Den 10 december inviger Fotografiska som första plats i världen utställningen ”Lady Warhol” av Christopher Makos. Åtta peruker, två dagars poserande och 16 kontaktkartor ger en unik porträttserie som visar en Warhol vi aldrig sett tidigare. En förvandling från popkulturens kanske främsta tolkare och bildkonstnär till sitt alter ego, Lady Warhol.
Utställningen är kurerad av La Fábrica i Madrid och visar 50 bilder ur originalsviten på 349 bilder.
”Lady Warhol” är resultatet av två vänners intensiva arbete under några dagar 1981, och de 50 porträtt som utgör kärnan i serien visar en blek Andy Warhol i skjorta och slips mot en vit vägg. Med peruker, hård makeup och poser intar Andy Warhol steg för steg sitt alter ego Lady Warhol.
– Andy visade sällan den här sidan för allmänheten. Han var på något sätt obekväm i rollen, trots att den var en del av honom. Men vi kunde vara avslappnade tillsammans vilket tillät Lady Warhol att komma fram i den här bildserien. Jag ser både en öppenhet och en sårbarhet mitt i hans behov av att synas, säger Christopher Makos.
Fotografen Christopher Makos och Andy Warhol blev redan 1971 goda vänner och gjorde flera resor och projekt tillsammans. Ett exempel är Warhols första fotobok, ”Exposures”, där Makos arbetade som AD.
”Lady Warhol” tog form i slutet av 1980 då de två kreatörerna sökte ett gemensamt projekt. Warhol skulle stå modell och Makos fotografera. Christopher Makos var under den här perioden inspirerad av dadaismen och Man Rays klassiska bilder av Rrose Sélavy från 1921, där Marcel Duchamp porträtteras iklädd klänning och hatt. ”Lady Warhol” är Makos egen tolkning av Man Rays arbete. Medan Man Rays bilder spelade på Sélavys mörka, mystiska utstrålning ville Makos förstärka Warhols närmast kritvita uppenbarelse genom en kvinnlig gestalt.
– ”Lady Warhol” är ingen dragshow utan en serie fotografiska verk som diskuterar könsförvirring, den alternativa och icke konformistiska livsstil, som utvecklades under 1980-talet, säger Michelle Roy, curator Fotografiska.
I samband med utställningen visas en videoinstallation av Andy Warhols legendariska multimediashow ”Exploding Plastic Inevitable”. Warhol turnerade 1966-1967 tillsammans med Velvet Underground and Nico. En rad projektioner av Warhols filmer och konst visades under konserten och det vi ser på Fotografiska är fotografen och filmmakaren Ronald Nameths dokumentär av EPI under en vecka i Chicago 1966.
”Lady Warhol” pågår från den 10 december 2010 till den 20 mars 2011 och ersätter Pieter ten Hoopens ”Stockholm” som avslutas den 28 november.
Om Christopher Makos
Christopher Makos föddes 1948 i Lowell, Massachusetts, USA men växte upp i Kalifornien innan han flyttade till Paris för att studera arkitektur. Under en kortare period assisterade han fotografen Man Ray som blev en stor inspirationskälla.
Makos kallades av vännen Andy Warhol för ”den mest moderna fotografen i Amerika”. Tillsammans producerade de bland annat boken ”Andy Warhol in China” (timezone8, 2008), Lady Warhol och fotoboken ”Exposures”.
Makos bilder har tidigare visats på Tate Modern i London, the Whitney Museum of American Art i New York och Reina Sofia i Madrid. Det här är första gången Lady Warhol visas i sin helhet, kurerad av La Fábrica som en soloutställning. Utställningen kommer att resa runt efter perioden på Fotografiska.
Makos har blivit publicerad i tidningar som Interview, Rolling Stone, New York Magazine, Esquire och People. Christopher Makos är bosatt i New York.
Om Ronald Nameth
Ronald Nameth är född i Detroit, Michigan, USA 1942. Han har en fil kand i fotografi och en master i filmkonst från Illinois Institute of Technology. Han har undervisat i fotografi på Columbia College, Chicago och på Notre Dame University, USA. Han har mottagit flera priser och utmärkelser för fotografi, film och medieproduktion. Bland dessa kan nämnas International Short Film Week i London, Independent Film-makers Festival och Nordix TV-award för mest innovativa musikprogram 1975 för programmet ”Voyage into the Golden Screen”.
Nameth har ställt ut på bl.a. Museum of Modern Art, New York, Centre Pompidou, Paris, och La Casa Encendida, Madrid.
