Missa inte Paolo Roversis fotoutställning Secrets, som visas på Fotografiska mellan den 4 oktober 2013 och den 12 januari 2014
Bild: Paolo Roversi
Fotografiska öppnade nyligen utställningen Secrets med bilder av Paolo Roversi, som är en stilbildande fotograf vars romantiska och poetiska polaroider har synts i världens ledande modemagasin i närmare fyrtio år. Med sitt personliga förhållningssätt till mode och den aura av mystik som omger hans bilder har han skapat sin egen värld, någonstans mellan dröm och verklighet.
Ända sedan Paolo Roversi flyttade till Paris 1973 har han tillhört de mest inflytelserika och mest efterfrågade modefotograferna i världen. Med sitt poetiska bildspråk i monokroma och vackra färgskalor påminner hans bilder mer om klassiskt måleri än om samtida modefotografi. Han inspireras av såväl äldre måleri som av fotografi från en tid när man var tvungen att arbeta med långa slutartider. Han menar också att hans stil har att göra med uppväxten i Ravenna och dess dimmiga vintrar och Bysantinska mosaik.
Paolo Roversi föddes i Ravenna 1947. Efter en resa till Spanien med sin familj 1964 väcktes hans intresse för fotografi och väl hemma igen byggde han ett mörkrum. År 1970 öppnade han en porträttstudio där han fotograferade lokala kändisar och deras familjer, samtidigt som han arbetade för Associated Press. Av en slump träffade Roversi tidningen Elles legendariska art Director Peter Knapp som bjöd honom till Paris. Han kom dit 1973 och började arbeta som reportagefotograf. Så småningom fick han arbete som assistent hos den brittiske modefotografen Lawrence Sackmann. Efter nio intensiva månader startade Roversi sin egen studio. När Polaroid lanserade sin 8r10-film 1980 fann Roversi sitt signum och sedan dess har modehus och modetidningar stått på rad för att anlita honom.
Paolo Roversi föredrar att arbeta med befintligt ljus, utan ljusmätare och med långa slutartider, ofta med flera sekunder långa exponeringar.
– När jag tänker på ljus tänker jag på solen, förklarar Roversi. Varje gång jag tar bilder i fönsterljus tänker jag på hur långt ljuset har färdats för att nå fram till mitt objekt.
Det är tekniskt fulländat, men ändå säger han sig inte vara intresserad av teknik. Han menar att ljussättning inte är en fråga om teknik utan om känsla. Allting handlar om relationen med objektet, om att förmedla känslor. Men självklart kan han sin 8r10 Deardorff innan och utan. Men han kan lika gärna fotografera med en Leica, Linhoff, Rolleiflex, eller till med en Holga plastkamera. Paolo Roversis bilder är som ett utsnitt från en svunnen tid. Det är ofta enkelt och avskalat, men samtidigt detaljerade eleganta kompositioner.
– Mina bilder handlar mer om att skala av än att lägga till. Roversi utvecklar sina tankar. – Vi har alla våra olika uttryck och jag försöker avlägsna dessa inövade masker. När det finns en slags tomhet så framträder den inre skönheten. Skönhet är för mig ett stort mysterium. Jag föredrar att inte förklara varför jag gör på det ena eller andra sättet, jag lever och utgår från mina känslor. Den här oförklarliga mystiken är motorn i mitt arbete. Jag utforskar skönheten varje dag, jag drömmer om skönhet hela tiden.
Trots att det kan finnas en känsla av frånvaro i många bilder är Roversi genuint intresserad av relationer.
– Jag ser varje bild som ett porträtt, oavsett om det handlar om mode eller en nakenbild. Människan och relationen med dem som jag ska fotografera kommer i första hand. Det handlar om att bygga upp ett förtroende, berättar Roversi.
Det kan låta motsägelsefullt, men det finns en intimitet mellan Roversi och hans modeller. Enligt Roversi är ögonen nyckeln till en bra bild. Till och med ögon som blundar är viktiga, det kan bli ett fint uttryck. Kreativitet handlar om känslor och kärlek. Du kan inte förklara varför du förälskar dig i en människa, vissa känslor går inte att beskriva. Det är samma sak med fotografi. Du kan inte beskriva en känsla. Jag vill inte förklara mina bilder säger Roversi, jag föredrar mystiken.
