om du inte gillar resultatet kan du alltid trycka på den papperskorgen till höger – då tas filtret bort och du kan börja om! Om effekten blir för kraftig kan du lätta upp den genom att minska opaciteten (6).
(4) Ibland passar effekten på en del av bilden men inte hela, då kan du använda en mask för att bara påverka ett visst område i bilden. Klicka på den inringade ikonen med pensel och använd följande inställningar: Mode: Paint out (då målar bort effekten från bilden) Size: den storlek du vill att pensel ska ha, Feather: penselns mjukhet 100 brukar vara bra (pensel går från maximal effekt i den mittersta cirkeln och går långsamt till 0 utanför den streckade cirkeln), Opacitet: 100 då tas hela effekten bort på en gång. Använder du mindre värde för opaciteten går det mera gradvis när du justerar effekten vilket ofta ger ett bättre resultat. Det finns en del andra maskningsverktyg och inställningar som kan vara roliga att experimentera med.
Efter att ha målat bort effekten från himlen så är bilden klar! Tryck ”save” (spara). Du ser tydligast resultatet på ytorna med struktur, i det här fallet ladan och gräset i förgrunden (dessutom maskade jag bort effekten från himlen…..).
Förutom det mycket användbara filtret ”Dynamic contrast” så innehåller Perfect Effects 10 en mängd andra användbara filter som jag uppmuntrar dig att prova. Kom ihåg att du kan stapla flera filter på varandra genom att trycka på den stora (+) knappen och välja ett nytt filter. Rekommendera också att du tittar på den stora mängden träningsvideor som finns tillgängliga på www.on1.com
Klart slut!
Den här gången tänkte jag visa ett väldigt enkelt sätt att ge bilder en extra ”knuff”. För att göra detta måste du ladda ner Perfect Effects 10 från https://www.on1.com/apps/effects10free/. Det här programmet kostar ingenting, så har inget att förlora att prova!
När du startar programmet kommer du att se ett antal filter som du kan lägga på din bild. Det som gör Perfect Effects 10 så bra är att du inte bara kan lägga på ett filter utan du kan sedan finjustera dessa nästan hur mycket som helst. Dessutom kan du stapla flera filter på varandra och skapa unika effekter. Inte nog med det, du kan även måla in och ut effekterna hos filtren med en mask för att verkligen anpassa filtren till din bild. I det här exemplet kommer jag använda ett filter som heter ”Dynamic contrast” vilket fungerar väldigt bra på landskaps- eller arkitekturbilder men inte på bilder med stora släta ytor (till exempel porträttbilder och bilder med kort skärpedjup) eller brusiga bilder. Man kan säkert skapa samma i effekt i Photoshop men jag vet inte riktigt hur och med Perfect Effects 10 är det väldigt enkelt (räcker ibland med ett knapptryck) så jag föredrar denna metod.
Som exempel tänkte jag använda den här bilden på en lada tagen vid solnedgången mellan Morgongåva och Vittinge i Uppland.
Nikon D610, Sigma 70-200/2.8 (@ 122 mm, f/14, ISO 100, 1/4 sek)
(1) Vi öppnar bilden i Perfect effects 10 och väljer filterkategorin ”Dynamic contrast”. Gratisversionen har inte alla filter som den betalda versionen har (så alla filter som syns på den här skärmavbildningen kommer du inte att se om du använder gratisversionen)
(2) När du klickat på kategorin ”Dynamic contrast” kommer den öppna sig och ge dig några olika förinställningar – startpunkter – som du bör finjustering så det passar din bild. Jag tycker att förinställningen ”Natural” nästan alltid ger bäst resultat, men prova de andra alternativen så du ser vad de gör med bilden (ibland blir man överraskad).
(3) I många fall är det klart nu och det är bara att trycka ”Save” (spara) (1) nere i högra hörnet och allt är klart. Men beroende på hur bilden ser ut kan man behöva justera resultatet. Prova att dra i reglagen för ”Small” (små detaljer i bilden), ”Medium” (mellanstora detaljer) och ”Large” (stora detaljer i bilden) (2). Experimentera! Du kan också justera bildens högdagrar (Highlights), skuggor (Shadows) samt vit- (Whites) och svartpunkt (Blacks) (3). Med den sista spaken ”Vibrance” (lyster) kan man justera färgmättnad (4). Vibrance/lyster påverkar främst de färgerna som har minst mättnad och skyddar de färger som redan är mättade (fungerar på samma sätt i Lightroom).
Du kan slå av/på effekten genom att klicka på bocken i den blå cirkeln (5) och om du inte gillar resultatet kan du alltid trycka på den papperskorgen till höger – då tas filtret bort och du kan börja om! Om effekten blir för kraftig kan du lätta upp den genom att minska opaciteten (6).
(4) Ibland passar effekten på en del av bilden men inte hela, då kan du använda en mask för att bara påverka ett visst område i bilden. Klicka på den inringade ikonen med pensel och använd följande inställningar: Mode: Paint out (då målar bort effekten från bilden) Size: den storlek du vill att pensel ska ha, Feather: penselns mjukhet 100 brukar vara bra (pensel går från maximal effekt i den mittersta cirkeln och går långsamt till 0 utanför den streckade cirkeln), Opacitet: 100 då tas hela effekten bort på en gång. Använder du mindre värde för opaciteten går det mera gradvis när du justerar effekten vilket ofta ger ett bättre resultat. Det finns en del andra maskningsverktyg och inställningar som kan vara roliga att experimentera med.
Efter att ha målat bort effekten från himlen så är bilden klar! Tryck ”save” (spara). Du ser tydligast resultatet på ytorna med struktur, i det här fallet ladan och gräset i förgrunden (dessutom maskade jag bort effekten från himlen…..).
Förutom det mycket användbara filtret ”Dynamic contrast” så innehåller Perfect Effects 10 en mängd andra användbara filter som jag uppmuntrar dig att prova. Kom ihåg att du kan stapla flera filter på varandra genom att trycka på den stora (+) knappen och välja ett nytt filter. Rekommendera också att du tittar på den stora mängden träningsvideor som finns tillgängliga på www.on1.com
Jag är ingen fotograf…
För många är ett fotografi en avbildning som ska ligga så nära verkligheten som möjligt och alla förändringar av bilden är av ondo. Jag är medveten att många ser det så men jag trivs inte i de ramar och regler som detta sätter. Därför kallar jag mig hellre bildskapare än fotograf. Som bildskapare finns inte längre några regler utan de kreativa krafterna får flöda som dom vill. Befriande.
Mina bilder...
Fotografi kan vara många saker; vetenskap, dokumentation eller konst för att nämna några. För min del är bilden det viktiga, inte om den speglar verkligheten som den såg ut just där och då, eller hur bilden kom till. Mina bilder är ofta sammansatt av flera foto-grafier tagna vid olika tidpunkter och platser, men det finns också bilder som ligger närmare verkligheten. Jag skiljer inte på dessa typer av bilder. Det är känslan som spelar roll och inte vägen dit. Det är nog så att jag ofta strävar bort från en strikt verkligheten och in i en livlig fantasivärld.
Bloggen…
Här tänkte jag visa hur jag skapar bilder; fotograferandet och hur jag tänker och arbetar med bilderna i datorn - bildskapandet.
Hoppas kunna visa hur man på enkelt vis kan förändra och
förhoppningsvis förbättra en bild.
