På grund av Mary Ellen Marks bortgång väljer vi här att publicera delar av tidningen DigitalFotos sista intervju med den firade fotografen. Intervjun var publicerad i DigitalFoto 6-2015
Den hyllade dokumentärfotografen pratar med oss om sin innehållsrika karriär, och de skilda livsöden som har fångats av hennes kamera
Oavsett om hon fotograferar cirkusartister, hemlösa prostituerade, baldrottningar, eller sjuka barn lyser Mary Ellens humanitet och empati med motiven igenom – men hon blir aldrig sentimental eller undfallande.
Det finns en hårdhet och renhet i hennes fotografiska stil, vilken karakteriseras av tajta och dramatiska kompositioner, och ett starkt berättande flöde som delvis är ett resultat av att ha fotograferat för så många av 1900-talets största tidningar. Men trots att hon är välkänd för sina projekt där hon fotograferar människor i samhällets utkanter har Mary Ellen även blivit känd för sina bilder av skådespelare och regissörer, och hon var bland annat närvarande vid inspelningarna av filmer som Fellinis Satyricon, Apocalypse Now och Gökboet.
Mary Ellen föddes i en förort till Philadelphia och studerade konst och fotografering och kommunikation vid University of Pennsylvania. Efter en vända till Turkiet flyttade hon till New York 1966, med målet att fotografera människor och dokumentera sociala situationer.
Spikrakt uppåt!
Efter att ha skapat sig ett namn som frilansfotograf fick Mary Ellen sitt stora genombrott 1969 när tidningen Look skickade den då 29-åriga fotografen till Federico Fellini för att arbeta vid inspelningen av hans kontroversiella film Satyricon. ”Fellini var den regissör som då inspirerade mig allra mest. Jag älskade hans känsla för det magiska”, säger hon.
Mary Ellen spenderade tre månader vid inspelningen, och tog mer än 4 000 bilder i sin jakt på att fånga Fellinis genialitet. ”Jag var väldigt ung och skrämdes av allt. Jag är faktiskt fortfarande rädd. Du lär dig att hantera det och leva med det.” Perioden med Fellini inspirerade även Mary Ellens intresse för cirkus- och karnevalartister genom hans film La Strada.
Efter att hon avslutat sitt Felliniprojekt kom Mary Ellen till Storbritannien för att arbeta på ett projekt om heroinister, och sedan gick resan till Indien, ett land som har varit en stor inspirationskälla för henne ända sedan dess. ”Jag blev förälskad i indiska cirkusar under min första resa dit 1969.”
Som hon förklarar i förordet till sin bok Indian Circus slogs hon av skönheten och det oskyldiga i föreställningarna. ”Jag kommer tydligt ihåg att jag såg en stor flodhäst i rosa ballerinakjol som tränades till att gå runt i manegen med sin mun öppen. I slutet belönades han med en enorm sockervadd.”
Mark Ellen fascinerades också av det intima förhållandet mellan cirkusartisterna och djuren, och de band som höll samman människorna när de reste runt.
Levande tvålopera
Ett annat av hennes kända indiska projekt var Falkland Road, där hon fick i uppdrag att fotografera prostituerade på Bombay Street (då ett av de mest nedgångna platserna i staden för sexarbetare). Projektet Falkland Road var ovanligt eftersom det fotades i färg, något som Mary Ellen erkänner var en utmaning. ”Som fotograf tänker jag i svartvitt. Färg lägger till ett extra element. Jag tror man ser annorlunda i svartvitt, och de motiv som jag har varit mest intresserad av har även gjort sig bäst i svartvitt.”
Det var tufft även av andra anledningar. Som den enda utländska kvinnliga fotografen i ett okänt bordellkvarter attraherade Mary Ellen mängder av skumma män, medan de prostituerade överöste henne med förolämpningar och skräp. Hon blev till och med slagen i ansiktet av en full kund, men fortsatte ändå återvända till det hon kallar ”en levande tvålopera” tills hon vann förtroende hos de arbetande flickorna och bordellmammorna, och slutligen fick bilderna hon behövde.
Det förekommer direkt ögonkontakt i några av bilderna i Falkland Road, men många av bilderna är smygtagna och Mary Ellen har alltid beskrivit sig själv som en gatufotograf.
”Jag älskar den typen av fotografering – troligen mer än formella porträtt, vilket jag också sysslar med. Det är väldigt utmanande eftersom du måste vara diskret.” Mary Ellen har också fotograferat Mother Theresa’s Missions of Charity i Calcutta för tidningen Life, vilket innebar två månader på plats och ytterligare en bok.
HELA INTERVJUN, INKLUSIVE BILDER ÄR PUBLICERAD I DIGITALFOTO NUMMER 6-2015, SOM DU ENKLAST KÖPER VIA FAKTABÖCKER.SE PÅ FÖLJANDE LÄNK: http://faktabocker.se/digitalfoto-6-2015.html.
