Skogen är en vacker plats att ströva i och stämningsfulla bilder från skogen kan verkligen sätta igång fantasin hos betraktaren. Men ibland kan det vara svårt att se skogen för alla träd – svårt att hitta en bra komposition. I det här inlägget tänker jag skriva lite om hur jag går till väga när jag fotograferar i skogen. Det är alltså bara mina åsikter och du kanske tycker något helt annat. Jag tycker man kan få bra bilder både i barr- och lövskog men under vår/sommar/höst gillar jag lövskog med dess färger bäst och under vintern föredrar barrskog.
Den här bilden är tagen i Sälen under en tidig morgonpromenad med hundarna innan dagens skidåkande
Som vid all fotografering är bildkomposition och ljus viktiga för resultatet. För att få till en bild som ger en reaktion hos betraktaren försök att hitta något som sticker ut så att det inte blir ännu en bild på träd. Det kan vara en blomma, spindelnät, djurspår eller kanske ett träd som ser lite annorlunda ut. Alla dessa saker kan vara en bra förgrund.
Den här bilden är tagen i närheten av Ingbo källor som ligger strax utanför Tärnsjö. Det var mörkt i skogen så jag fick öppna bländaren helt (f/2.8) för att kunna handhålla kameran då jag inte hade något stativ med mig. Använde de vita blommorna som förgrund och den stora bländaren ger ett kortskärpedjup vilket fungerar bra i den här bilden och ger djup i bilden. Valde att placera blommorna i motljus då jag tycker det ofta fungerar bra i skogsbilder och du kan gömma solskivan bakom en stam. Min dotter som var med kallade den här skogen för myggskogen.
I skogen finns det gott om linjer och de flesta är vertikalt. För att hjälpa blicken in i bilden och skapa djup kan en stig eller bäck vara bra detaljer i kompositionen. Eller varför inte använda en trädstam som fallit för att skapa en ledande linje.
Den här bilden är tagen i Fiby urskog i närheten av Uppsala. Jag använde den fallna trädstammen som en ledande linje in i bilden mot det ljusa paritet. Mossiga stammar och stenar tycker jag ofta blir bra på bild
En annan sak att ha i tanken är att försöka få en bra kontrast mellan trädstammar och skogsgolvet. Du kan också komponera bilden med hjälp av skuggor och reflektioner i vatten.
Hög kontrast mellan trädstammarna och skogsgolvet ger ofta en intressant bild
Om du befinner dig i en skog med lövträd tycker jag delen av trädet där grenarna börjar är speciellt intressanta, men med det sagt prova att rika kameran både uppåt och neråt.
Den här bilden från Fånö bokskog i närheten av Enköping tog jag med ett 70-200 objektiv där jag zoomade in på de mönster som de mossindränkta grenverket skapade. Här tittade jag alltså uppåt.
Ljuset är viktigt. Samma skog kan se väldigt olika ut beroende på ljuset. Solljus, speciellt från en lågt stående sol, kan ge långa spännande skuggor men också lysa upp mossiga trädstammar och stenar för att skapa en sagokänsla vilket kan vara väldigt effektfullt. Om skogen är tät kan även ljus mitt på dagen skapa intressant fenomen på skogsgolvet. Sidoljus eller motljus fungerar ofta bäst. Om du bländar ner till f/16 eller mindre kan du få en solstjärna där solen kommer in genom bladverket vilket kan ge bilden en extra krydda.
Den här bilden är tagen i Horsbäcksdalen strax utanför Heby. Jag var där en tidig sommarmorgon för att fånga solen när den gick upp och lyste upp i ravinen. Hade kameran på ett stativ för att kunna stänga bländaren och på så sätt få en solstjärna
Ett annat bra tillfälle att fotografera skog är mulna och disiga dagar. Har det dessutom precis regnat kan färgerna i skogen vara väldigt mättade. Vid sådana här förhållanden kan träd eller stenar med grön mossa vara väldigt effektfulla.
Den här bilden från Ingbo källor strax utanför Tärnsjö tog jag en mulen dag och lite regnig dag. Den mjuka ljuset och fukten gör att bilden får en sagolik känsla över sig
En utmaning i att fotografera skog är att minimera det kaos som finns i landskapet. Ett bra sätt att förenkla en skogsbild är att fotografera när det är dimmigt. Dimman kommer att dölja små detaljer och endast tydliga element som trädstammar och större stenar kommer att synas. Dessutom ger det en mystisk känsla som många, inklusive mig själv gillar. Under vinterhalvåret hjälper snön till att dölja detaljer som annars skulle göra bilden orolig – dessutom kan du göra spår i snön (eller så finns det redan djurspår) som du kan använda för att leda betraktaren in i bilden. Ytterligare ett annat sätt att förenkla bilden är att fotografera på natten då träden blir silhuetter och detaljer på marken försvinner.
Den här bilden togs sent på kvällen i närheten av Tärnsjö. Genom att låta träden och förgrunden bli till silhuetter så försvinner mycket av de kaotiska detaljerna som finns på hygget och kvar blir en mycket enklare och slagkraftigare bild
Jag brukar mest använda vidvinkel (jag använder Sigma 20/1.4 eller Lumix 12-35/2.8) för att fotografera skog men det finns tillfällen där ett teleobjektiv kan passa bra (jag använder Sigma 70-200/2.8 eller Lumix 45-150/4-5.6). Ibland kan det vara ganska mörk inne i skogen så ett stativ är bra att ha med sig.
Ett vidvinkelobjektiv fungera ofta bra i skogen men glöm inte att prova ett teleobjektiv då och då. Genom att zooma in och ta snäva utsnitt kan man ibland få mer intressant bilder än om hela omgivningen är med. Den här bilden är från området där den stora skogsbranden i Västmanland brann för några år sedan – det här en del av skogen som klarade sig men bara några meter härifrån var skogen nerbränd.
Om du tycker om att fotografera natur eller landskapsbilder men har svårt att komma upp på morgonen eller det känns trögt att ge sig ut sent på kvällen, vilket behövs om du vill få det fina mjuka färgade ljuset som ger landskapet det lilla extra, kan skogen vara ett bra mål för fotoutflykten. En tät skogen kan även mitt på en solig dag erbjuda intressant ljus och motiv, men du kanske måste fokusera på enstaka detaljer. Men morgon och kväll ger som vanligt bäst resultat….
Tips: är du lite mer experimentellt lagd kan du prova att ha en lite längre exponering och röra kameran vertikalt under exponering för att skapa en abstrakt naturbild – det här är kul att prova. Den här tekniken brukar kallas ICM – intentional camera movement.
Det var allt för den här gången. Även om det kan vara lite knepigt att hitta en bra komposition i skogen är det väl värt att ge sig ut och försöka. I värsta fall får du bara en skogspromenad men det är inte så illa det heller!
Klart slut!
Hej!
Skogen är en vacker plats att ströva i och stämningsfulla bilder från skogen kan verkligen sätta igång fantasin hos betraktaren. Men ibland kan det vara svårt att se skogen för alla träd – svårt att hitta en bra komposition. I det här inlägget tänker jag skriva lite om hur jag går till väga när jag fotograferar i skogen. Det är alltså bara mina åsikter och du kanske tycker något helt annat. Jag tycker man kan få bra bilder både i barr- och lövskog men under vår/sommar/höst gillar jag lövskog med dess färger bäst och under vintern föredrar barrskog.
Den här bilden är tagen i Sälen under en tidig morgonpromenad med hundarna innan dagens skidåkande
Som vid all fotografering är bildkomposition och ljus viktiga för resultatet. För att få till en bild som ger en reaktion hos betraktaren försök att hitta något som sticker ut så att det inte blir ännu en bild på träd. Det kan vara en blomma, spindelnät, djurspår eller kanske ett träd som ser lite annorlunda ut. Alla dessa saker kan vara en bra förgrund.
Den här bilden är tagen i närheten av Ingbo källor som ligger strax utanför Tärnsjö. Det var mörkt i skogen så jag fick öppna bländaren helt (f/2.8) för att kunna handhålla kameran då jag inte hade något stativ med mig. Använde de vita blommorna som förgrund och den stora bländaren ger ett kortskärpedjup vilket fungerar bra i den här bilden och ger djup i bilden. Valde att placera blommorna i motljus då jag tycker det ofta fungerar bra i skogsbilder och du kan gömma solskivan bakom en stam. Min dotter som var med kallade den här skogen för myggskogen.
I skogen finns det gott om linjer och de flesta är vertikalt. För att hjälpa blicken in i bilden och skapa djup kan en stig eller bäck vara bra detaljer i kompositionen. Eller varför inte använda en trädstam som fallit för att skapa en ledande linje.
Den här bilden är tagen i Fiby urskog i närheten av Uppsala. Jag använde den fallna trädstammen som en ledande linje in i bilden mot det ljusa paritet. Mossiga stammar och stenar tycker jag ofta blir bra på bild
En annan sak att ha i tanken är att försöka få en bra kontrast mellan trädstammar och skogsgolvet. Du kan också komponera bilden med hjälp av skuggor och reflektioner i vatten.
Hög kontrast mellan trädstammarna och skogsgolvet ger ofta en intressant bild
Om du befinner dig i en skog med lövträd tycker jag delen av trädet där grenarna börjar är speciellt intressanta, men med det sagt prova att rika kameran både uppåt och neråt.
Den här bilden från Fånö bokskog i närheten av Enköping tog jag med ett 70-200 objektiv där jag zoomade in på de mönster som de mossindränkta grenverket skapade. Här tittade jag alltså uppåt.
Ljuset är viktigt. Samma skog kan se väldigt olika ut beroende på ljuset. Solljus, speciellt från en lågt stående sol, kan ge långa spännande skuggor men också lysa upp mossiga trädstammar och stenar för att skapa en sagokänsla vilket kan vara väldigt effektfullt. Om skogen är tät kan även ljus mitt på dagen skapa intressant fenomen på skogsgolvet. Sidoljus eller motljus fungerar ofta bäst. Om du bländar ner till f/16 eller mindre kan du få en solstjärna där solen kommer in genom bladverket vilket kan ge bilden en extra krydda.
Den här bilden är tagen i Horsbäcksdalen strax utanför Heby. Jag var där en tidig sommarmorgon för att fånga solen när den gick upp och lyste upp i ravinen. Hade kameran på ett stativ för att kunna stänga bländaren och på så sätt få en solstjärna
Ett annat bra tillfälle att fotografera skog är mulna och disiga dagar. Har det dessutom precis regnat kan färgerna i skogen vara väldigt mättade. Vid sådana här förhållanden kan träd eller stenar med grön mossa vara väldigt effektfulla.
Den här bilden från Ingbo källor strax utanför Tärnsjö tog jag en mulen dag och lite regnig dag. Den mjuka ljuset och fukten gör att bilden får en sagolik känsla över sig
En utmaning i att fotografera skog är att minimera det kaos som finns i landskapet. Ett bra sätt att förenkla en skogsbild är att fotografera när det är dimmigt. Dimman kommer att dölja små detaljer och endast tydliga element som trädstammar och större stenar kommer att synas. Dessutom ger det en mystisk känsla som många, inklusive mig själv gillar. Under vinterhalvåret hjälper snön till att dölja detaljer som annars skulle göra bilden orolig – dessutom kan du göra spår i snön (eller så finns det redan djurspår) som du kan använda för att leda betraktaren in i bilden. Ytterligare ett annat sätt att förenkla bilden är att fotografera på natten då träden blir silhuetter och detaljer på marken försvinner.
Den här bilden togs sent på kvällen i närheten av Tärnsjö. Genom att låta träden och förgrunden bli till silhuetter så försvinner mycket av de kaotiska detaljerna som finns på hygget och kvar blir en mycket enklare och slagkraftigare bild
Jag brukar mest använda vidvinkel (jag använder Sigma 20/1.4 eller Lumix 12-35/2.8) för att fotografera skog men det finns tillfällen där ett teleobjektiv kan passa bra (jag använder Sigma 70-200/2.8 eller Lumix 45-150/4-5.6). Ibland kan det vara ganska mörk inne i skogen så ett stativ är bra att ha med sig.
Ett vidvinkelobjektiv fungera ofta bra i skogen men glöm inte att prova ett teleobjektiv då och då. Genom att zooma in och ta snäva utsnitt kan man ibland få mer intressant bilder än om hela omgivningen är med. Den här bilden är från området där den stora skogsbranden i Västmanland brann för några år sedan – det här en del av skogen som klarade sig men bara några meter härifrån var skogen nerbränd.
Om du tycker om att fotografera natur eller landskapsbilder men har svårt att komma upp på morgonen eller det känns trögt att ge sig ut sent på kvällen, vilket behövs om du vill få det fina mjuka färgade ljuset som ger landskapet det lilla extra, kan skogen vara ett bra mål för fotoutflykten. En tät skogen kan även mitt på en solig dag erbjuda intressant ljus och motiv, men du kanske måste fokusera på enstaka detaljer. Men morgon och kväll ger som vanligt bäst resultat….
Tips: är du lite mer experimentellt lagd kan du prova att ha en lite längre exponering och röra kameran vertikalt under exponering för att skapa en abstrakt naturbild – det här är kul att prova. Den här tekniken brukar kallas ICM – intentional camera movement.
Det var allt för den här gången. Även om det kan vara lite knepigt att hitta en bra komposition i skogen är det väl värt att ge sig ut och försöka. I värsta fall får du bara en skogspromenad men det är inte så illa det heller!
I förra inlägget skrev jag lite om hur jag går till väga för att fotografera vatten. Där nämnde jag att det finns ett Photoshopknep du kan använda om du inte har ett gråfilter och jag tänkte här visa hur du gör.
Du behöver ta en serie av bilder med kortexponering gärna 5-10 stycken, vilket du kan göra med kameran handhållen men helst på stativ. I det här exemplet har jag bara 4 bilder men vi får hoppas det fungerar ändå. Först redigera du en av bilderna Lightroom så du får den som du vill. Du kan se vad jag gjorde med den här bilden i Grundläggande-panelen. Dessutom använde jag ett övertoningsfilter som jag drog ner från bildens överkant och minskade exponeringen för att göra himlen mörkare i bildens överkant.
Nästa steg är att markera de bilder du vill använda i filmremsan längst ner i Lightroom (Shift-klicka på bilderna). Bilderna får en grå ram när de är markerade (1) och sedan tycker du på Synkronisera… (2). Observera att när jag tar en skärmdump så ändras texten till ”Automatisk synk” men när du gör detta kommer det alltså stå ”Synkronisera…” I dialogrutan som dyker upp välj ”Markera alla” och sedan ”Synkronisera”. Genom att synkronisera din bildredigering så kommer alla bilder få samma framkallning.
Tips: Om du tagit ett stort antal bilder vid ett tillfälle (samma typ av motiv och ljus) kan du spara mycket tid genom att redigera en av bilderna och sedan synkronisera det du gjort till de andra bilderna. Tänk på att selektiva justeringar i många fall inte är lämpliga att synkronisera.
Nu måste vi hoppa över i Photoshop. För att vårat trick ska fungera måste alla bilderna öppna sig som lager i samma Photoshop-dokument (en stapel med bilder som Photoshop läser uppefrån och ner). För att åstadkomma detta använder vi Foto – Redigera i – Öppna som lager i Photoshop.
Så där nu har bildens öppnats i en lagerstapel i Photoshop
De olika bilderna öppnar sig en en stapel men i samma Photoshop-dokument. Photoshop läser stapeln uppefrån och ner så därför syns bara den översta bilden. Då kan slå av och på ett lager genom att klicka på ögat och du kan använda lagermasker för att använda delar av en bild.
De här bilderna har jag tagit på frihand så det är troligt att kameran rört sig lite mellan bilderna även om de togs i rask takt. Därför måste vi justera bilderna så att delar som inte ska röra sig mellan de olika exponeringarna inte flyttar på sig (som klipporna). Det gör vi genom att med alla lager markerade (Shift-klicka på lagren och de får en ljusgrå ram) gå till Redigera – Justera lager automatiskt… I dialogrutan som kommer upp välj Automatisk projektion.
Efter justeringen behöver bilden ofta beskäras men så var inte fallet med den här bilden – måste ha hållt kameran väldigt stilla …hmmm…..misstänker nu att jag använde stativ för så stadiga händer brukar jag inte ha…..
Nästa steg är att omvandla lagerstapeln till ett smart objekt. Det gör du via menyerna Lager – Smarta objekt – Konvertera till smart objekt. Nu ser det ut som lagren försvann men det är inte riktigt sant utan de finns kvar men i en ”låda” som kallas smart objekt.
Nu är det äntligen dags att försöka få vattnet att se ut som vi använt en längre exponerings tid än vi gjorde! För detta går vi till Lager – Smarta objekt – Stapelläge – Maximal/Medel/Median. Vilket stapelläge som fungerar bäst är svårt att vet men Maximal, Medel eller Median är de som oftast ger bäst resultat. Prova dig fram!
Så här blev det med stapelläge Maximal
Så här med Medel
Och så här med Median – tycker den blir bäst för den här bilden!
Tips: med flera bilder kan du få vattnet att se ännu mer ”rökigt” ut
Sådär när du valt det stapelläge du tycker ser bäst ut så väljer du Redigera – Spara i Photoshop så kommer du tillbaka till Lightroom eller så kan du såklart fortsätta att redigera bilden efter tycke och smak i Photoshop. För att enkelt kunna fortsätta och redigera bilden är det bäst att du ändrar bilden från att vara ett smart objekt till en vanlig bild, det för du genom Lager – Smarta objekt – Rastrera.
Det var allt för den här gången hoppas du får nytta av det här tricket för att få en lite mer målad känsla i oroligt vatten och kanske till och med en känsla av lång exponeringstid.
Tips: Jag har inte provat det själv ännu, med jag skulle tro att man kan använda samma metod på träd när det blåser för att få en lite abstrakt känsla av rörelse i lövverket.
Klar slut
Hej!
I förra inlägget skrev jag lite om hur jag går till väga för att fotografera vatten. Där nämnde jag att det finns ett Photoshopknep du kan använda om du inte har ett gråfilter och jag tänkte här visa hur du gör.
Du behöver ta en serie av bilder med kortexponering gärna 5-10 stycken, vilket du kan göra med kameran handhållen men helst på stativ. I det här exemplet har jag bara 4 bilder men vi får hoppas det fungerar ändå. Först redigera du en av bilderna Lightroom så du får den som du vill. Du kan se vad jag gjorde med den här bilden i Grundläggande-panelen. Dessutom använde jag ett övertoningsfilter som jag drog ner från bildens överkant och minskade exponeringen för att göra himlen mörkare i bildens överkant.
Nästa steg är att markera de bilder du vill använda i filmremsan längst ner i Lightroom (Shift-klicka på bilderna). Bilderna får en grå ram när de är markerade (1) och sedan tycker du på Synkronisera… (2). Observera att när jag tar en skärmdump så ändras texten till ”Automatisk synk” men när du gör detta kommer det alltså stå ”Synkronisera…” I dialogrutan som dyker upp välj ”Markera alla” och sedan ”Synkronisera”. Genom att synkronisera din bildredigering så kommer alla bilder få samma framkallning.
Tips: Om du tagit ett stort antal bilder vid ett tillfälle (samma typ av motiv och ljus) kan du spara mycket tid genom att redigera en av bilderna och sedan synkronisera det du gjort till de andra bilderna. Tänk på att selektiva justeringar i många fall inte är lämpliga att synkronisera.
Nu måste vi hoppa över i Photoshop. För att vårat trick ska fungera måste alla bilderna öppna sig som lager i samma Photoshop-dokument (en stapel med bilder som Photoshop läser uppefrån och ner). För att åstadkomma detta använder vi Foto – Redigera i – Öppna som lager i Photoshop.
Så där nu har bildens öppnats i en lagerstapel i Photoshop
De olika bilderna öppnar sig en en stapel men i samma Photoshop-dokument. Photoshop läser stapeln uppefrån och ner så därför syns bara den översta bilden. Då kan slå av och på ett lager genom att klicka på ögat och du kan använda lagermasker för att använda delar av en bild.
De här bilderna har jag tagit på frihand så det är troligt att kameran rört sig lite mellan bilderna även om de togs i rask takt. Därför måste vi justera bilderna så att delar som inte ska röra sig mellan de olika exponeringarna inte flyttar på sig (som klipporna). Det gör vi genom att med alla lager markerade (Shift-klicka på lagren och de får en ljusgrå ram) gå till Redigera – Justera lager automatiskt… I dialogrutan som kommer upp välj Automatisk projektion.
Efter justeringen behöver bilden ofta beskäras men så var inte fallet med den här bilden – måste ha hållt kameran väldigt stilla …hmmm…..misstänker nu att jag använde stativ för så stadiga händer brukar jag inte ha…..
Nästa steg är att omvandla lagerstapeln till ett smart objekt. Det gör du via menyerna Lager – Smarta objekt – Konvertera till smart objekt. Nu ser det ut som lagren försvann men det är inte riktigt sant utan de finns kvar men i en ”låda” som kallas smart objekt.
Nu är det äntligen dags att försöka få vattnet att se ut som vi använt en längre exponerings tid än vi gjorde! För detta går vi till Lager – Smarta objekt – Stapelläge – Maximal/Medel/Median. Vilket stapelläge som fungerar bäst är svårt att vet men Maximal, Medel eller Median är de som oftast ger bäst resultat. Prova dig fram!
Så här blev det med stapelläge Maximal
Så här med Medel
Och så här med Median – tycker den blir bäst för den här bilden!
Tips: med flera bilder kan du få vattnet att se ännu mer ”rökigt” ut
Sådär när du valt det stapelläge du tycker ser bäst ut så väljer du Redigera – Spara i Photoshop så kommer du tillbaka till Lightroom eller så kan du såklart fortsätta att redigera bilden efter tycke och smak i Photoshop. För att enkelt kunna fortsätta och redigera bilden är det bäst att du ändrar bilden från att vara ett smart objekt till en vanlig bild, det för du genom Lager – Smarta objekt – Rastrera.
Det var allt för den här gången hoppas du får nytta av det här tricket för att få en lite mer målad känsla i oroligt vatten och kanske till och med en känsla av lång exponeringstid.
Tips: Jag har inte provat det själv ännu, med jag skulle tro att man kan använda samma metod på träd när det blåser för att få en lite abstrakt känsla av rörelse i lövverket.
Tänkte i det här inlägget skriva lite om hur jag tänker när jag fotograferar vatten – sjö, hav eller fors. Det finns naturligtvis inget rätt eller fel utan här berätta jag bara om min strategi för dessa bilder.
Komponera bilden
Om du fotografer en kustlinje eller strand blir bilden ofta bättre om du riktar kameran åt sidan och inte ”rakt fram” ut över vattnet , det skapar linjer i bilden som ger den djup vilket gör bilden mer intressant. Bryggor, klippor och liknande kan också bli bra linjer in i bilden, något att titta efter. Det kan också vara en bra ide att titta om vattenflödet (våg som slår in och rinner tillbaka) skapar linjer som du kan använda i din bildkomposition. En annan sak att ha i tanken är om du fotograferar stenar som ligger nära vattnet är att torra stenar ofta blir lite tråkiga medan våta stenar kan vara väldigt vackra. Så tycker i alla fall jag.
Det kan också vara värt att prova att ha kameran på olika höjder – det är lätt att man alltid fotograferar i ögon höjd men om du tar bilden strax ovanför marken (eller högt upp med t.ex. en drönar eller från ett torn) får du en vinkel som betraktaren inte så ofta ser vilket gör att bilden sticker ut.
Bilden är tagen nära marken vilket gör att den skiljer sig från bilder tagna i ögon höjd på samma plats. Att bilden är tagen längs med stranden gör att man får en stark linje in i bilden. Utrustning & inställningar: Nikon D610 + Sigma 20mm/1.4 A @1/10 sek, ISO 100, f/16
Som vanlig är ljusets kvalitet viktig för att bilden ska bli bra, vilket brukar betyda sol upp- eller nedgång. Mitt på dagen är det svårt att få en bra bild – men inte omöjligt om man är kreativ nog. Ett tips är att konvertera bilder tagna mitt på dagen till svartvitt och ge bilden hög kontrast.
En bild tagen mitt på dagen konverterad till svartvitt med hög kontrast. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 + Gråfilter @ 0.5 sek, 12 mm, ISO 200, f/13
Ta bilden
I de flesta fallen behövs ett stativ eftersom exponeringstiderna brukar bli för långa för att jag ska kunna handhålla kameran. Sätt kameran i manuellt läge och sedan ställa in bländaren för att få skärpedjupet du vill eller om solen finns med i bilden så du får en fin solstjärna. Därefter anpassar jag ISO och exponeringstiden för att få en ”bra exponering” vilket i mitt fall brukar vara att underexponerad lite så jag inte riskerar fräta ut högdagrar. Om det är mycket ljus kan du behöva ett gråfilter för att få den exponeringstid du vill ha. Det är också bra att ha ett polarisationsfilter som tar bort en del blänk vilket gör att vatten ser klarare ut.
Om vi börjar med öppet vatten finns det i mina ögon två tillfällen då detta är extra intressant, antingen när det är helt vindstilla och vattnet är som en spegel eller när det blåser (ju mer desto bättre) och det går höga vågor.
I första fallet med en vattenspegel är det inga problem och du kan ta bilden ”som vanligt” och utnyttjar reflektioner i vattnet för att få en intressant bild.
En helt vindstilla dag blir vattenytan till en stor spegel som passar bra i många landskapsbilder. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 1/320 sek, 35 mm, ISO 200, f/7.1
Reflektionen i den lugna källan ger bilden en intressant symmetri som jag fastnade för när jag tog den här bilden. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 1/25 sek, 28 mm, ISO 1600, f/8
Det blir lite knepigare när det går små vågor som förstör vattenspegeln men som inte ger någon dramatik. I dessa lägen är en relativt lång exponeringstid bra, vilket kommer att släta ut vattenytan men tyvärr får man inga tydliga reflektioner och ibland ser vattenytan nästan ut som den vore gjord av flytande metall. Man kan få bra bilder under dessa förhållanden, men det är inte alltid så lätt och bygger ofta på en stark komposition.
Havet var lite oroligt när jag tog den här bilden men inte tillräckligt för att skapa spännande vågor så jag monterade på ett gråfilter och tog en riktigt lång exponering för att släta ut vattnet. Utrustning & inställningar: Nikon D7000 + Nikkor 10-24mm/3.5-4.5 @20 sek, ISO 100, f/14 + ND10 gråfilter
Om det blåser en del blir jag alltid sugen att ge mig ut att fotografera då jag giller de möjligheter som lite större vågor ger – du kan ta bilder med kort exponeringstid för att frysa det dramatiska ögonblicket då vågen slår mot stenar (1/60 sekunder eller kortare) eller ta en lite längre exponeringstid för att mjuka upp dem (0.2-1 sek). Naturligtvis beror exponeringstiden på hur mycket det blåser och hur ljust det är men jag brukar börja med en exponeringstid runt 1 sekund för där brukar vågorna smetas ut och bilda ”rök” runt stenar men ändå ha kvar lite struktur.
En våg kan vara ett motiv i sig men då tycker jag man ska ha en så pass lång exponeringstid att man inte fryser bilden utan får en lagom utsmetad rörelse i bilden. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO PZ 45-175mm/4-5.6 @ 1/15 sek, 160 mm, ISO 200, f/18
Med en längre slutartid blir ett stökig hav till en ”vattenrök”. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 2 sek, 22 mm, ISO 200, f/7.1
Med en lite kortare exponeringstid kan man fånga vatten stänk. Utrustning & inställningar: Nikon D610 + Sigma 20mm/1.4 A @1/4 sek, ISO 100, f/16
När jag fotograferar ett vattenfall eller fors tänker jag ungefär på samma sätt som med vågor. Jag tycker om att ”smeta” ut vattnet i forsen för att förmedla en känsla av rörelse. Det är lätt att ha en för lång exponeringstid där vattnet blir helt silkeslent – jag tycker om när det finns kvar lite textur i vattnet som skapar linjer som följer vattenflödet. Jag brukar undvika är att frysa rörelsen helt då jag inte tycker det blir bra på bild. Liksom för vågorna brukar jag börja med en exponeringstid runt 1 sekund och sedan anpassa slutartiden till förhållandena som råder – hur ljust det är och hur fort vattnet flödar.
Det gäller att hitta en exponeringstid som tar bort onödiga detaljer i vattnet men behåller lite av texturen samt ger en känsla av rörelse. Utrustning & inställningar: Nikon D610 + Sigma 20mm/1.4 A @1/4 sek, ISO 100, f/13
Tips: om du inte har ett gråfilter finns det ett knep du kan använda dig av för att få bilden att se ut som en lång exponering. Med kameran på stativ ta en bildserie (5-10 bilder) på det vågiga vattenytan och sedan finns det ett Photoshop-knep jag tänkte visa i nästa inlägg……
Den här bilden är sammansatt av en bildserie för att ge känslan av en bild med lång exponering. Däremot valde jag en bild med det största vågstänket för att få den lite mer definierad. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 1/25 sek, 22 mm, ISO 200, f/9
Så enligt min åsikt finns det två tillfällen där det är värt att ta med kameran till en vattenyta – antingen när det är helt vindstilla eller när det stormar – då blir det ofta bra bilder.
Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 5 sek, 35 mm, ISO 200, f/20
Det var allt för den här gången. I nästa inlägg tänkte jag visa mitt ”tips” för att få bilden att se ut som en långexponering trots att den inte var det.
Klart slut!
Hejsan!
Tänkte i det här inlägget skriva lite om hur jag tänker när jag fotograferar vatten – sjö, hav eller fors. Det finns naturligtvis inget rätt eller fel utan här berätta jag bara om min strategi för dessa bilder.
Komponera bilden
Om du fotografer en kustlinje eller strand blir bilden ofta bättre om du riktar kameran åt sidan och inte ”rakt fram” ut över vattnet , det skapar linjer i bilden som ger den djup vilket gör bilden mer intressant. Bryggor, klippor och liknande kan också bli bra linjer in i bilden, något att titta efter. Det kan också vara en bra ide att titta om vattenflödet (våg som slår in och rinner tillbaka) skapar linjer som du kan använda i din bildkomposition. En annan sak att ha i tanken är om du fotograferar stenar som ligger nära vattnet är att torra stenar ofta blir lite tråkiga medan våta stenar kan vara väldigt vackra. Så tycker i alla fall jag.
Det kan också vara värt att prova att ha kameran på olika höjder – det är lätt att man alltid fotograferar i ögon höjd men om du tar bilden strax ovanför marken (eller högt upp med t.ex. en drönar eller från ett torn) får du en vinkel som betraktaren inte så ofta ser vilket gör att bilden sticker ut.
Bilden är tagen nära marken vilket gör att den skiljer sig från bilder tagna i ögon höjd på samma plats. Att bilden är tagen längs med stranden gör att man får en stark linje in i bilden. Utrustning & inställningar: Nikon D610 + Sigma 20mm/1.4 A @1/10 sek, ISO 100, f/16
Som vanlig är ljusets kvalitet viktig för att bilden ska bli bra, vilket brukar betyda sol upp- eller nedgång. Mitt på dagen är det svårt att få en bra bild – men inte omöjligt om man är kreativ nog. Ett tips är att konvertera bilder tagna mitt på dagen till svartvitt och ge bilden hög kontrast.
En bild tagen mitt på dagen konverterad till svartvitt med hög kontrast. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 + Gråfilter @ 0.5 sek, 12 mm, ISO 200, f/13
Ta bilden
I de flesta fallen behövs ett stativ eftersom exponeringstiderna brukar bli för långa för att jag ska kunna handhålla kameran. Sätt kameran i manuellt läge och sedan ställa in bländaren för att få skärpedjupet du vill eller om solen finns med i bilden så du får en fin solstjärna. Därefter anpassar jag ISO och exponeringstiden för att få en ”bra exponering” vilket i mitt fall brukar vara att underexponerad lite så jag inte riskerar fräta ut högdagrar. Om det är mycket ljus kan du behöva ett gråfilter för att få den exponeringstid du vill ha. Det är också bra att ha ett polarisationsfilter som tar bort en del blänk vilket gör att vatten ser klarare ut.
Om vi börjar med öppet vatten finns det i mina ögon två tillfällen då detta är extra intressant, antingen när det är helt vindstilla och vattnet är som en spegel eller när det blåser (ju mer desto bättre) och det går höga vågor.
I första fallet med en vattenspegel är det inga problem och du kan ta bilden ”som vanligt” och utnyttjar reflektioner i vattnet för att få en intressant bild.
En helt vindstilla dag blir vattenytan till en stor spegel som passar bra i många landskapsbilder. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 1/320 sek, 35 mm, ISO 200, f/7.1
Reflektionen i den lugna källan ger bilden en intressant symmetri som jag fastnade för när jag tog den här bilden. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 1/25 sek, 28 mm, ISO 1600, f/8
Det blir lite knepigare när det går små vågor som förstör vattenspegeln men som inte ger någon dramatik. I dessa lägen är en relativt lång exponeringstid bra, vilket kommer att släta ut vattenytan men tyvärr får man inga tydliga reflektioner och ibland ser vattenytan nästan ut som den vore gjord av flytande metall. Man kan få bra bilder under dessa förhållanden, men det är inte alltid så lätt och bygger ofta på en stark komposition.
Havet var lite oroligt när jag tog den här bilden men inte tillräckligt för att skapa spännande vågor så jag monterade på ett gråfilter och tog en riktigt lång exponering för att släta ut vattnet. Utrustning & inställningar: Nikon D7000 + Nikkor 10-24mm/3.5-4.5 @20 sek, ISO 100, f/14 + ND10 gråfilter
Om det blåser en del blir jag alltid sugen att ge mig ut att fotografera då jag giller de möjligheter som lite större vågor ger – du kan ta bilder med kort exponeringstid för att frysa det dramatiska ögonblicket då vågen slår mot stenar (1/60 sekunder eller kortare) eller ta en lite längre exponeringstid för att mjuka upp dem (0.2-1 sek). Naturligtvis beror exponeringstiden på hur mycket det blåser och hur ljust det är men jag brukar börja med en exponeringstid runt 1 sekund för där brukar vågorna smetas ut och bilda ”rök” runt stenar men ändå ha kvar lite struktur.
En våg kan vara ett motiv i sig men då tycker jag man ska ha en så pass lång exponeringstid att man inte fryser bilden utan får en lagom utsmetad rörelse i bilden. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO PZ 45-175mm/4-5.6 @ 1/15 sek, 160 mm, ISO 200, f/18
Med en längre slutartid blir ett stökig hav till en ”vattenrök”. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 2 sek, 22 mm, ISO 200, f/7.1
Med en lite kortare exponeringstid kan man fånga vatten stänk. Utrustning & inställningar: Nikon D610 + Sigma 20mm/1.4 A @1/4 sek, ISO 100, f/16
När jag fotograferar ett vattenfall eller fors tänker jag ungefär på samma sätt som med vågor. Jag tycker om att ”smeta” ut vattnet i forsen för att förmedla en känsla av rörelse. Det är lätt att ha en för lång exponeringstid där vattnet blir helt silkeslent – jag tycker om när det finns kvar lite textur i vattnet som skapar linjer som följer vattenflödet. Jag brukar undvika är att frysa rörelsen helt då jag inte tycker det blir bra på bild. Liksom för vågorna brukar jag börja med en exponeringstid runt 1 sekund och sedan anpassa slutartiden till förhållandena som råder – hur ljust det är och hur fort vattnet flödar.
Det gäller att hitta en exponeringstid som tar bort onödiga detaljer i vattnet men behåller lite av texturen samt ger en känsla av rörelse. Utrustning & inställningar: Nikon D610 + Sigma 20mm/1.4 A @1/4 sek, ISO 100, f/13
Tips: om du inte har ett gråfilter finns det ett knep du kan använda dig av för att få bilden att se ut som en lång exponering. Med kameran på stativ ta en bildserie (5-10 bilder) på det vågiga vattenytan och sedan finns det ett Photoshop-knep jag tänkte visa i nästa inlägg……
Den här bilden är sammansatt av en bildserie för att ge känslan av en bild med lång exponering. Däremot valde jag en bild med det största vågstänket för att få den lite mer definierad. Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 1/25 sek, 22 mm, ISO 200, f/9
Så enligt min åsikt finns det två tillfällen där det är värt att ta med kameran till en vattenyta – antingen när det är helt vindstilla eller när det stormar – då blir det ofta bra bilder.
Utrustning & inställningar: Panasonic Lumix GX80 + Lumix G VARIO 12-35mm/2.8 @ 5 sek, 35 mm, ISO 200, f/20
Det var allt för den här gången. I nästa inlägg tänkte jag visa mitt ”tips” för att få bilden att se ut som en långexponering trots att den inte var det.
I det här inlägget tänkte jag visa hur jag redigerar en bild från början till slut i Lightroom och Photoshop. Bilden är som vanligt underexponerad för att bevara så mycket detaljer i de ljusa delarna som möjligt.
Bilden är tagen i Sälen med Lumix GX80 + 12-35/2.8 objektiv (1/320 sek, f/14, ISO200, 20mm). Jag använde en liten bländare för att få solstrålarna.
(1) Vi börjar i Lightrooms Grundläggande-panel. Jag vill göra bilden ljusare och ökar därför Exponering (+45), Skuggor (+87) och Vita (+12), men jag vill skydda de ljusaste delarna så jag drar ner Högdagrar något (-27). Sedan ökar jag Klarhet (+17) och Lyster (+19). Jag brukar oftast öka kontrasten men efter dessa justeringar tyckte jag kontrasten var för hög så jag minskade Kontrast (-6).
(2) Nu vill jag göra förgrunden ljusare utan att påverka himlen och det gör jag med ett Övertoningsfilter. För att ljusa upp förgrunden så klickade jag på Övertoningsfiltret och drog nerifrån och upp tills den övre linjen når horisonten. Sedan ökade jag Exponering (+1.67) samt gjorde förgrunden lite varmare genom att öka Temperaturen (19)
(3) Jag tycker att området runt solen har blivit lite väl mörkt och vill ljusa upp där genom att använda ett Radiellt-filter. Jag placerade filtret med mitten över solen och drog ut en ganska stor oval och ökade Exponeringen (+1.95) och minska Vita (-7) något för att inte få helt vita pixlar. Dessutom gjorde jag ljuset varmare (Temperatur 40) och med en magentaton (Färgton 37). I inlägget om Skugga/efterbelysa skrev jag lite mer om det radiella-filtret så ta gärna en titta på det inlägget.
(4) Nu vill jag förstärka ljusstråken som bildas på snön i förgrunden. Även här använder jag det Radiella-filter. Jag placerar ut Radiella-filter som är något större än ljusstråken och ökar Exponeringen (+0.98), Temperaturen (100) och ökar magentatonen (Färgton 42).
(5) I nästa steg tar jag bort den gröna solkatten samt eventuella sensorfläckar. Jag har skrivit om det här i mer detalj i ett tidigare inlägg så titta gärna där om du vill veta mer.
(6) Jag tycker att leksakerna i förgrunden stör bilden lite – ha det varit barn som lekt där hade det kanske istället gjort bilden bättre. Dessutom är en del av leksakerna bara delvis med. Jag går över till photoshop och tar bort dessa genom att högerklicka på bilden och välja Redigera i – Redigera i Photoshop CC 2017. I dialogrutan som kommer upp ska du välja ”Redigera en kopia med Lightroom-justeringar” Först bör du duplicera lagret (Cmd+J) så att du alltid har kvar startbilden om något går fel. Nästa steg är svårt att visa men genom att använda verktygen Klonstämpel, Lappa, Lagningspensel och Smart lagningspensel kan du ta bort störande objekt. Svårt att visa hur de fungerar men jag har länkat till youtube-klipp som beskriver dessa verktyg. Det kräver lite övning för att behärska dessa verktyg, men som vanligt – träning ger färdighet.
(7) Så där nu tycker jag bilden börjar bli klar. För att komma tillbaka till Lightroom gå till Arkiv – Spara (inte Spara som!!) så kommer bilden tillbaka till Lightroom. Du kan naturligtvis spara ut den färdiga bilden från Photoshop men jag slutar alltid i Lightroom som är det program som håller ordning på mitt bildbibliotek.
(8) När jag är tillbaka i Lightroom så exporterar jag ut bilden som en jpg om jag vill skriva ut den eller publicera den på nätet någonstans. Hur jag gör det kan du hitta här – titta i slutet av inlägget!
Här är startbilden
och här slutbilden
Det var allt för den här gången
Klart slut!
Hej!
I det här inlägget tänkte jag visa hur jag redigerar en bild från början till slut i Lightroom och Photoshop. Bilden är som vanligt underexponerad för att bevara så mycket detaljer i de ljusa delarna som möjligt.
Bilden är tagen i Sälen med Lumix GX80 + 12-35/2.8 objektiv (1/320 sek, f/14, ISO200, 20mm). Jag använde en liten bländare för att få solstrålarna.
(1) Vi börjar i Lightrooms Grundläggande-panel. Jag vill göra bilden ljusare och ökar därför Exponering (+45), Skuggor (+87) och Vita (+12), men jag vill skydda de ljusaste delarna så jag drar ner Högdagrar något (-27). Sedan ökar jag Klarhet (+17) och Lyster (+19). Jag brukar oftast öka kontrasten men efter dessa justeringar tyckte jag kontrasten var för hög så jag minskade Kontrast (-6).
(2) Nu vill jag göra förgrunden ljusare utan att påverka himlen och det gör jag med ett Övertoningsfilter. För att ljusa upp förgrunden så klickade jag på Övertoningsfiltret och drog nerifrån och upp tills den övre linjen når horisonten. Sedan ökade jag Exponering (+1.67) samt gjorde förgrunden lite varmare genom att öka Temperaturen (19)
(3) Jag tycker att området runt solen har blivit lite väl mörkt och vill ljusa upp där genom att använda ett Radiellt-filter. Jag placerade filtret med mitten över solen och drog ut en ganska stor oval och ökade Exponeringen (+1.95) och minska Vita (-7) något för att inte få helt vita pixlar. Dessutom gjorde jag ljuset varmare (Temperatur 40) och med en magentaton (Färgton 37). I inlägget om Skugga/efterbelysa skrev jag lite mer om det radiella-filtret så ta gärna en titta på det inlägget.
(4) Nu vill jag förstärka ljusstråken som bildas på snön i förgrunden. Även här använder jag det Radiella-filter. Jag placerar ut Radiella-filter som är något större än ljusstråken och ökar Exponeringen (+0.98), Temperaturen (100) och ökar magentatonen (Färgton 42).
(5) I nästa steg tar jag bort den gröna solkatten samt eventuella sensorfläckar. Jag har skrivit om det här i mer detalj i ett tidigare inlägg så titta gärna där om du vill veta mer.
(6) Jag tycker att leksakerna i förgrunden stör bilden lite – ha det varit barn som lekt där hade det kanske istället gjort bilden bättre. Dessutom är en del av leksakerna bara delvis med. Jag går över till photoshop och tar bort dessa genom att högerklicka på bilden och välja Redigera i – Redigera i Photoshop CC 2017. I dialogrutan som kommer upp ska du välja ”Redigera en kopia med Lightroom-justeringar” Först bör du duplicera lagret (Cmd+J) så att du alltid har kvar startbilden om något går fel. Nästa steg är svårt att visa men genom att använda verktygen Klonstämpel, Lappa, Lagningspensel och Smart lagningspensel kan du ta bort störande objekt. Svårt att visa hur de fungerar men jag har länkat till youtube-klipp som beskriver dessa verktyg. Det kräver lite övning för att behärska dessa verktyg, men som vanligt – träning ger färdighet.
(7) Så där nu tycker jag bilden börjar bli klar. För att komma tillbaka till Lightroom gå till Arkiv – Spara (inte Spara som!!) så kommer bilden tillbaka till Lightroom. Du kan naturligtvis spara ut den färdiga bilden från Photoshop men jag slutar alltid i Lightroom som är det program som håller ordning på mitt bildbibliotek.
(8) När jag är tillbaka i Lightroom så exporterar jag ut bilden som en jpg om jag vill skriva ut den eller publicera den på nätet någonstans. Hur jag gör det kan du hitta här – titta i slutet av inlägget!
I det här inlägget tänkte jag visa ett litet knep som kan vara bra att ha i bildbehandlingsverktygslådan. Kraftfullt och enkelt är det också! Genom att använda s.k. Lab (Ljushet och färgkanalerna a och b)-färger kan du öka mättnaden och skapa mjukare övergångar mellan färger utan att fräta ut detaljer vilket blir resultatet om du drar hårt i mättnadsreglaget. Lab är en större färgrymd än RGB och det ska vi använda för att ”dra isär” färger (synliggöra flera färger), dessutom kan man justera ljusheten (L) och färger (a och b) utan att de påverkar varandra vilket du inte kan med RGB-färger. Det här är en metod som jag använder ofta men den är kraftfull så det är lätt att gå för långt. Det här är ett Photoshop-trick men fungerar i alla program som kan hantera lager, kurvor och Lab-färg. För att använda den här metoden bör du börja med en rå-fil, jag tror inte det kommer att sluta väl om du startar med en jpg-fil men du kan ju alltid prova…..
Vi börjar med den här bilden som jag tog i mitten av januari-2017 vid Fågelsundet i norra Uppland.
Så här ser rå-filen utan justeringar i Lightroom. Bilden är tagen med en Lumix GX80 + 12-35/2.8 (12mm, f/13, ISO 200, 0.8 sek). Här använde jag en väldigt liten bländare (för en m4/3 kamera) för att få längre exponeringstid och därmed vattnet mjukare.
Bilden är väl på många sätt bra som den är och på sitt sätt skön i sin mjuka pastellfärger, men den återspeglar inte scenen jag såg när jag stod på klipporna. Himlen riktigt glödde i rött och rosa och de blå-lila tonerna var intensiva. Jag ska försöka få fram intensiteten i färgerna som fanns där genom att använda Lab-färger. Låt oss börja!
(1) Öppna bilden i Photoshop och duplicera lagret Cmd/Ctrl-J
(2) Ändra läge till Lab-färg (Bild – Läge – Lab-färg)
(3) Du får nu upp en dialogrutan där du ska trycka på knappen Tillämpa inte (väljer du Tillämpa kommer lagren slås ihop och det vill du inte!). Noterade att på en windowsdator så har knapparna för ”Tillämpa inte” och ”Tillämpa” bytt plats så var noga att läsa vad som står så du inte trycker på fel alternativ – du måste ha två lager också efter att du bytt till Lab-läge.
(4) Normalt tycker jag du alltid ska använda justeringslager men inte i detta fall. Här gör vi en justering direkt på bilden genom att öppen Kurvor via menyn (Bild – Justeringar – Kurvor). Anledningen till att vi inte använder justeringslager är att dessa försvinner när vi byter färgrymd tillbaka till RGB och därmed försvinner också de justeringar vi gör.
(5) Till skillnad från RGB-färger (som har kanalerna Röd, Grön, Blå) har Lab-färg kanalerna L (ljushet), a och b. Ljusheten låter vi vara men dra in de små trianglarna på a- och b-kanalerna så de närmar sig foten på histogrammet. Men du måste dra in lika mycket på båda sidorna av histogrammet och samma mängd i både a- och b-kanalerna.
I Lab-läget heter kanalerna L, a och b istället för de vanliga R, G och B. I den här bilden ser du histogrammet för Ljushet, histogrammen för a och b kommer att se olika ut. Dessa får du fram genom att klicka på dessa i listan eller kort kommandona Alt+4 och Alt+5.
Dialogrutorna för a- och b-kanalerna. Här drog jag in kanterna lika mycket med hjälp av rutnätet(1.5 ruta på vardera sida) . Det är viktig att du drar lika mycket på båda sidorna av toppen i histogrammet och samma mängd på både a- och b-kanalerna (annars får du färgstick).
(6) Denna justering gör färgerna mycket mer mättade men de fräter inte ut lika lätt som om du ökar mättnaden på vanligt sätt och du påverkar inte kontrasten i bilden. Som du ser nedan får bilden lätt en ”radioaktiv” utstrålning….. Men det kommer vi fixa!
(7) Nu går vi tillbaka till den gamla trygga RGB-färgrymden igen genom Bild – Läge – RGB-färg och i dialogrutan som dyker upp är det viktigt att du väljer Tillämpa inte (vilket känns lite bakvänt men väljer du ”Tillämpa” slås lagren ihop och du står där med din radioaktiva bild – inte alls bra).
(8) Nu är vi tillbaka i den trygga RGB-färgen och allt fungerar som vanligt, men vi har fått med oss färger från Lab-läget. Färgerna blir nästan alltid för starka så det första jag gör är att minska opaciteten på det översta färgglada lagret till i det här fallet 40% (men ofta får du minska opaciteten mer, ner till 20% är inte ovanligt). Det blev ganska bra tycker jag och representerar mycket bättre hur det var att stå där – minns att molntussarna såg ut ha varit doppade i rosa färg! Så här blev det!
Ibland kan olika delar av bilden behöva olika mycket av färg knuffen. Då är det enklast att använda en svart lagermask och måla in färgmättnaden med vita penslar med olika opacitet (med maximal mjukhet) på olika delar av bilden.
Vad är fördelen med att justera mättnaden med Lab-färg (vänster bild nedan) jämfört med en vanlig ökning i mättnad (höger bild nedan)? Här nedanför kan du se samma bild där jag försökt matcha mättnaden i den röda rektangeln. Som du ser i den högra bilden påverkas färgerna och kontrasten i bilden mycket mer med en mättnads justering och krackelerar i vissa delar av himlen. En viktig skillnad mellan RGB- och Lab-läget är att du kan stärka färgerna utan att påverka kontrasten i bilden (kom ihåg att ljushet och färger är separerade i olika kanaler).
Kan vara svårt att se hur mycket bättre kvaliteten av bilden blir då du använder Lab-justering för att öka mättnaden på de små bilderna här, jämfört med en vanlig mättnads justering. Prova gärna med en egen bild och jämför regioner med hög mättnad vid 100% in zoomning. Dock viktig att tänka på att för en måttlig ökning av mättnad fungerar de vanliga reglagen i Lightroom och Adobe Camera Raw alldeles utmärkt, men i bilder som från början har väldigt lite färg så är Lab metoden mycket mer användbar då den på nått vis gräver fram färger.
Jag använder den här Lab-metoden på de bilder som jag tycker har potential, men så klart fungerar en vanlig mättnads justering bra i de flesta fall (men titta på det andra tipset här nedanför).
Tips: Om start bilden redan har hög mättnad eller ett färgstick brukar Lab-metoden inte vara lämplig. Som bäst är den på bilder som har svaga färger.
Tips: I Adobe Camera Raw och Lightroom finns två reglage som kontrollerar färgmättnad – Mättnad och Lyster. Av dessa väljer jag alltid Lyster (och jag låter oftast Mättnad vara). Fördelen med Lyster-reglaget är att det påverkar de minst mättade färgerna mest och låter de redan mättade färgerna vara och dessutom skyddas hudtoner.
Det här var allt för den här gången.
Klart slut
Hej!
I det här inlägget tänkte jag visa ett litet knep som kan vara bra att ha i bildbehandlingsverktygslådan. Kraftfullt och enkelt är det också! Genom att använda s.k. Lab (Ljushet och färgkanalerna a och b)-färger kan du öka mättnaden och skapa mjukare övergångar mellan färger utan att fräta ut detaljer vilket blir resultatet om du drar hårt i mättnadsreglaget. Lab är en större färgrymd än RGB och det ska vi använda för att ”dra isär” färger (synliggöra flera färger), dessutom kan man justera ljusheten (L) och färger (a och b) utan att de påverkar varandra vilket du inte kan med RGB-färger. Det här är en metod som jag använder ofta men den är kraftfull så det är lätt att gå för långt. Det här är ett Photoshop-trick men fungerar i alla program som kan hantera lager, kurvor och Lab-färg. För att använda den här metoden bör du börja med en rå-fil, jag tror inte det kommer att sluta väl om du startar med en jpg-fil men du kan ju alltid prova…..
Vi börjar med den här bilden som jag tog i mitten av januari-2017 vid Fågelsundet i norra Uppland.
Så här ser rå-filen utan justeringar i Lightroom. Bilden är tagen med en Lumix GX80 + 12-35/2.8 (12mm, f/13, ISO 200, 0.8 sek). Här använde jag en väldigt liten bländare (för en m4/3 kamera) för att få längre exponeringstid och därmed vattnet mjukare.
Bilden är väl på många sätt bra som den är och på sitt sätt skön i sin mjuka pastellfärger, men den återspeglar inte scenen jag såg när jag stod på klipporna. Himlen riktigt glödde i rött och rosa och de blå-lila tonerna var intensiva. Jag ska försöka få fram intensiteten i färgerna som fanns där genom att använda Lab-färger. Låt oss börja!
(1) Öppna bilden i Photoshop och duplicera lagret Cmd/Ctrl-J
(2) Ändra läge till Lab-färg (Bild – Läge – Lab-färg)
(3) Du får nu upp en dialogrutan där du ska trycka på knappen Tillämpa inte (väljer du Tillämpa kommer lagren slås ihop och det vill du inte!). Noterade att på en windowsdator så har knapparna för ”Tillämpa inte” och ”Tillämpa” bytt plats så var noga att läsa vad som står så du inte trycker på fel alternativ – du måste ha två lager också efter att du bytt till Lab-läge.
(4) Normalt tycker jag du alltid ska använda justeringslager men inte i detta fall. Här gör vi en justering direkt på bilden genom att öppen Kurvor via menyn (Bild – Justeringar – Kurvor). Anledningen till att vi inte använder justeringslager är att dessa försvinner när vi byter färgrymd tillbaka till RGB och därmed försvinner också de justeringar vi gör.
(5) Till skillnad från RGB-färger (som har kanalerna Röd, Grön, Blå) har Lab-färg kanalerna L (ljushet), a och b. Ljusheten låter vi vara men dra in de små trianglarna på a- och b-kanalerna så de närmar sig foten på histogrammet. Men du måste dra in lika mycket på båda sidorna av histogrammet och samma mängd i både a- och b-kanalerna.
I Lab-läget heter kanalerna L, a och b istället för de vanliga R, G och B. I den här bilden ser du histogrammet för Ljushet, histogrammen för a och b kommer att se olika ut. Dessa får du fram genom att klicka på dessa i listan eller kort kommandona Alt+4 och Alt+5.
Dialogrutorna för a- och b-kanalerna. Här drog jag in kanterna lika mycket med hjälp av rutnätet(1.5 ruta på vardera sida) . Det är viktig att du drar lika mycket på båda sidorna av toppen i histogrammet och samma mängd på både a- och b-kanalerna (annars får du färgstick).
(6) Denna justering gör färgerna mycket mer mättade men de fräter inte ut lika lätt som om du ökar mättnaden på vanligt sätt och du påverkar inte kontrasten i bilden. Som du ser nedan får bilden lätt en ”radioaktiv” utstrålning….. Men det kommer vi fixa!
(7) Nu går vi tillbaka till den gamla trygga RGB-färgrymden igen genom Bild – Läge – RGB-färg och i dialogrutan som dyker upp är det viktigt att du väljer Tillämpa inte (vilket känns lite bakvänt men väljer du ”Tillämpa” slås lagren ihop och du står där med din radioaktiva bild – inte alls bra).
(8) Nu är vi tillbaka i den trygga RGB-färgen och allt fungerar som vanligt, men vi har fått med oss färger från Lab-läget. Färgerna blir nästan alltid för starka så det första jag gör är att minska opaciteten på det översta färgglada lagret till i det här fallet 40% (men ofta får du minska opaciteten mer, ner till 20% är inte ovanligt). Det blev ganska bra tycker jag och representerar mycket bättre hur det var att stå där – minns att molntussarna såg ut ha varit doppade i rosa färg! Så här blev det!
Ibland kan olika delar av bilden behöva olika mycket av färg knuffen. Då är det enklast att använda en svart lagermask och måla in färgmättnaden med vita penslar med olika opacitet (med maximal mjukhet) på olika delar av bilden.
Vad är fördelen med att justera mättnaden med Lab-färg (vänster bild nedan) jämfört med en vanlig ökning i mättnad (höger bild nedan)? Här nedanför kan du se samma bild där jag försökt matcha mättnaden i den röda rektangeln. Som du ser i den högra bilden påverkas färgerna och kontrasten i bilden mycket mer med en mättnads justering och krackelerar i vissa delar av himlen. En viktig skillnad mellan RGB- och Lab-läget är att du kan stärka färgerna utan att påverka kontrasten i bilden (kom ihåg att ljushet och färger är separerade i olika kanaler).
Kan vara svårt att se hur mycket bättre kvaliteten av bilden blir då du använder Lab-justering för att öka mättnaden på de små bilderna här, jämfört med en vanlig mättnads justering. Prova gärna med en egen bild och jämför regioner med hög mättnad vid 100% in zoomning. Dock viktig att tänka på att för en måttlig ökning av mättnad fungerar de vanliga reglagen i Lightroom och Adobe Camera Raw alldeles utmärkt, men i bilder som från början har väldigt lite färg så är Lab metoden mycket mer användbar då den på nått vis gräver fram färger.
Jag använder den här Lab-metoden på de bilder som jag tycker har potential, men så klart fungerar en vanlig mättnads justering bra i de flesta fall (men titta på det andra tipset här nedanför).
Tips: Om start bilden redan har hög mättnad eller ett färgstick brukar Lab-metoden inte vara lämplig. Som bäst är den på bilder som har svaga färger.
Tips: I Adobe Camera Raw och Lightroom finns två reglage som kontrollerar färgmättnad – Mättnad och Lyster. Av dessa väljer jag alltid Lyster (och jag låter oftast Mättnad vara). Fördelen med Lyster-reglaget är att det påverkar de minst mättade färgerna mest och låter de redan mättade färgerna vara och dessutom skyddas hudtoner.
I det här inlägget tänkte jag visa hur du kan lägga ihop flera överlappande bilder till ett panorama, alltså en ”avlång” bild (på bredden eller höjden). Först kanske jag ska säga att många kameror har en inbyggd panoramafunktion som låter dig göra ett panorama direkt i kameran (och även i mobiltelefonen). Prova den och om du tycker resultatet är bra så behöver du inte läsa mer av det här inlägget utan gå ut och fota panoraman istället!
Jag använder inte panoramafunktionen i kameran av två anledningar:
(1) Jag tänker att eftersom beräkningskraften i datorn är större (än den i kameran) så borde resultatet där bli bättre. Dessutom kan du få (lite) kontroll över processen.
(2) Den främsta orsaken till att jag använder Lightroom för att slå ihop bilder till panoramor är att om du fotograferat i rå-format så blir även panoramabilden i rå-format (dng), vilket ger dig största möjliga flexibilitet i vidare efterbehandling.
Några saker att tänka på för att få till ett bra panorama:
(1) Det är viktigt att bilderna överlappar varandra och det ganska mycket (30-50% överlapp).
(2) Det kommer att bli förvrängningar av bilden så det är bra att lämna ganska mycket ”luft” runt viktiga delar i bilden då du ofta behöver beskära panormat en hel del.
(3) Använd inte allt för extrema vidvinkelobjektiv då dessa orsakar stora förvrängningar av bilden som kommer göra det knepigare att sätta ihop ett snyggt panorama. Själv använder jag oftast 50 mm eller 70-200 mm objektiv och tar många bilder för att täcka in motivet.
(4) Använd stativ om det går. Det finns speciella stativhuvuden som ser till att kameran roterar runt sensorn och det gör det lättare att sätta ihop bilderna. Med det sagt så använder jag en vanlig kulled och tycker det fungerar bra, och ska jag vara helt ärlig så är många av mina panoramor sammansatt av bilder jag tagit handhållet….
Tips: Ibland är det svårt att komma ihåg vilka bilder som ska vara med i panormat när du sitter hemma vid datorn (du kanske har flera olika bildserier som ska bli olika panoramor). För att göra det lätt för mig brukar jag ta en bild med min hand framför objektivet och därefter bilderna och sedan en bild till på handen. Nu vet jag att bilderna mellan händerna ska bli ett panorama (eller för den delen en HDR-bild).
Tips: Kom ihåg att du kan göra panoramor både horisontellt och vertikalt!
Låt oss börja! Jag tänkte använda dessa bilder tagna vid den gamla järnvägsbron i Gysinge med en Nikon D7000 och ett Sigma 70-200/2.8 objektiv (@ 70 mm, f/10, ISO 100, 1/80 sek) på stativ. Bilderna är underexponerade men det gör jag för att inte förlora detaljer i de ljusa partierna, och jag vet att Lightroom kan ta fram mycket detaljer i de mörka delarna (men kanske skulle jag ha provat att göra varje bild till en HDR-bild och sedan lagt samman HDR-bilderna till ett panorama…).
Panoramat består av 5 bilder som är tagna från höger till vänster, sedan vinklade jag ner kameran något och tog 5 bilder till från vänster till höger. Bästa resultat blir det om man har ett ganska stort överlapp mellan bilderna. Varje bild är 16 MP (Nikon D7000)
(1) Markera de bilder du vill använda till panoramat i Lightrooms filmremsa genom att Ctrl/Cmd-klicka på dem och markerade bilder får en ljusgrå ram omkring sig.
(2) Med bilderna markerade väljer du Foto – Fotosammanfogning – Panorama (eller tryck Shift+M)
(3) Dialogrutan för panoranasammanfogning ser ut så här
Det finns inte så många reglage utan det är bara att välja den metod Lightroom ska använda för att slå ihop bilderna (Välj en projektion). Prova att klicka i de olika alternativen och se hur förhandsgranskningen till vänster ser ut. Välj det som passar bilden bäst. Här använder jag Cylindrisk.
Om rutan Beskär automatiskt är i-klickad kommer Lightroom beskära bilden så alla vita partier försvinner. Jag använder aldrig den här funktionen då jag ofta behöver räta upp bilden och det kan påverka hur jag vill beskära.
Om du använder Lightroom CC har du några ytterligare alternativ som hjälper dig att fylla ut så mycket som möjligt av bildutan med bilden (”boundary warp”), men eftersom jag använder Lightroom 6 saknar jag tyvärr den funktionen.
(4) När du är nöjd klickar du på Sammanfoga. Lightroom kommer nu att slå samman bilderna till en panoramabild. Om du fotograferar i rå-format kommer även panoramabilden vara i rå-format (av typen dng) vilket ger dig maximal flexibilitet i vidare bildbehandling. Panoramabilden placeras i filmremsan bredvid ursprungsbilderna med tillägget ”-pano.dng”
Som du ser är jag tvungen att beskära bilden en hel del eftersom det saknas bildinformation här och där. Därför är det viktigt att fotografera motiven med ganska mycket luft omkring så att du kan beskära utan att förlora någon viktig del av bilden.
Det första jag gör är att ljusa upp skuggorna och sedan räta upp bilden samt beskär bort de tomma områdena.
(5) Nu kan du fortsätta att bildbehandla bilden i Lightroom efter tycke och smak. Mitt mål var att framhäva de fina höstfärgerna och så här blev det för mig ……..kanske lite väl mycket färg….men jag gillar det så…..
Kameran jag använde tar 16 MP bilder men panoramat blev en c:a 46 MP bild (10997 x 4156 px)!! Den här bilden kan man skriva ut stort!!
Här är resultatet
Den stora styrkan med att använda Lightroom för att skapa panoramabilder är att resultatet blir en rå-fil vilket ger flexibilitet för vidare bildbehandling (samma orsak till att jag använder Lightroom för att skapa HDR-bilder). Dessutom är det mycket enkelt och fungerar väl även med bilder tagna handhållet.
Nyckeln till ett lyckat resultat är att de olika bilderna överlappar ganska mycket och att inte använda ett allt för vidvinkligt objektiv.
I det här inlägget tänkte jag visa hur du kan lägga ihop flera överlappande bilder till ett panorama, alltså en ”avlång” bild (på bredden eller höjden). Först kanske jag ska säga att många kameror har en inbyggd panoramafunktion som låter dig göra ett panorama direkt i kameran (och även i mobiltelefonen). Prova den och om du tycker resultatet är bra så behöver du inte läsa mer av det här inlägget utan gå ut och fota panoraman istället!
Jag använder inte panoramafunktionen i kameran av två anledningar:
(1) Jag tänker att eftersom beräkningskraften i datorn är större (än den i kameran) så borde resultatet där bli bättre. Dessutom kan du få (lite) kontroll över processen.
(2) Den främsta orsaken till att jag använder Lightroom för att slå ihop bilder till panoramor är att om du fotograferat i rå-format så blir även panoramabilden i rå-format (dng), vilket ger dig största möjliga flexibilitet i vidare efterbehandling.
Några saker att tänka på för att få till ett bra panorama:
(1) Det är viktigt att bilderna överlappar varandra och det ganska mycket (30-50% överlapp).
(2) Det kommer att bli förvrängningar av bilden så det är bra att lämna ganska mycket ”luft” runt viktiga delar i bilden då du ofta behöver beskära panormat en hel del.
(3) Använd inte allt för extrema vidvinkelobjektiv då dessa orsakar stora förvrängningar av bilden som kommer göra det knepigare att sätta ihop ett snyggt panorama. Själv använder jag oftast 50 mm eller 70-200 mm objektiv och tar många bilder för att täcka in motivet.
(4) Använd stativ om det går. Det finns speciella stativhuvuden som ser till att kameran roterar runt sensorn och det gör det lättare att sätta ihop bilderna. Med det sagt så använder jag en vanlig kulled och tycker det fungerar bra, och ska jag vara helt ärlig så är många av mina panoramor sammansatt av bilder jag tagit handhållet….
Tips: Ibland är det svårt att komma ihåg vilka bilder som ska vara med i panormat när du sitter hemma vid datorn (du kanske har flera olika bildserier som ska bli olika panoramor). För att göra det lätt för mig brukar jag ta en bild med min hand framför objektivet och därefter bilderna och sedan en bild till på handen. Nu vet jag att bilderna mellan händerna ska bli ett panorama (eller för den delen en HDR-bild).
Tips: Kom ihåg att du kan göra panoramor både horisontellt och vertikalt!
Låt oss börja! Jag tänkte använda dessa bilder tagna vid den gamla järnvägsbron i Gysinge med en Nikon D7000 och ett Sigma 70-200/2.8 objektiv (@ 70 mm, f/10, ISO 100, 1/80 sek) på stativ. Bilderna är underexponerade men det gör jag för att inte förlora detaljer i de ljusa partierna, och jag vet att Lightroom kan ta fram mycket detaljer i de mörka delarna (men kanske skulle jag ha provat att göra varje bild till en HDR-bild och sedan lagt samman HDR-bilderna till ett panorama…).
Panoramat består av 5 bilder som är tagna från höger till vänster, sedan vinklade jag ner kameran något och tog 5 bilder till från vänster till höger. Bästa resultat blir det om man har ett ganska stort överlapp mellan bilderna. Varje bild är 16 MP (Nikon D7000)
(1) Markera de bilder du vill använda till panoramat i Lightrooms filmremsa genom att Ctrl/Cmd-klicka på dem och markerade bilder får en ljusgrå ram omkring sig.
(2) Med bilderna markerade väljer du Foto – Fotosammanfogning – Panorama (eller tryck Shift+M)
(3) Dialogrutan för panoranasammanfogning ser ut så här
Det finns inte så många reglage utan det är bara att välja den metod Lightroom ska använda för att slå ihop bilderna (Välj en projektion). Prova att klicka i de olika alternativen och se hur förhandsgranskningen till vänster ser ut. Välj det som passar bilden bäst. Här använder jag Cylindrisk.
Om rutan Beskär automatiskt är i-klickad kommer Lightroom beskära bilden så alla vita partier försvinner. Jag använder aldrig den här funktionen då jag ofta behöver räta upp bilden och det kan påverka hur jag vill beskära.
Om du använder Lightroom CC har du några ytterligare alternativ som hjälper dig att fylla ut så mycket som möjligt av bildutan med bilden (”boundary warp”), men eftersom jag använder Lightroom 6 saknar jag tyvärr den funktionen.
(4) När du är nöjd klickar du på Sammanfoga. Lightroom kommer nu att slå samman bilderna till en panoramabild. Om du fotograferar i rå-format kommer även panoramabilden vara i rå-format (av typen dng) vilket ger dig maximal flexibilitet i vidare bildbehandling. Panoramabilden placeras i filmremsan bredvid ursprungsbilderna med tillägget ”-pano.dng”
Som du ser är jag tvungen att beskära bilden en hel del eftersom det saknas bildinformation här och där. Därför är det viktigt att fotografera motiven med ganska mycket luft omkring så att du kan beskära utan att förlora någon viktig del av bilden.
Det första jag gör är att ljusa upp skuggorna och sedan räta upp bilden samt beskär bort de tomma områdena.
(5) Nu kan du fortsätta att bildbehandla bilden i Lightroom efter tycke och smak. Mitt mål var att framhäva de fina höstfärgerna och så här blev det för mig ……..kanske lite väl mycket färg….men jag gillar det så…..
Kameran jag använde tar 16 MP bilder men panoramat blev en c:a 46 MP bild (10997 x 4156 px)!! Den här bilden kan man skriva ut stort!!
Här är resultatet
Den stora styrkan med att använda Lightroom för att skapa panoramabilder är att resultatet blir en rå-fil vilket ger flexibilitet för vidare bildbehandling (samma orsak till att jag använder Lightroom för att skapa HDR-bilder). Dessutom är det mycket enkelt och fungerar väl även med bilder tagna handhållet.
Nyckeln till ett lyckat resultat är att de olika bilderna överlappar ganska mycket och att inte använda ett allt för vidvinkligt objektiv.
Har du problem att se detaljer i både skuggor och högdagrar? Då kanske HDR (High Dynamic Range) tekniken kan vara något för dig. Enkelt uttryckt kan man säga att en HDR-bild gör det möjligt att se detaljer i både ljusa och mörka delar samtidigt genom att använda flera bilder som är exponerade för olika delar av motivet. I många ”finare” fotografiska kretsar finns det ett motstånd mot HDR som kan upplevas osmakligt (även om många icke-fotografer ofta uppskattar effekten) och det kommer nog från att många program som skapar HDR-bilder ger ett visst utseende som kan se väldigt onaturligt ut (titta här). Men HDR funktionen i Lightroom fungerar på ett annat sätt och skapar bilder som ser naturliga ut, men har möjlighet att få fram mycket information i både skuggiga och ljusa partier, nästan som en ”super” rå-fil. Dessutom bryr vi oss i den här bloggen inte om vad de ”finare” fotografiska kretsarna tycker, utan det enda som betyder något är vad du tycker :-)
För att skapa en HDR-bild i lightroom behöver du bilder med samma motiv men tagna med olika exponeringar, och för bästa resultat rekommenderar jag att du använder rå-filer. De flesta kameror kan automatiskt göra detta genom aktivera funktionen ”bracketing” och sedan välja hur exponeringarna ska vara – ofta brukar -2EV (underexponerad), 0 (normal exponerad), +2EV (överexponerad) fungera bra. EV betyder ”exposure value” och kan ses som exponeringstid även om det inte är helt korrekt (utan är en funktion av både exponeringstid och bländare men eftersom du inte ändrar bländaren så kan du tänka på EV som exponeringstid i det här fallet). Ett annat sätt att få över- och underexponerade bilder är att variera ISO mellan de olika exponeringarna. Om det finns möjlighet så använd ett stativ för att undvika rörelser mellan bilderna, men ofta fungerar det förvånandsvärt bra även med handhållet fotograferande. Däremot går det inte så bra om man har något i bilden som rör sig mycket som t.ex bilar, flygplan, djur, barn……
Det blev ett långt och krångligt stycke, svårt i teorin men enkelt i praktiken; allt du behöver är en normal-, en över-, och en underexponerad bild.
Här är tre bilder jag tänkte slå samman till en HDR bild med tydliga detaljer i både ljusa och mörka delar, något som är svårt att få men en exponering (åtminstone med min kamera och utan att få allt för mycket brus i skuggorna). En av bilderna är ”rätt” exponerad, en är överexponerad (för att dra fram skuggorna) och en är underexponerad (för att dra fram detaljer i högdagrarna). Bilderna är tagna handhållet med en Lumix GX80 kamera med ett 12-35/2.8 objektiv.
Kameran hade följande inställningar f/22, 12 mm, 1/60 sek. ISO var 200 (-2EV), 400 (0) och 800 (+2EV). Jag varierade ISO värdet istället för slutartiden vilket kan vara bra när man fotar för HDR handhållet så att exponeringstiden inte bli för lång för den ljusaste bilden, så jag är inte säker på att det är korrekt att prata om EV-värden men ni förstår vad jag menar. Har du stativ är det bättre att hålla ISO så lågt det går och istället variera slutartider. Notera att f/22 är en så liten bländare att det ofta pratas och skrivs att diffraktion gör bilden mindre skarp, kanske är det så men om jag vill ha så mycket som möjligt av bilden i fokus fungerar f/22 bra för mig….
Låt oss slå samman dessa exponeringar till en HDR bild med hjälp av Lightroom 6/CC. Observera att Lightroom 5 eller tidigare saknar möjligheten att skapa HDR bilder, men det finns insticksprogram som kan hjälpa till, t.ex Nik HDR Efex Pro 2 som dessutom är gratis.
(1) Markera de bilder du vill sammanfoga genom att Cmd/Ctrl-klicka på dem i Lightrooms filmremsa. Markerade bilder får en ljus ram runt sig
Markera de bilder du vill använda för att skapa HDR bilden genom att Ctrl/Cmd-klicka på dem
(2) Med bilderna markerade väljer du Foto – Fotosammanfogning – HDR (eller tryck Shift+H)
(3) Dialogrutan för HDR-sammanfogning ser ut så här
I rutan till vänster ser du en förhandsvisning hur bilden kommer att se ut.
Justera automatisk: försöker se till att de olika bilderna överlappar varandra. Jag har alltid denna ruta i-klickad och det är helt nödvändigt om du fotograferat dina olika exponeringar handhållet (som i det här fallet).
Automatisk toning: Lightroom gissar hur bilden ska se ut och drar automatiskt i många spakar i grundläggande panelen. Det har kan ge en bra startpunkt, men jag brukar aldrig använda denna funktion och lämnar alltså rutan tom.
Om någonting har rört sig mellan de olika exponeringarna som du slår samman kan du motverka halvgenomskinliga skuggor genom att välja ett av de alternativ som finns för Mängd borttagning av fantomskuggor.
Inget: ingenting har rört sig mellan exponeringarna
Beroende på hur mycket saker rör på sig i bilden kan du prova Låg, Medel och Hög.
Du kan prova de olika alternativen och se hur resultat blir i förhandsvisningen till vänster. Här har ingenting i motivet flyttat sig mellan exponeringarna så jag väljer Inget.
(4) När du är nöjd klickar du på Sammanfoga. Lightroom kommer nu att slå samman exponeringarna till en HDR bild. Om du fotograferar i rå-format kommer även HDR bilden vara i rå-format (av typen dng) vilket ger dig maximal flexibilitet i vidare bildbehandling.
Så här ser HDR bilden ut. Den hamnar bredvid ursprungsbilderna i Lightrooms filmremsa med tillägget ”-HDR.dng” efter ursprungsnamnet. Nu kan du bildbehandla den precis som vanlig men du kommer att ha mer ”kraft” bakom reglagen som skuggor och högdagrar så du lätt kan ta fram detaljer ur både högdagrar och skuggor. Tänk på att HDR bilder ofta blir lite ”platta” så du kommer behöva öka kontrasten
Den stora styrkan med att använda Lightroom för att skapa en HDR bild är att resultatet kan bli väldigt naturligt, man får ett stort dynamisk omfång utan att bilden ser ur som en typisk ”HDR-bild”.
Om du ändå vill ha ett ”HDR-utseende” finns det en mängd insticksprogram man kan använda innefrån Lightroom, några exempel är Photomatix, Aurora HDR och HDR Efex pro 2 (som är gratis och ingår i NIK collection). Man kan naturligtvis få mer naturliga resultat även med dessa program, men inte lika enkelt som i Lightroom som dessutom ger en HDR-bild i rå-format som underlättar vidare bildbehandling.
Det var allt för den här gången. I nästa inlägg tänkte jag visa hur du kan slå samman flera bilder till ett panorama i Lightroom.
Klart slut!
Hej igen!
Har du problem att se detaljer i både skuggor och högdagrar? Då kanske HDR (High Dynamic Range) tekniken kan vara något för dig. Enkelt uttryckt kan man säga att en HDR-bild gör det möjligt att se detaljer i både ljusa och mörka delar samtidigt genom att använda flera bilder som är exponerade för olika delar av motivet. I många ”finare” fotografiska kretsar finns det ett motstånd mot HDR som kan upplevas osmakligt (även om många icke-fotografer ofta uppskattar effekten) och det kommer nog från att många program som skapar HDR-bilder ger ett visst utseende som kan se väldigt onaturligt ut (titta här). Men HDR funktionen i Lightroom fungerar på ett annat sätt och skapar bilder som ser naturliga ut, men har möjlighet att få fram mycket information i både skuggiga och ljusa partier, nästan som en ”super” rå-fil. Dessutom bryr vi oss i den här bloggen inte om vad de ”finare” fotografiska kretsarna tycker, utan det enda som betyder något är vad du tycker :-)
För att skapa en HDR-bild i lightroom behöver du bilder med samma motiv men tagna med olika exponeringar, och för bästa resultat rekommenderar jag att du använder rå-filer. De flesta kameror kan automatiskt göra detta genom aktivera funktionen ”bracketing” och sedan välja hur exponeringarna ska vara – ofta brukar -2EV (underexponerad), 0 (normal exponerad), +2EV (överexponerad) fungera bra. EV betyder ”exposure value” och kan ses som exponeringstid även om det inte är helt korrekt (utan är en funktion av både exponeringstid och bländare men eftersom du inte ändrar bländaren så kan du tänka på EV som exponeringstid i det här fallet). Ett annat sätt att få över- och underexponerade bilder är att variera ISO mellan de olika exponeringarna. Om det finns möjlighet så använd ett stativ för att undvika rörelser mellan bilderna, men ofta fungerar det förvånandsvärt bra även med handhållet fotograferande. Däremot går det inte så bra om man har något i bilden som rör sig mycket som t.ex bilar, flygplan, djur, barn……
Det blev ett långt och krångligt stycke, svårt i teorin men enkelt i praktiken; allt du behöver är en normal-, en över-, och en underexponerad bild.
Här är tre bilder jag tänkte slå samman till en HDR bild med tydliga detaljer i både ljusa och mörka delar, något som är svårt att få men en exponering (åtminstone med min kamera och utan att få allt för mycket brus i skuggorna). En av bilderna är ”rätt” exponerad, en är överexponerad (för att dra fram skuggorna) och en är underexponerad (för att dra fram detaljer i högdagrarna). Bilderna är tagna handhållet med en Lumix GX80 kamera med ett 12-35/2.8 objektiv.
Kameran hade följande inställningar f/22, 12 mm, 1/60 sek. ISO var 200 (-2EV), 400 (0) och 800 (+2EV). Jag varierade ISO värdet istället för slutartiden vilket kan vara bra när man fotar för HDR handhållet så att exponeringstiden inte bli för lång för den ljusaste bilden, så jag är inte säker på att det är korrekt att prata om EV-värden men ni förstår vad jag menar. Har du stativ är det bättre att hålla ISO så lågt det går och istället variera slutartider. Notera att f/22 är en så liten bländare att det ofta pratas och skrivs att diffraktion gör bilden mindre skarp, kanske är det så men om jag vill ha så mycket som möjligt av bilden i fokus fungerar f/22 bra för mig….
Låt oss slå samman dessa exponeringar till en HDR bild med hjälp av Lightroom 6/CC. Observera att Lightroom 5 eller tidigare saknar möjligheten att skapa HDR bilder, men det finns insticksprogram som kan hjälpa till, t.ex Nik HDR Efex Pro 2 som dessutom är gratis.
(1) Markera de bilder du vill sammanfoga genom att Cmd/Ctrl-klicka på dem i Lightrooms filmremsa. Markerade bilder får en ljus ram runt sig
Markera de bilder du vill använda för att skapa HDR bilden genom att Ctrl/Cmd-klicka på dem
(2) Med bilderna markerade väljer du Foto – Fotosammanfogning – HDR (eller tryck Shift+H)
(3) Dialogrutan för HDR-sammanfogning ser ut så här
I rutan till vänster ser du en förhandsvisning hur bilden kommer att se ut.
Justera automatisk: försöker se till att de olika bilderna överlappar varandra. Jag har alltid denna ruta i-klickad och det är helt nödvändigt om du fotograferat dina olika exponeringar handhållet (som i det här fallet).
Automatisk toning: Lightroom gissar hur bilden ska se ut och drar automatiskt i många spakar i grundläggande panelen. Det har kan ge en bra startpunkt, men jag brukar aldrig använda denna funktion och lämnar alltså rutan tom.
Om någonting har rört sig mellan de olika exponeringarna som du slår samman kan du motverka halvgenomskinliga skuggor genom att välja ett av de alternativ som finns för Mängd borttagning av fantomskuggor.
Inget: ingenting har rört sig mellan exponeringarna
Beroende på hur mycket saker rör på sig i bilden kan du prova Låg, Medel och Hög.
Du kan prova de olika alternativen och se hur resultat blir i förhandsvisningen till vänster. Här har ingenting i motivet flyttat sig mellan exponeringarna så jag väljer Inget.
(4) När du är nöjd klickar du på Sammanfoga. Lightroom kommer nu att slå samman exponeringarna till en HDR bild. Om du fotograferar i rå-format kommer även HDR bilden vara i rå-format (av typen dng) vilket ger dig maximal flexibilitet i vidare bildbehandling.
Så här ser HDR bilden ut. Den hamnar bredvid ursprungsbilderna i Lightrooms filmremsa med tillägget ”-HDR.dng” efter ursprungsnamnet. Nu kan du bildbehandla den precis som vanlig men du kommer att ha mer ”kraft” bakom reglagen som skuggor och högdagrar så du lätt kan ta fram detaljer ur både högdagrar och skuggor. Tänk på att HDR bilder ofta blir lite ”platta” så du kommer behöva öka kontrasten
Den stora styrkan med att använda Lightroom för att skapa en HDR bild är att resultatet kan bli väldigt naturligt, man får ett stort dynamisk omfång utan att bilden ser ur som en typisk ”HDR-bild”.
Om du ändå vill ha ett ”HDR-utseende” finns det en mängd insticksprogram man kan använda innefrån Lightroom, några exempel är Photomatix, Aurora HDR och HDR Efex pro 2 (som är gratis och ingår i NIK collection). Man kan naturligtvis få mer naturliga resultat även med dessa program, men inte lika enkelt som i Lightroom som dessutom ger en HDR-bild i rå-format som underlättar vidare bildbehandling.
Det var allt för den här gången. I nästa inlägg tänkte jag visa hur du kan slå samman flera bilder till ett panorama i Lightroom.
Den här gången tänkte jag visa hur man kan skapa en drömsk stämning i en bild utan att förlora (alltför mycket) detaljer. Tekniken kallas Ortoneffekten (efter Michael Orton som utvecklade effekten i mörkrummet) och passar bra på olika typer av bilder, inte minst porträtt och landskap. Man kan åstadkomma Ortoneffekten på olika sätt, jag brukar använda Photoshop men det fungerar nog i de flesta bildbehandlingsprogram som kan hantera lager. Vissa älskar den här effekten (som jag) andra gör det inte. Tycker att du ska prova på någon av dina bilder för att se om du gillar den!
Låt oss börja med den här bilden från Fånö bokskog som ligger utanför Enköping (och jag tror det är Sveriges nordligaste bokskog).
Fånö bokskog utanför Enköping en tidig höstmorgon. Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 112mm, f/5, ISO 3200, 1/160 sek)
(1) Det första jag gör är att redigera rå-filen i Lightroom på ett sätt jag gillar. Du kan se justeringarna jag gjorde i Grundläggande-panelen nedan.
(2) Sedan tar jag över bilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop) och där klonar jag bort detaljer som jag inte tycker om (framför allt de tunna grenarna på bildens vänstra sida). När jag är klar i Photoshop trycker jag Arkiv – Spara och då importeras bilden tillbaka till Lightroom.
Nu är de tunna grenarna borta och vi är tillbaka i Lightroom. Bilden skulle kunna vara färdig nu och ser ut så här. Här kan det vara värt att påpeka att min syn på bilden skiljer sig åt från min grannbloggare Thomas av Sjöskum som i ett inlägg skriver att han inte använder Photoshop (Den eviga frågan). Jag ser mig själv mer som än bildskapare än dokumentär fotograf och ser det som en förädling av bilden så jag har inga problem att jobba med bilder i Photoshop. Jag instämmer dock helt i vad Thomas skriver att bara man inte försöker dölja vad man gjort om någon frågar (eller bryter mot tävlingsregler) så spelar det ingen roll vad du gör med din bild utan det viktiga är att du hittar din stil, kanske bildkonst eller kanske ren dokumentärfotografering eller kanske något annat. Det är du som bestämmer.
Men poängen med det här inlägget är att visa hur du kan åstadkommer Ortoneffekten i Photoshop och jag tror den kommer att passa bra på den här bilden. Låt oss börja med att öppna bilden i Photoshop igen och sätta igång (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop)!
(3) Duplicera lagret (Cmd/Ctrl-J) och jobba på lagerkopian (kallas Lager 1 här). Jag tycker du ska duplicera bakgrundslagret varje gång du jobbar med en bild i Photoshop eftersom du då skyddar originalbilden om redigeringen skulle gå på tok….
(4) Använd filtret Gaussisk oskärpa på det översta lagret (Filter – Oskärpa – Gaussisk oskärpa). Hur mycket du behöver beror på hur hög upplösningen bilden har men du vill att alla detaljer ska försvinna men bildens ”stora drag” ska finnas kvar. En radie någonstans mellan 20-40 kan nog vara lagom (för en 24 MP bild), jag valde en radie på 30 pixlar för den här bilden.
Tips: Om du känner till funktionen ”Smarta objekt” i Photoshop föreslår jag att du använder den för att lättare prova olika radier på den Gaussisk oskärpan. Har du inte hört talas om smarta objekt kan du istället ta bort lagret (klicka på lagret du vill ta bort och sedan på den lilla sopptunnan längst ner till höger), duplicera det understa lagret igen och prova en ny radie för att hitta en lagom mängd oskärpa.
Så här ser dialogrutan ut för filtret Gaussisk oskärpa. Jag väljer en radie på 30 pixlar för den här bilden – detaljerna försvinner men de stora dragen finns kvar.
(5) Nu behöver du använda ett Nivåer-justeringslager (1) och (2) för att öka kontrasten.
Justeringslager kan du hitta till på olika sätt. Ett är den lilla cirkeln med en ljus och en mörk halva (1)
(6) Alt-klicka mitt emellan justeringslagret och lagret du precis gjorde oskarpt med Gaussisk oskärpa, detta gör att justeringslagret bara påverkar det lager som ligger precis under (man brukar säga att man fäster justeringslagret till det underliggande lagret). Ett justeringslager är fäst om den syns en liten krokig pil som pekar neråt (inringat i bilden nedan). Du ser också dialogrutan för Nivåer-verktyget har kommit upp med bl.a ett histogram (syns den inte så dubbel-klicka på histogram ikonen på justeringslagret så kommer dialogrutan upp igen).
Fäst justeringslagret genom att Alt-klicka mellan justeringslagret och lagret du vill fästa det till. Nu kommer den justering du gör bara påverka det lagret.
Nu kan du dra in svartpunkten till ett värde på 10-20 (eller där histogrammet börjar) (1) och för vitpunkten, dra in den till 225 (eller tills histogrammet börjar) (2). På det här viset får vi tillbaka kontrast i bilden. Har bilden hög konstrast från början behöver du inte använda Nivåer för att öka kontrasten utan kan hoppa över det här steget.
Återställ kontrast i lagret med Gaussisk oskärpa med hjälp av ett Nivåer-justeringslager
(7) Minska opaciteten av Orton-lagret till 10-30%. Den exakta opaciteten beror på bilden och vad du tycker om. Nu har vi fått en drömsk bild men tappat lite detaljer och konturer. Det ska vi försöka åtgärda nu!
(8) Nu ska vi hämta tillbaka lite detaljer från ursprungsbilden. Det gör vi genom att klicka på det understa lagret och duplicera det (Cmd/Ctrl-J). Klicka och dra det nya lagret till toppen av lagerstapeln (Bakgrund kopiera heter lagret i bilden här under). Bilden ser nu ut som när vi började eftersom Photoshop läser lagerstapeln uppifrån, men frukta inte – arbetet har inte varit förgäves!
Duplicera bakgrundslagret och dra det högst upp i lagerstapeln
(9) Nu lägger vi på ett Högpassfilter på det översta lagret (Filter – Annat – Högpass).
Sätt radien till 0.1 (minsta möjliga värde på radien) och nu ser bilden helt grå ut, men…..
….öka sakta radien tills du kan börja skönja kanterna i bilden (en radie någonstans mellan 4-6 brukar bli bra, men beror på bildens upplösning).
(7) Ändra sedan blandningsläget från ”Normal” till ”Mjukt ljus”. Tycker du det blir för starkt så sänk opaciteten tills du tycker det är lagom. I ett av mina tidigare inlägg visade jag hur man kan jobba med texturer och där diskuterade jag blandningslägen lite mer i detalj så titta gärna tillbaka till det inlägget.
Så där nu har vi lyckats skapa Ortoneffekten! Notera att Högpasslagret (kallat Bakgrund kopiera) har blandingsläget Mjukt ljus.
Mjukt ljus är ett blandingsläge som gör 50% grått genomskinligt och mörka delar av bilden mörkare och ljusare delar ljusare (dvs ökar kontrasten i bilden) samt att färgerna blir lite mer mättade. Gör ett experiment: öppna en bild i Photoshop, duplicera bakgrundslagret (Cmd/Ctrl-J) och ändra sedan blandningsläget till mjukljus på det översta lagret så ser du vad som händer.
Tips: När du jobbar med flera lager för att bygga upp en bild kan det vara bra att döpa lagren så man vet vad de gör och alltså inte låta Photoshop döpa dom till ”Lager 1” eller ”Bakgrund kopiera”. Det är bara att dubbelklicka på namnet och skriva in ett bättre namn….Ska göra det i fortsättningen…..om jag kommer ihåg…..
Det jag gör nu är att spara bilden (Arkiv – Spara). Trycker du på ”Spara” kommer bilden importeras tillbaka till Lightroom med den nya Ortoneffekten och placeras bredvid startbilden. (Varning: Tryck inte på ”Spara som” för då bryts kopplingen till Lightroom!)
I Lightroom så skugga/efterbelyser jag bilden med justeringspenseln och det radiella filtret för att göra ljuset mer komplext och på så vis skapa intresse och djup i bilden. Dessutom beskär jag bilden lite till då trädstammen precis i vänsterkanten av bilden stör mig lite. Så här blev slutresultatet
Den här bilden formades i tre faser: (1) Framkallning av rå-filen i Lightroom, (2) Kloning & Ortoneffekten i Photoshop, (3) Skugga/efterbelysa i Lightroom
Var kreativ och prova det här på dina bilder, kan fungera bra från allt från porträtt till landskap. Eftersom vi använder Photoshop för att få till en Ortoneffekt har du alltid möjlighet att ta bort eller minska effekten på en del av bilden med hjälp av lagermasker.
Här är två andra bilder där jag använt Ortoneffekten för få en drömsk stämning i bilden och dessutom konverterat till svart-vitt (för något stör mig med de färger som finns i bilden….) men hur man gör det får bli ett senare inlägg.
Ett ensamt rådjur fotograferat i Horsbäcksdalen utanför Heby i Uppland. Eftersom jag tycker färgerna gör bilden orolig eller onödigt komplicerad tänker jag konvertera den till svartvitt. För att få rådjuret att stå ut från bakgrunden har jag ökat kontrasten ganska mycket men annars inte gjort så många justeringar.
Svartvit-konverteringen löser färgproblemet och en ganska kraftig Ortoneffekten ger en fin drömsk känsla i bilden. Resultatet är att rådjuret sticker ut som bildens huvudmotiv. Den här gillar jag – den kommer jag nog skriva ut!
En annan bild från Horsbäcksdalen, den här gången med en räv som huvudmotiv. Jag gör samma sak som med rådjursbilden; ökar kontrasten, använder Ortoneffekten och sedan svartvit-konvertering
En bild med ett lite magiskt skimmer över sig är resultatet av Ortoneffekten
Kom ihåg att bilderna du tar är dina och du får göra precis vad du vill med dem – så låt kreativiteten flöda!!
Klart slut!
Hej igen,
Den här gången tänkte jag visa hur man kan skapa en drömsk stämning i en bild utan att förlora (alltför mycket) detaljer. Tekniken kallas Ortoneffekten (efter Michael Orton som utvecklade effekten i mörkrummet) och passar bra på olika typer av bilder, inte minst porträtt och landskap. Man kan åstadkomma Ortoneffekten på olika sätt, jag brukar använda Photoshop men det fungerar nog i de flesta bildbehandlingsprogram som kan hantera lager. Vissa älskar den här effekten (som jag) andra gör det inte. Tycker att du ska prova på någon av dina bilder för att se om du gillar den!
Låt oss börja med den här bilden från Fånö bokskog som ligger utanför Enköping (och jag tror det är Sveriges nordligaste bokskog).
Fånö bokskog utanför Enköping en tidig höstmorgon. Nikon D610 + Sigma 70-200/2.8 (@ 112mm, f/5, ISO 3200, 1/160 sek)
(1) Det första jag gör är att redigera rå-filen i Lightroom på ett sätt jag gillar. Du kan se justeringarna jag gjorde i Grundläggande-panelen nedan.
(2) Sedan tar jag över bilden i Photoshop (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop) och där klonar jag bort detaljer som jag inte tycker om (framför allt de tunna grenarna på bildens vänstra sida). När jag är klar i Photoshop trycker jag Arkiv – Spara och då importeras bilden tillbaka till Lightroom.
Nu är de tunna grenarna borta och vi är tillbaka i Lightroom. Bilden skulle kunna vara färdig nu och ser ut så här. Här kan det vara värt att påpeka att min syn på bilden skiljer sig åt från min grannbloggare Thomas av Sjöskum som i ett inlägg skriver att han inte använder Photoshop (Den eviga frågan). Jag ser mig själv mer som än bildskapare än dokumentär fotograf och ser det som en förädling av bilden så jag har inga problem att jobba med bilder i Photoshop. Jag instämmer dock helt i vad Thomas skriver att bara man inte försöker dölja vad man gjort om någon frågar (eller bryter mot tävlingsregler) så spelar det ingen roll vad du gör med din bild utan det viktiga är att du hittar din stil, kanske bildkonst eller kanske ren dokumentärfotografering eller kanske något annat. Det är du som bestämmer.
Men poängen med det här inlägget är att visa hur du kan åstadkommer Ortoneffekten i Photoshop och jag tror den kommer att passa bra på den här bilden. Låt oss börja med att öppna bilden i Photoshop igen och sätta igång (Foto – Redigera i – Redigera i Photoshop)!
(3) Duplicera lagret (Cmd/Ctrl-J) och jobba på lagerkopian (kallas Lager 1 här). Jag tycker du ska duplicera bakgrundslagret varje gång du jobbar med en bild i Photoshop eftersom du då skyddar originalbilden om redigeringen skulle gå på tok….
(4) Använd filtret Gaussisk oskärpa på det översta lagret (Filter – Oskärpa – Gaussisk oskärpa). Hur mycket du behöver beror på hur hög upplösningen bilden har men du vill att alla detaljer ska försvinna men bildens ”stora drag” ska finnas kvar. En radie någonstans mellan 20-40 kan nog vara lagom (för en 24 MP bild), jag valde en radie på 30 pixlar för den här bilden.
Tips: Om du känner till funktionen ”Smarta objekt” i Photoshop föreslår jag att du använder den för att lättare prova olika radier på den Gaussisk oskärpan. Har du inte hört talas om smarta objekt kan du istället ta bort lagret (klicka på lagret du vill ta bort och sedan på den lilla sopptunnan längst ner till höger), duplicera det understa lagret igen och prova en ny radie för att hitta en lagom mängd oskärpa.
Så här ser dialogrutan ut för filtret Gaussisk oskärpa. Jag väljer en radie på 30 pixlar för den här bilden – detaljerna försvinner men de stora dragen finns kvar.
(5) Nu behöver du använda ett Nivåer-justeringslager (1) och (2) för att öka kontrasten.
Justeringslager kan du hitta till på olika sätt. Ett är den lilla cirkeln med en ljus och en mörk halva (1)
(6) Alt-klicka mitt emellan justeringslagret och lagret du precis gjorde oskarpt med Gaussisk oskärpa, detta gör att justeringslagret bara påverkar det lager som ligger precis under (man brukar säga att man fäster justeringslagret till det underliggande lagret). Ett justeringslager är fäst om den syns en liten krokig pil som pekar neråt (inringat i bilden nedan). Du ser också dialogrutan för Nivåer-verktyget har kommit upp med bl.a ett histogram (syns den inte så dubbel-klicka på histogram ikonen på justeringslagret så kommer dialogrutan upp igen).
Fäst justeringslagret genom att Alt-klicka mellan justeringslagret och lagret du vill fästa det till. Nu kommer den justering du gör bara påverka det lagret.
Nu kan du dra in svartpunkten till ett värde på 10-20 (eller där histogrammet börjar) (1) och för vitpunkten, dra in den till 225 (eller tills histogrammet börjar) (2). På det här viset får vi tillbaka kontrast i bilden. Har bilden hög konstrast från början behöver du inte använda Nivåer för att öka kontrasten utan kan hoppa över det här steget.
Återställ kontrast i lagret med Gaussisk oskärpa med hjälp av ett Nivåer-justeringslager
(7) Minska opaciteten av Orton-lagret till 10-30%. Den exakta opaciteten beror på bilden och vad du tycker om. Nu har vi fått en drömsk bild men tappat lite detaljer och konturer. Det ska vi försöka åtgärda nu!
(8) Nu ska vi hämta tillbaka lite detaljer från ursprungsbilden. Det gör vi genom att klicka på det understa lagret och duplicera det (Cmd/Ctrl-J). Klicka och dra det nya lagret till toppen av lagerstapeln (Bakgrund kopiera heter lagret i bilden här under). Bilden ser nu ut som när vi började eftersom Photoshop läser lagerstapeln uppifrån, men frukta inte – arbetet har inte varit förgäves!
Duplicera bakgrundslagret och dra det högst upp i lagerstapeln
(9) Nu lägger vi på ett Högpassfilter på det översta lagret (Filter – Annat – Högpass).
Sätt radien till 0.1 (minsta möjliga värde på radien) och nu ser bilden helt grå ut, men…..
….öka sakta radien tills du kan börja skönja kanterna i bilden (en radie någonstans mellan 4-6 brukar bli bra, men beror på bildens upplösning).
(7) Ändra sedan blandningsläget från ”Normal” till ”Mjukt ljus”. Tycker du det blir för starkt så sänk opaciteten tills du tycker det är lagom. I ett av mina tidigare inlägg visade jag hur man kan jobba med texturer och där diskuterade jag blandningslägen lite mer i detalj så titta gärna tillbaka till det inlägget.
Så där nu har vi lyckats skapa Ortoneffekten! Notera att Högpasslagret (kallat Bakgrund kopiera) har blandingsläget Mjukt ljus.
Mjukt ljus är ett blandingsläge som gör 50% grått genomskinligt och mörka delar av bilden mörkare och ljusare delar ljusare (dvs ökar kontrasten i bilden) samt att färgerna blir lite mer mättade. Gör ett experiment: öppna en bild i Photoshop, duplicera bakgrundslagret (Cmd/Ctrl-J) och ändra sedan blandningsläget till mjukljus på det översta lagret så ser du vad som händer.
Tips: När du jobbar med flera lager för att bygga upp en bild kan det vara bra att döpa lagren så man vet vad de gör och alltså inte låta Photoshop döpa dom till ”Lager 1” eller ”Bakgrund kopiera”. Det är bara att dubbelklicka på namnet och skriva in ett bättre namn….Ska göra det i fortsättningen…..om jag kommer ihåg…..
Det jag gör nu är att spara bilden (Arkiv – Spara). Trycker du på ”Spara” kommer bilden importeras tillbaka till Lightroom med den nya Ortoneffekten och placeras bredvid startbilden. (Varning: Tryck inte på ”Spara som” för då bryts kopplingen till Lightroom!)
I Lightroom så skugga/efterbelyser jag bilden med justeringspenseln och det radiella filtret för att göra ljuset mer komplext och på så vis skapa intresse och djup i bilden. Dessutom beskär jag bilden lite till då trädstammen precis i vänsterkanten av bilden stör mig lite. Så här blev slutresultatet
Den här bilden formades i tre faser: (1) Framkallning av rå-filen i Lightroom, (2) Kloning & Ortoneffekten i Photoshop, (3) Skugga/efterbelysa i Lightroom
Var kreativ och prova det här på dina bilder, kan fungera bra från allt från porträtt till landskap. Eftersom vi använder Photoshop för att få till en Ortoneffekt har du alltid möjlighet att ta bort eller minska effekten på en del av bilden med hjälp av lagermasker.
Här är två andra bilder där jag använt Ortoneffekten för få en drömsk stämning i bilden och dessutom konverterat till svart-vitt (för något stör mig med de färger som finns i bilden….) men hur man gör det får bli ett senare inlägg.
Ett ensamt rådjur fotograferat i Horsbäcksdalen utanför Heby i Uppland. Eftersom jag tycker färgerna gör bilden orolig eller onödigt komplicerad tänker jag konvertera den till svartvitt. För att få rådjuret att stå ut från bakgrunden har jag ökat kontrasten ganska mycket men annars inte gjort så många justeringar.
Svartvit-konverteringen löser färgproblemet och en ganska kraftig Ortoneffekten ger en fin drömsk känsla i bilden. Resultatet är att rådjuret sticker ut som bildens huvudmotiv. Den här gillar jag – den kommer jag nog skriva ut!
En annan bild från Horsbäcksdalen, den här gången med en räv som huvudmotiv. Jag gör samma sak som med rådjursbilden; ökar kontrasten, använder Ortoneffekten och sedan svartvit-konvertering
En bild med ett lite magiskt skimmer över sig är resultatet av Ortoneffekten
Kom ihåg att bilderna du tar är dina och du får göra precis vad du vill med dem – så låt kreativiteten flöda!!
I det här inlägget tänkte jag visa det mycket användbara övertoningsfiltret i Lightroom. Jag brukar ofta använda det till att mörka ner himlar eller ljusa upp förgrunder. Som exempel tänkte jag använda en bild som är ganska ordentligt underexponerad, men jag är rädd om detaljer i högdagrarna och Lightroom är bra att få fram information ur skuggor (åtminstone om bilden är i rå-format). Jag använde en ganska liten bländare (f/11) för att få ett stort skärpedjup och för att få solstrålar. I efterhand inser jag att det här var ett tillfälle då det kunde ha varit bra att ta en exponering för himlen och en för förgrunden och lägga samman dem i Photoshop som jag beskrev här Blanda två exponeringar
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
(1) Först gör jag några ganska ordentliga justeringar i Grundläggande-panelen för att dra fram detaljer ur de mörka områdena
Justerar bilden i Lightrooms Grundläggande-panel för att få fram så mycket detaljer som möjligt i högdagrarna och från skuggorna. Tycker också den här bilden tål lite ”Klarhet”. Ökar också ”Lyster” som är ett reglage som ökar mättnaden på de minst mättade färgerna men inte på de färger som redan har hög mättnad – en sorts ”smart mättnad”
(2) Nu aktiverar vi övertoningsfiltret (1) som finns i verktygsraden. Nu öppnar sig en mängd inställningar (2) som i stort liknade de finns som i Grundläggande-panelen. Dessutom finns en liten av/på knapp (3) som du kan trycka på för att stänga av effekten (samma av/på knapp finns för övrigt både för justeringspensel och det radiella filtret som vi tittat på i ett tidigare inlägg tidigare).
Övertoningsfiltrets inställningsmöjligheter är nästan samma som finns i Grundläggande-panelen, men det finns även reglage för skärpa och brusreducering.
(3) Med övertoningsfiltret aktivt, klicka någonstans i mitten av bilden och dra neråt med musknappen intryckt. Nu dyker tre linjer upp. I området från bildens överkant fram till den första linjen (område 1) blir effekten av justeringen maximal, i fältet från den först till mittersta linjen (område 2) avtar effekten till 50% av max och mellan mittersta till den understa linjen avtar effekten gradvis till 0% (område 3) och under den nedersta linjen (område 4) påverkas bilden inte alls av de justeringar du gör i inställningarna för övertoningsfiltret. Om du klickar med centrumpunkten (5) och håller musknappen nertryckt kan du flytta runt övertoningsfiltret i bilden. Du kan också klicka på den övre eller undre linjen och öka och minska storleken på de olika fälten (behöver alltså inte vara symmetriska som här, utan de kan vara olika breda). Dessutom kan du klicka på den mittersta linjen och hålla musknappen nertryck och rotera filtret (6). Det verkar lite komplicerat i skriven text, men om du provar kommer du snabbt inse hur det fungerar.
(4) Precis som för justeringspenseln och det radiella filtret får du en röd övertäckning som representerar filtret om du placerar muspekaren över den gråa cirkeln med en svart prick i mitten (på det aktiva filtret). De justeringar du gör i inställningarna kommer bara påverka de delar av bilden som täcks av den röda övertäckningen och ju rödare färgen är desto mer av justering slår igenom.
Med det här filtret vill jag få fram mera detaljer i himlen och mörka ner den något så jag använder negativ Exponering (-0.14) och minskar Högdagrarna (-97). Dessutom vill jag förstärka den blåa färgen i himlen något så jag sänker Temperaturen (-2) samt ökar Mättnaden (+16).
(5) Nu vill jag lägga till ett nytt övertoningsfilter på förgrunden. För detta så klickar jag på Nytt och den här gången vill jag påverka klipporna så jag klickar mitt på dessa och drar filtret uppåt den här gången.
I övertoningsfiltret för förgrunden gjorde jag bilden ytterligare lite ljusare (Exponering +0.72) och framför allt varmare (Temperatur +17). Här har jag roterat övertoningsfiltret något genom att ”ta tag” i den mittersta linjen (se punkt 3 ovan).
Placerade muspekaren på pricken för att synliggöra var filtret kommer att påverka bilden. Pilen visar hur jag drog filtret (uppåt den här gången). Kom ihåg att varje filter representeras av en grå prick och om den dessutom har en svart punkt i mitten är det aktivt, dvs du kan ändra inställningarna och flytta runt filtret (eller ta bort det genom att trycka ”delete”).
(6) Hmmm, gillar inte vad förgrundens övertoningsfilter gör med stenen. För att ta bort effekten från stenen klickar jag, med övertoningsfiltret aktivt, på Pensel (1) och sedan Radera(2). Penselinställningarna är de gamla vanliga Storlek, Ludd och Flöde och man kan välja att göra penseln medveten om kanter genom att ha Automatisk mask i-klickad. Nu är det bara att måla bort effekten från stenen. Om man placerar muspekaren över pricken så kan man se hur stenen nu inte påverkas av övertoningsfiltrets justering. Notera att detta alltså inte är justeringspenseln utan en pensel som ligger i övertoningsinfiltret jag använt här!
Så där, nu är jag ganska nöjd med Övertoningsfiltren och klickar på dess ikon i verktygsraden för att inaktivera filtret och komma tillbaka till de globala justeringar. Genom att ha ett övertoningsfilter för himlen och ett annat för förgrunden kan jag justera dessa områden oberoende av varandra.
(7) Ser nu att det finns några fula ljusprickar (”lens flare”) på stenen i förgrunden som jag vill ta bort. Gör ett försök med Fläckborttagnings-verktyget och målar över ljusprickarna. Inte alltid det fungerar men det gör det faktiskt den här gången som du kan se nedan (jämför stenen i förgrunden med någon bild ovan).
(7) Tycker nu att hela bilden är lite för ljus och har för urblekta färger (det var ju trots allt en varm och lite skum solnedgång). För att råda bot på detta gör jag lite förändringar Grundläggande-panelen. Sådär nu börjar det likna nåt! Så här varmt och intensivt kändes det när jag låg på klippan och tog den här bilden.
Eftersom Lightroom jobbar ”icke-destruktivt” (bildfilen påverkas inte direkt utan det du gör skrivs ner som instruktioner i en sidofil) så kan du gå fram och tillbaka mellan de olika verktygen och ändra inställningar hur många gånger som helst utan att bildkvaliteten bryts ner (i program som Photoshop som direkt ändrar på bildens pixlar kan man förstöra detaljer om man inte ser upp).
Såg här såg startbilden ut.
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
Och så här blev det efter våra justeringar! Skulle nog kallade det här en HDR-bild då det dynamiska omfånget i bilden är stort, men all information kommer från en och samma rå-fil. Det jag också gjort med bilden, men inte visat, är en lätt brusreducering och uppskärpning.
Så blev resultatet efter redigeringen med enbart Lightroom
Tips: Övertoningsfiltret är ett mycket användbart verktyg att mörka ner eller ljusa upp delar av bilden. Du kan använda flera filter på en bild och skulle effekten också påverka något du inte vill kan du alltid måla bort effekten på delar av bilden (som vi gjorde med stenen i förgrunden).
Tips: Glöm inte att du kan justera många saker med filtren inte bara ljus/mörker utan också mycket annat, som här där jag lade till blått i himlen och värmde upp förgrunden för att skapa en intressant färgkontrast.
Det finns en ytterligare sak man kan använda övertoningsfiltret till. Under listan med justeringar man kan göra med övertoningsfiltret står det Färg och till höger är en vit ruta med ett kryss över. Om du klickar på rutan öppnar sig en färgväljare och om du väljer en färg kan du lägga den över bilden (tona bilden) och på så viss kreativt färga hela eller delar av bilden. Den här funktionen fungerade inte bra med den bild jag valde för det här inlägget, men om jag hittar någon bild där den här funktionen passar så gör jag ett inlägg som visar detta. Du kanske har en bild där det passar – prova!
Klart slut!
Hej!
I det här inlägget tänkte jag visa det mycket användbara övertoningsfiltret i Lightroom. Jag brukar ofta använda det till att mörka ner himlar eller ljusa upp förgrunder. Som exempel tänkte jag använda en bild som är ganska ordentligt underexponerad, men jag är rädd om detaljer i högdagrarna och Lightroom är bra att få fram information ur skuggor (åtminstone om bilden är i rå-format). Jag använde en ganska liten bländare (f/11) för att få ett stort skärpedjup och för att få solstrålar. I efterhand inser jag att det här var ett tillfälle då det kunde ha varit bra att ta en exponering för himlen och en för förgrunden och lägga samman dem i Photoshop som jag beskrev här Blanda två exponeringar
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
(1) Först gör jag några ganska ordentliga justeringar i Grundläggande-panelen för att dra fram detaljer ur de mörka områdena
Justerar bilden i Lightrooms Grundläggande-panel för att få fram så mycket detaljer som möjligt i högdagrarna och från skuggorna. Tycker också den här bilden tål lite ”Klarhet”. Ökar också ”Lyster” som är ett reglage som ökar mättnaden på de minst mättade färgerna men inte på de färger som redan har hög mättnad – en sorts ”smart mättnad”
(2) Nu aktiverar vi övertoningsfiltret (1) som finns i verktygsraden. Nu öppnar sig en mängd inställningar (2) som i stort liknade de finns som i Grundläggande-panelen. Dessutom finns en liten av/på knapp (3) som du kan trycka på för att stänga av effekten (samma av/på knapp finns för övrigt både för justeringspensel och det radiella filtret som vi tittat på i ett tidigare inlägg tidigare).
Övertoningsfiltrets inställningsmöjligheter är nästan samma som finns i Grundläggande-panelen, men det finns även reglage för skärpa och brusreducering.
(3) Med övertoningsfiltret aktivt, klicka någonstans i mitten av bilden och dra neråt med musknappen intryckt. Nu dyker tre linjer upp. I området från bildens överkant fram till den första linjen (område 1) blir effekten av justeringen maximal, i fältet från den först till mittersta linjen (område 2) avtar effekten till 50% av max och mellan mittersta till den understa linjen avtar effekten gradvis till 0% (område 3) och under den nedersta linjen (område 4) påverkas bilden inte alls av de justeringar du gör i inställningarna för övertoningsfiltret. Om du klickar med centrumpunkten (5) och håller musknappen nertryckt kan du flytta runt övertoningsfiltret i bilden. Du kan också klicka på den övre eller undre linjen och öka och minska storleken på de olika fälten (behöver alltså inte vara symmetriska som här, utan de kan vara olika breda). Dessutom kan du klicka på den mittersta linjen och hålla musknappen nertryck och rotera filtret (6). Det verkar lite komplicerat i skriven text, men om du provar kommer du snabbt inse hur det fungerar.
(4) Precis som för justeringspenseln och det radiella filtret får du en röd övertäckning som representerar filtret om du placerar muspekaren över den gråa cirkeln med en svart prick i mitten (på det aktiva filtret). De justeringar du gör i inställningarna kommer bara påverka de delar av bilden som täcks av den röda övertäckningen och ju rödare färgen är desto mer av justering slår igenom.
Med det här filtret vill jag få fram mera detaljer i himlen och mörka ner den något så jag använder negativ Exponering (-0.14) och minskar Högdagrarna (-97). Dessutom vill jag förstärka den blåa färgen i himlen något så jag sänker Temperaturen (-2) samt ökar Mättnaden (+16).
(5) Nu vill jag lägga till ett nytt övertoningsfilter på förgrunden. För detta så klickar jag på Nytt och den här gången vill jag påverka klipporna så jag klickar mitt på dessa och drar filtret uppåt den här gången.
I övertoningsfiltret för förgrunden gjorde jag bilden ytterligare lite ljusare (Exponering +0.72) och framför allt varmare (Temperatur +17). Här har jag roterat övertoningsfiltret något genom att ”ta tag” i den mittersta linjen (se punkt 3 ovan).
Placerade muspekaren på pricken för att synliggöra var filtret kommer att påverka bilden. Pilen visar hur jag drog filtret (uppåt den här gången). Kom ihåg att varje filter representeras av en grå prick och om den dessutom har en svart punkt i mitten är det aktivt, dvs du kan ändra inställningarna och flytta runt filtret (eller ta bort det genom att trycka ”delete”).
(6) Hmmm, gillar inte vad förgrundens övertoningsfilter gör med stenen. För att ta bort effekten från stenen klickar jag, med övertoningsfiltret aktivt, på Pensel (1) och sedan Radera(2). Penselinställningarna är de gamla vanliga Storlek, Ludd och Flöde och man kan välja att göra penseln medveten om kanter genom att ha Automatisk mask i-klickad. Nu är det bara att måla bort effekten från stenen. Om man placerar muspekaren över pricken så kan man se hur stenen nu inte påverkas av övertoningsfiltrets justering. Notera att detta alltså inte är justeringspenseln utan en pensel som ligger i övertoningsinfiltret jag använt här!
Så där, nu är jag ganska nöjd med Övertoningsfiltren och klickar på dess ikon i verktygsraden för att inaktivera filtret och komma tillbaka till de globala justeringar. Genom att ha ett övertoningsfilter för himlen och ett annat för förgrunden kan jag justera dessa områden oberoende av varandra.
(7) Ser nu att det finns några fula ljusprickar (”lens flare”) på stenen i förgrunden som jag vill ta bort. Gör ett försök med Fläckborttagnings-verktyget och målar över ljusprickarna. Inte alltid det fungerar men det gör det faktiskt den här gången som du kan se nedan (jämför stenen i förgrunden med någon bild ovan).
(7) Tycker nu att hela bilden är lite för ljus och har för urblekta färger (det var ju trots allt en varm och lite skum solnedgång). För att råda bot på detta gör jag lite förändringar Grundläggande-panelen. Sådär nu börjar det likna nåt! Så här varmt och intensivt kändes det när jag låg på klippan och tog den här bilden.
Eftersom Lightroom jobbar ”icke-destruktivt” (bildfilen påverkas inte direkt utan det du gör skrivs ner som instruktioner i en sidofil) så kan du gå fram och tillbaka mellan de olika verktygen och ändra inställningar hur många gånger som helst utan att bildkvaliteten bryts ner (i program som Photoshop som direkt ändrar på bildens pixlar kan man förstöra detaljer om man inte ser upp).
Såg här såg startbilden ut.
Solnedgång vid Morga Hage utanför Uppsala. Nikon D7000 + Nikkor 10-24/3.5-4.5 (@ 10 mm, f11, ISO 100, 1/400 sek)
Och så här blev det efter våra justeringar! Skulle nog kallade det här en HDR-bild då det dynamiska omfånget i bilden är stort, men all information kommer från en och samma rå-fil. Det jag också gjort med bilden, men inte visat, är en lätt brusreducering och uppskärpning.
Så blev resultatet efter redigeringen med enbart Lightroom
Tips: Övertoningsfiltret är ett mycket användbart verktyg att mörka ner eller ljusa upp delar av bilden. Du kan använda flera filter på en bild och skulle effekten också påverka något du inte vill kan du alltid måla bort effekten på delar av bilden (som vi gjorde med stenen i förgrunden).
Tips: Glöm inte att du kan justera många saker med filtren inte bara ljus/mörker utan också mycket annat, som här där jag lade till blått i himlen och värmde upp förgrunden för att skapa en intressant färgkontrast.
Det finns en ytterligare sak man kan använda övertoningsfiltret till. Under listan med justeringar man kan göra med övertoningsfiltret står det Färg och till höger är en vit ruta med ett kryss över. Om du klickar på rutan öppnar sig en färgväljare och om du väljer en färg kan du lägga den över bilden (tona bilden) och på så viss kreativt färga hela eller delar av bilden. Den här funktionen fungerade inte bra med den bild jag valde för det här inlägget, men om jag hittar någon bild där den här funktionen passar så gör jag ett inlägg som visar detta. Du kanske har en bild där det passar – prova!
Den här gången tänkte jag visa ett väldigt enkelt sätt att ge bilder en extra ”knuff”. För att göra detta måste du ladda ner Perfect Effects 10 från https://www.on1.com/apps/effects10free/. Det här programmet kostar ingenting, så har inget att förlora att prova!
När du startar programmet kommer du att se ett antal filter som du kan lägga på din bild. Det som gör Perfect Effects 10 så bra är att du inte bara kan lägga på ett filter utan du kan sedan finjustera dessa nästan hur mycket som helst. Dessutom kan du stapla flera filter på varandra och skapa unika effekter. Inte nog med det, du kan även måla in och ut effekterna hos filtren med en mask för att verkligen anpassa filtren till din bild. I det här exemplet kommer jag använda ett filter som heter ”Dynamic contrast” vilket fungerar väldigt bra på landskaps- eller arkitekturbilder men inte på bilder med stora släta ytor (till exempel porträttbilder och bilder med kort skärpedjup) eller brusiga bilder. Man kan säkert skapa samma i effekt i Photoshop men jag vet inte riktigt hur och med Perfect Effects 10 är det väldigt enkelt (räcker ibland med ett knapptryck) så jag föredrar denna metod.
Som exempel tänkte jag använda den här bilden på en lada tagen vid solnedgången mellan Morgongåva och Vittinge i Uppland.
Nikon D610, Sigma 70-200/2.8 (@ 122 mm, f/14, ISO 100, 1/4 sek)
(1) Vi öppnar bilden i Perfect effects 10 och väljer filterkategorin ”Dynamic contrast”. Gratisversionen har inte alla filter som den betalda versionen har (så alla filter som syns på den här skärmavbildningen kommer du inte att se om du använder gratisversionen)
(2) När du klickat på kategorin ”Dynamic contrast” kommer den öppna sig och ge dig några olika förinställningar – startpunkter – som du bör finjustering så det passar din bild. Jag tycker att förinställningen ”Natural” nästan alltid ger bäst resultat, men prova de andra alternativen så du ser vad de gör med bilden (ibland blir man överraskad).
(3) I många fall är det klart nu och det är bara att trycka ”Save” (spara) (1) nere i högra hörnet och allt är klart. Men beroende på hur bilden ser ut kan man behöva justera resultatet. Prova att dra i reglagen för ”Small” (små detaljer i bilden), ”Medium” (mellanstora detaljer) och ”Large” (stora detaljer i bilden) (2). Experimentera! Du kan också justera bildens högdagrar (Highlights), skuggor (Shadows) samt vit- (Whites) och svartpunkt (Blacks) (3). Med den sista spaken ”Vibrance” (lyster) kan man justera färgmättnad (4). Vibrance/lyster påverkar främst de färgerna som har minst mättnad och skyddar de färger som redan är mättade (fungerar på samma sätt i Lightroom).
Du kan slå av/på effekten genom att klicka på bocken i den blå cirkeln (5) och om du inte gillar resultatet kan du alltid trycka på den papperskorgen till höger – då tas filtret bort och du kan börja om! Om effekten blir för kraftig kan du lätta upp den genom att minska opaciteten (6).
(4) Ibland passar effekten på en del av bilden men inte hela, då kan du använda en mask för att bara påverka ett visst område i bilden. Klicka på den inringade ikonen med pensel och använd följande inställningar: Mode: Paint out (då målar bort effekten från bilden) Size: den storlek du vill att pensel ska ha, Feather: penselns mjukhet 100 brukar vara bra (pensel går från maximal effekt i den mittersta cirkeln och går långsamt till 0 utanför den streckade cirkeln), Opacitet: 100 då tas hela effekten bort på en gång. Använder du mindre värde för opaciteten går det mera gradvis när du justerar effekten vilket ofta ger ett bättre resultat. Det finns en del andra maskningsverktyg och inställningar som kan vara roliga att experimentera med.
Efter att ha målat bort effekten från himlen så är bilden klar! Tryck ”save” (spara). Du ser tydligast resultatet på ytorna med struktur, i det här fallet ladan och gräset i förgrunden (dessutom maskade jag bort effekten från himlen…..).
Förutom det mycket användbara filtret ”Dynamic contrast” så innehåller Perfect Effects 10 en mängd andra användbara filter som jag uppmuntrar dig att prova. Kom ihåg att du kan stapla flera filter på varandra genom att trycka på den stora (+) knappen och välja ett nytt filter. Rekommendera också att du tittar på den stora mängden träningsvideor som finns tillgängliga på www.on1.com
Klart slut!
Den här gången tänkte jag visa ett väldigt enkelt sätt att ge bilder en extra ”knuff”. För att göra detta måste du ladda ner Perfect Effects 10 från https://www.on1.com/apps/effects10free/. Det här programmet kostar ingenting, så har inget att förlora att prova!
När du startar programmet kommer du att se ett antal filter som du kan lägga på din bild. Det som gör Perfect Effects 10 så bra är att du inte bara kan lägga på ett filter utan du kan sedan finjustera dessa nästan hur mycket som helst. Dessutom kan du stapla flera filter på varandra och skapa unika effekter. Inte nog med det, du kan även måla in och ut effekterna hos filtren med en mask för att verkligen anpassa filtren till din bild. I det här exemplet kommer jag använda ett filter som heter ”Dynamic contrast” vilket fungerar väldigt bra på landskaps- eller arkitekturbilder men inte på bilder med stora släta ytor (till exempel porträttbilder och bilder med kort skärpedjup) eller brusiga bilder. Man kan säkert skapa samma i effekt i Photoshop men jag vet inte riktigt hur och med Perfect Effects 10 är det väldigt enkelt (räcker ibland med ett knapptryck) så jag föredrar denna metod.
Som exempel tänkte jag använda den här bilden på en lada tagen vid solnedgången mellan Morgongåva och Vittinge i Uppland.
Nikon D610, Sigma 70-200/2.8 (@ 122 mm, f/14, ISO 100, 1/4 sek)
(1) Vi öppnar bilden i Perfect effects 10 och väljer filterkategorin ”Dynamic contrast”. Gratisversionen har inte alla filter som den betalda versionen har (så alla filter som syns på den här skärmavbildningen kommer du inte att se om du använder gratisversionen)
(2) När du klickat på kategorin ”Dynamic contrast” kommer den öppna sig och ge dig några olika förinställningar – startpunkter – som du bör finjustering så det passar din bild. Jag tycker att förinställningen ”Natural” nästan alltid ger bäst resultat, men prova de andra alternativen så du ser vad de gör med bilden (ibland blir man överraskad).
(3) I många fall är det klart nu och det är bara att trycka ”Save” (spara) (1) nere i högra hörnet och allt är klart. Men beroende på hur bilden ser ut kan man behöva justera resultatet. Prova att dra i reglagen för ”Small” (små detaljer i bilden), ”Medium” (mellanstora detaljer) och ”Large” (stora detaljer i bilden) (2). Experimentera! Du kan också justera bildens högdagrar (Highlights), skuggor (Shadows) samt vit- (Whites) och svartpunkt (Blacks) (3). Med den sista spaken ”Vibrance” (lyster) kan man justera färgmättnad (4). Vibrance/lyster påverkar främst de färgerna som har minst mättnad och skyddar de färger som redan är mättade (fungerar på samma sätt i Lightroom).
Du kan slå av/på effekten genom att klicka på bocken i den blå cirkeln (5) och om du inte gillar resultatet kan du alltid trycka på den papperskorgen till höger – då tas filtret bort och du kan börja om! Om effekten blir för kraftig kan du lätta upp den genom att minska opaciteten (6).
(4) Ibland passar effekten på en del av bilden men inte hela, då kan du använda en mask för att bara påverka ett visst område i bilden. Klicka på den inringade ikonen med pensel och använd följande inställningar: Mode: Paint out (då målar bort effekten från bilden) Size: den storlek du vill att pensel ska ha, Feather: penselns mjukhet 100 brukar vara bra (pensel går från maximal effekt i den mittersta cirkeln och går långsamt till 0 utanför den streckade cirkeln), Opacitet: 100 då tas hela effekten bort på en gång. Använder du mindre värde för opaciteten går det mera gradvis när du justerar effekten vilket ofta ger ett bättre resultat. Det finns en del andra maskningsverktyg och inställningar som kan vara roliga att experimentera med.
Efter att ha målat bort effekten från himlen så är bilden klar! Tryck ”save” (spara). Du ser tydligast resultatet på ytorna med struktur, i det här fallet ladan och gräset i förgrunden (dessutom maskade jag bort effekten från himlen…..).
Förutom det mycket användbara filtret ”Dynamic contrast” så innehåller Perfect Effects 10 en mängd andra användbara filter som jag uppmuntrar dig att prova. Kom ihåg att du kan stapla flera filter på varandra genom att trycka på den stora (+) knappen och välja ett nytt filter. Rekommendera också att du tittar på den stora mängden träningsvideor som finns tillgängliga på www.on1.com
Jag är ingen fotograf…
För många är ett fotografi en avbildning som ska ligga så nära verkligheten som möjligt och alla förändringar av bilden är av ondo. Jag är medveten att många ser det så men jag trivs inte i de ramar och regler som detta sätter. Därför kallar jag mig hellre bildskapare än fotograf. Som bildskapare finns inte längre några regler utan de kreativa krafterna får flöda som dom vill. Befriande.
Mina bilder...
Fotografi kan vara många saker; vetenskap, dokumentation eller konst för att nämna några. För min del är bilden det viktiga, inte om den speglar verkligheten som den såg ut just där och då, eller hur bilden kom till. Mina bilder är ofta sammansatt av flera foto-grafier tagna vid olika tidpunkter och platser, men det finns också bilder som ligger närmare verkligheten. Jag skiljer inte på dessa typer av bilder. Det är känslan som spelar roll och inte vägen dit. Det är nog så att jag ofta strävar bort från en strikt verkligheten och in i en livlig fantasivärld.
Bloggen…
Här tänkte jag visa hur jag skapar bilder; fotograferandet och hur jag tänker och arbetar med bilderna i datorn - bildskapandet.
Hoppas kunna visa hur man på enkelt vis kan förändra och
förhoppningsvis förbättra en bild.
